När introducerar ni spel för era barn?
Sitter och spelar Astros playroom med min dotter nu, 3,5år. Hon älskar det och jag med! Visst en hel del hon inte klarar och jag får rycka in ibland, men det är inte det viktiga, vi delar en fin stund tillsammans sen om det är med tv-spel eller en promenad i skogen spelar mindre roll för mig!
Min dotter är 7 nu, hon har varit med när jag spelat alla möjliga spel sedan hon i princip kunde se en skärm.
Började visa intresse för PS4 när hon var 3 och klarade LEGO Jurassic World med förvånansvärt lite hjälp. Sen gick hon över till Minecraft och Sea of thieves förra året när hon fick sin första gamingdator. Datorn byggde vi tillsammans.
Vi spelar mycket tillsammans eftersom det är mitt stora intresse. Det har också varit fantastiskt nu under pandemin när vi hållit oss någorlunda isolerade att hon och jag kan hänga på Discord med våra kompisar. Vi har en Discord till barnen som vi föräldrar också hänger i.
Angående skärmtid så är den obegränsad. Jag lärde mig engelska, att programmera och experimentera med teknik genom att sitta vid datorn och jag ger henne gärna samma chans.
Blir det för mycket pausar vi, men hon håller det generellt bra och vill rita eller läsa böcker istället emellanåt.
Hamnar hon i fängelse eller utvecklar skärm-ADD senare lovar jag att uppdatera denna posten.
Min ettåring tycker om att leka med Nintendo Switch och Game and Watch med Mario Bros. Kan inte direkt säga att han spelar men det kommer snart.
De två äldre barnen började spela när de var nästan tre år. Favoritspelet för dem i den åldern var Mario Oddysey. Men de lyckades inte spela igenom det före de började närma sig fyra. Femåringen gillar även Breath of the wild. Det har han gjort sedan han var tre-fyra någonting. Han spöar alla bossar bättre än mig. Vet inte hur många hundra timmar han lagt på det spelet. Femåringen är dock fortfarande sämre än mig på Demon’s Souls till PS5. Men det är bara en tidsfråga haha. På senare tid spelar fyra och femåringen mest Minecraft på Series X dock.
Vi har satt totalförbud för Youtube, iPad och mobiltelefoner för barnen. Tycker det är mest hjärndöda grejer som visas för barnen på de plattformarna.
Började introducera min dotter när hon var i tre års åldern.
Ville se hur hon skulle göra en bana i Super Mario Maker på Wii U, sen fick jag göra om den lite så att det gick att klara av den. Den enda banan som jag inte gjorde om var en vatten bana, eftersom det gick att simma förbi det hon hade gjort.
Dock klarade hon inte av någon Super Mario Bros bana själv på den tiden, förutom på Super Mario Run.
Men det är kul idag och se hur hon har utvecklats och hur mycket mer hon klarar av i tv spels väg.
Enl. mig är det bara att låta tiden utvisa.
Men att rycka in dock och säga till och senare eventuellt sätta stopp när det blir aggressioner på grund av spel.
Själv född 1980.
Spelar dagligen och ser mig själv som en gamer.
Helst sett de haft annat intresse men vi är alla individer med olika tycke och smak;
Tonårsgrabben är Platinum ngt på Rocket League.
Längtar dock på att åter få spela bordtennis i olika turneringar irl, såkallat, men denna förbannade pandemi sätter stopp för det.
Tös 1, gillar dansa, irl, och kolla serier på SVT Barn, YouTube, Netflix... Och spela en match, nästan, om dagen med "Pappa Daniel".
Tös 2, har humör och därför blivit en hel del spelrestriktioner den sista tiden. Blir annars Roblox till 99,99999999999999999% av sin speltid.
Tös 3, älskar PlayDoh och Lego.
Inte riktigt kommit till Gaming stadiet än.
De få gånger det spelas blir det Roblox.
Dock händer det att de övertalar mig att vara med på Among Us.
Blir vanligast de tre töserna, eller bara de två "stora" töserna, och jag.
