Obsidian likställer vi vid tunga rollspel med en berättarglädje som nästan går att ta på. Fallout: New Vegas, Knights of the Old Republic II, Pillars of Eternity, kommande Avowed. Sedan studion giftes in i Xbox-familjen har dock en ny sida dykt upp. Mer lekfull. Först fick vi Grounded, snart får vi Pentiment. Ett rollspel av sin tid, och med "sin tid" menar jag inte 2022 utan 1500-talet.
Jag kan ha fel men för 500 år sedan föreställer jag mig att världen såg ut precis så här, som ett illustrerat manuskript med snirkliga bokstäver. Det är något omedelbart charmigt med det visuella, men under huven är känslan av att Pentiment är samma Obsidian vi älskar.
Kanske till och med ännu mer passionerade? Pentiment är nämligen just ett passionsprojekt man försökt få till flera gånger under lång tid, och äntligen stod planeterna rätt för spelet.
Andreas Maler är en aspirerande konstnär men det är upp till dig att färga hans personlighet via olika beslut. Är han en affärsman av rang? En bokslukare? Ett med naturen? Livsnjutare? Talar han latin? Dina val tar du med dig in i äventyret, som ve och fasa inleds med ond, bråd barondöd.
"Som ett illustrerat manuskript med snirkliga bokstäver"
Pentiment känns som ett "Choose your own adventure" i spelform. Min dag är kort (inte minst min demodag) och första beslutet handlar om i vilken ände man ska börja nysta i mordmysteriet. En bitter änka ska ha svurit över adelsmannen strax innan hans död, så jag styr kosan mot hennes spartanska stuga. Och en sak kan jag bekräfta: änkan är genombitter.
Spelmekaniken i Pentiment handlar till stor del om dialogval, men under min förmiddag med änkan bjöds jag också på rudimentära minispel. Som att knäcka lagom stora pinnar för kvinnans vedspis, eller hänga tavlor rätt. Allt för att ställa mig in hos henne. Små som stora dilemman finns alltid. När den nu något mindre sura kvinnan vill att jag gör mig av med korset som hänger på hennes vägg lyckas jag övertala henne att i stället gömma undan det.
Den du väljer att Andreas ska vara färgar av sig på äventyret.
Pentiment har inte Obsidians vanliga budget, men gör mycket med lite.
Vad som händer här är oklart, men det är säkert något syndigt.
Se till att göra kloka val, för ingen dag är för evigt.
Detaljerna är förtjusande, som det tidsenliga typsnittet som ser olika ut beroende på den Andreas jag plockat fram. Stavfel dyker upp i realtid, men korrigeras snabbt av spelet självt.
När jag får chansen att spela om demon väljer jag i stället att promenera mot klostret där en broder ska undersöka den döda kroppen. Genom flinka observationer och slutsatser baserade på Andreas färdigheter lär vi oss saker om det mystiska mordet och det potentiella mordvapnet.
Trots att inramningen är ett brutalt mord finns det något trivsamt och puttrigt med Pentiment. Det är lätt att spela, ännu lättare att tycka om, och med sitt tretton man starka team känns det inte som vårt vanliga AAA-Obsidian. Men det är ett Obsidian jag ser fram emot att lära känna.
Fotnot: Pentiment släpps i november till pc och Xbox-format. Är Gamepass-spel från dag ett.
