Innanför finns identiskt klädda kollegor, och de blir misstänksamma om de ser ett nytt ansikte i bekant uniform. Lösningen är att gömma ansiktet så gott det går och smyga iväg illa kvickt, men det är bara möjligt under kort tid. Skickliga manövrar, som headshots och bortstädade lik, fyller instincts-mätaren, och denna töms när du trycker kontrollens ena axelknapp för att dölja ditt rätta jag.
Village Peoples senaste medlem.
Instincts-kraften kan också användas för att ge tips om användbara saker i omgivningen och annat. Det finns också möjlighet att frysa tiden för att tagga fiender, och när du pressar avtryckaren avrättas de snyggt och prydligt på bästa #Red Dead Redemption-manér. Inte ett dugg Hitman-kosher, men du som vill ha dina mord hårdkokta väljer den högsta av spelets fem svårighetsgrader. Då slipper du alla hjälpmedel – inget instincts, ingen radarliknande översiktsbild i skärmhörnet, ingen vapeninfo.
Mördarpussel
I uppdragets slutfas vaktas en dörr av ett antal muskelberg, och flera lösningar står till buds: smyga in, förgifta maten, avleda musklernas uppmärksamhet, förklä mig till någon som har tillträde bakom dörren, och så vidare. Alternativen är många, en sorts pussel i flera steg som belönar god planering högst. Detta präglar hela spelet: sprängmedel, fallande sandsäckar, fulknark, förrädiska stup och fugu är bara några av alla metoder jag stött på under mina timmar med Absolution, och då har jag inte alls haft tid på mig att utforska möjligheterna.
En mer stressad upplevelse bjuds i flerspelarlägena. De kallas asynkrona, vilket betyder att du spelar mot andras poäng snarare än att möta dem fysiskt (så fysisk en spelvärld nu kan bli). I det enda flerspelarläget ska ett antal personer avrättas, och metod, färdväg och annat är som vanligt upp till dig att bestämma. Poäng delas ut efter förrättat värv och fixar du delmål, t.ex. att förbli oupptäckt eller utföra gärningarna i den klassiska kostymen, ökar poängbelöningen. Sen jämförs som sagt insatserna för alla deltagare.
Vissa områden kryllar av misstänksamma ögon. Ett klädbyte kan göra underverk.
I Contracts-läget skapar spelaren själv utmaningar. De bygger på samma banor som i kampanjen, men i och med att man själv väljer mål är alla ai-karaktärer potentiella måltavlor och upp till tre stycken kan väljas. Det är sedan upp till andra spelare att försöka upprepa dina bedrifter. En redig videogenomgång av Contracts-läget ser du här eller i filmtumnageln lite längre ner.
Absolution tar ett rejält steg in nutiden jämfört med tidigare Hitman-spel, där inte minst kontrollerna med åren blivit ganska stela. Samtidigt känns nyversionen väldigt mycket Hitman, med allt vad det innebär av tålamodskrav, intrikata mordmöjligheter och förutsägbara rörelsemönster hos fienderna. Vi inväntar fullversionen i slutet av november innan vi ger något definitivt omdöme, men så här långt känns det som att Agent 47:s återkomst varit värd att vänta på.
