Jag har alltid fascinerats av vad folk lyckas skapa i spel som #Minecraft, av den enkla anledningen att jag själv aldrig skulle ha tålamod att göra något liknande. På samma sätt tycker jag det är väldigt kul att spela folks uppladdade nivåer i #Super Mario Maker, medan mina egna bidrag sällan blir något att hänga i granen.

Därför är jag glad att #Dragon Quest: Builders fyller ett slags tomrum. I stället för ett vitt papper, får jag en målarbok med tydliga linjer som dikterar hur jag ska spela. Här finns inget krav på att jag måste hitta på mitt eget roliga – jag följer i stället en tydlig story med uppdrag som hämtade från klassiska japanska rollspel.

Square Enix låter sig inspireras av... hmm... vad hette det där svenska spelet nu igen...?

Allt börjar när spelarkaraktären väcks ur lång dvala av en allsmäktig röst som manar till handling. Vi får reda på att invånarna i det ödelagda kungariket stått handfallna sedan världen slukats av mörker, och att ingen längre minns hur man bygger saker. Som spelare är man ensam om att besitta kunskapen och ombeds därför att ge sig ut för att laga alla pajade städer. Målet är att föra samman alla överlevare och besegra monstren som terroriserar kungariket.

Med klubba eller hammare i hand går det ut på att samla in material från sin omgivning genom att hacka loss klossar i den fyrkantiga världen. De enklare verktygen är begränsade till att lossa jord och knäcka pinnar, medan metaller som koppar och järn kräver mer avancerad utrustning. Materialet som samlas in kan sedan användas i olika kombinationer för att bygga allt från rum och inredning, till vapen och mat till invånarna i staden.

Beroende på vilka möbler man placerar i ett rum förändras också rummets karaktär. Det finns många olika varianter att upptäcka, så det kan löna sig att experimentera lite. Till exempel går det att förvandla det enkla köket till en flott restaurang förutsatt att det finns tillräckligt med bord och stolar samt en bra grill. Ju fler avancerade rum som byggs desto mer poäng samlas in, vilket också gör staden starkare. På ett sätt kan man faktiskt säga att staden är den sanna huvudpersonen i spelet eftersom spelarfiguren själv aldrig går upp i level.

En grej jag gillar är att man inte heller behöva hålla reda på några byggrecept i huvudet. Dessa samlas i ett register som snart exploderar i storlek. Eftersom listan snart blir väldigt lång att bläddra i saknar jag möjligheten att sortera saker under olika flikar.

Men bortsett från denna lilla miss finns ändå en rad välkomna inslag som förenklar spelandet. Den största av dem är möjligheten att öppna sitt stora förråd vart som helst i världen, och på så sätt enkelt spara eller hämta stora mängder av material till sitt inventory. Det tar effektivt död på onödigt spring fram och tillbaka till basen.