Trycket på demostationerna som laddats med Overwatch är stort. Och vi är många som återkommer till spelet, trots att det för den vanlige mässbesökaren tar flera timmar att köa sig till en station. Spelkänslan landar någonstans till vänster om Team Fortress 2. Här finns tydligt definierade roller för varje hjälte – men ändå inget direkt uttalat, bestämt spelsätt. Dynamiken i lagen förändras också hela tiden under matcherna, eftersom det går att byta hjälte i princip när du vill. Sammanlagt 12 olika hjältar visas på Blizzcon. Tanks, scouter, prickskyttar – alla fyller de ett eget syfte. Även om balansen stundtals känns som att den har en bit kvar.
Fredliga hjältedåd står... inte på menyn
Antalet kartor kommer också utökas från det vi får se på Blizzcon. Vi får testa en payload-bana, King's Row, och två stycken point capture-banor, Hanamura och Temple of Anubis. Samtliga banor är otroligt tajta, på gränsen till klaustrofobiska – men också här beror upplevelsen mycket på vilken hjälte du spelar. Som en av spelets tanks känns det snabbt som att utrymmet inte riktigt räcker till. Winston och Reinhardt har många roliga fördelar, men att dodga snabba attacker i smala gränder landar inte på listan över deras styrkor. Spelar du istället som de mer rörliga och snabba hjältarna blir det enklare att ta sig runt utan att bli supersimpla måltavlor. Med Hanzo, Widowmaker och Pharah blir spelet otroligt mycker mer vertikalt.
Det här kommer ställa stora krav på att lagen dels lär sig de strategiska punkter som finns utspridda över kartorna – men också att lära sig använda rätt hjältar vid rätt tillfällen under matchens gång. Vid ett par tillfällen spelar jag som Bastion, Omnic-roboten som blivit hippie, och känner att jag mer eller mindre förstör spelet. Tillsammans med Torbjörn sätter vi upp ett kulspruteförsvar som inte släpper förbi någon. Kanske var det bara fantasilösa anfall som gjorde att vi kunde spela resten av matchen med vänsterhanden. Eller så var det bara ett bevis på att Overwatch har en lång väg att komma innan det är en färdig, välbalanserad teamshooter.
Titan lever vidare i Overwatch
Och Blizzard är kända för att ta god tid på sig med de titlar de har under utveckling. Alla de olika projekten som det arbetas på i Blizzard-högkvarteret påverkar också varandra. Kan det till exempel vara så att det enorma #Titan-projektet, som nyligen lades ner, lever vidare i Overwatch?
”Ja, visst finns det saker vi plockat in från Titan här, absolut. Men vi har också lärt oss saker från våra andra projekt. Det finns lärdomar från World of Warcraft i Overwatch också, till exempel”, berättar Jeff Kaplan.
På samma sätt som Nomad – det pre-World of Warcraft MMO (baserat på Games Workshops Necromunda) som Blizzard prototypade för en halv livstid sedan – på många sätt spillde över i det som senare skulle komma att bli World of Warcraft.
Blizzards lekfulla design lever vidare
Chris Metzen och Jeff Kaplan säger det inte rakt ut, men de är ändå ganska tydliga med att de vill sätta Overwatch i motsatsförhållande till spelserier som Battlefield, Medal of Honor och Call of Duty. De cyniska militärskjutarna har gjort sitt och blivit passé. Overwatch, menar de, är ett av flera exempel på hur olika aktörer i spelbranschen nu försöker ta fps-genren vidare. Och det handlar lika mycket om att komma bort från det smutsiga, hårda och cyniska som att försöka etablera nya spelsätt. Cynismen botas med en värld som du faktiskt ska vilja rädda så väl som återkomma till. Och Blizzard vill att alla ska känna att de har en plats. Alla ska känna sig representerade, ett ställningstagande som flera Blizzard-höjdare kommunicerar under Blizzcon. Starka och viktiga ställningstaganden, särskilt efter den här hösten.
”Den här världen behöver fler hjältar, jag tror verkligen det”, säger Metzen.
Det är svårt att göra annat än att hålla med.