Grabben då?
Helgerna försöker han umgås med kompisar eftersom hans dagar är så "inrutade";
Till skolan m buss 0640 o hemma först ca kl.17.
Har även träning två dagar i veckan, en timme vardera träning.
Sätter sig med Rocket League 1h på kvällen vid 20-snåret, 4-6 dagar i veckan. Ibland lite längre lediga dagar/inför lediga dagar.
Hej!
Jag och min fru har börjat diskutera när vi ska introducera spel och i vilken takt till vår äldsta (han är fyra år). Just nu får han väldigt sällan spela Bolibompaspel på mobilen, och han har fått pröva några få spel på konsolen ett par gånger. Men det är för svårt för honom vid detta stadiet och jag har inte direkt några barnanpassade mer än minecraft och några bilspel.
Då jag inte har så mycket folk i min närhet som är i min ålder och som har barn så har jag inga direkta referensramar. Så jag vänder mig till er här
När och hur intorducerade ni spel till era barn?
Trevlig kväll!
Sonen är 4 år och han har några "utbildnings"-spel på surfplattan, han sitter ofta med när jag spelar och pillar ibland på kontrollen, spelar dock "barn"-anpassade spel när han är med som han kan kolla på. Lego är tacksamt då det är väldigt mycket humor för vuxna, en del racing och farming simulator blir det också.
Dock tror jag att jag väntar något år eller två innan han får börja själv. Nu tröttnar han ofta och går och bygger lego istället vilket jag tror är betydligt bättre för den mentala utvecklingen med fantasi och motorik.
Däremot så är jag en modern förälder som använder netflix och svt barn för att få lugn och ro.
Min pojke spelar Ratchet & Clank och har även fått testa Batman-spel. Annars blir det lite spel på mobilen, Bolibompa och ett och annat "Car Jumping Game".
Jag kommer dra ut på det så länge som möjligt när jag får barn. Det samma gäller mobiler. Barn blir sjukt rastlösa och ibland aggresiva av skärmtid i för unga åldrar.
Själv började jag lira hos polaren runt 8-10 års ålder. Jag fick min gameboy color när jag var typ 10år, min första mobil (nokia 3310) när jag var 12. Innan dess var det lego som gällde, pjätt på lekplatsen eller så spelade man fotboll på gården. Jag är född 1991 kan jag tillägga, inte på 50-talet. Samma kommer gälla mina barn oavsett hur mycket de skriker och frågar efter det. Det är föräldrarna som bestämmer och lägger grunden för sina barns framtid. Jag tror på att om man spenderar mycket tid med sina barn så får man tillbaka det i form av kärlek, även i framtiden. Det finns ingen skärm på jorden som kan ersätta den tiden.
Men många föräldrar viker undan för lätt och "pallar inte tjatet", så då åker mobilen eller paddan fram. Det kommer inte hända i mitt hus kan jag säga.
Har du barn? För min ambition var densamma innan jag fick dem. Sen förstod man varför.
Introducerade PC och xbox för äldsta dottern när hon var liten hon fastnade aldrig riktigt för det även om hon korta stunder gillar att spela kör hon sällan igång det själv utan mitt initiativ. Hon älskar film och har alltid gjort det så det är vad hon gör istället. Och så har hon börjat läsa böcker själv och är klistrad vid det så det känns bra.
Den yngsta dottern vill varken se på TV eller spela spel nämnvärt. Hon hjälper till att städa, plocka fram mat och gör sysslor själv och hänger med oss föräldrar överallt istället.
Jag blir singel-player spelare i framtiden, springandes i Valheim utlämnad åt eget öde alltså men går i tankar att skaffa en ny datorn och testa multiplayer med den äldsta typ Valheim.
Min bonusdottter började väldigt tidigt att spela på plattan, hon var väl typ 2 år men det finns orsaker till det. Frågar du mig så gick det lite överstyr och hon installerade allt hon ville ha.
När hon var c:a 4½ så spelade vi enklare webbspel på datorn sen har vi kört little big planet på PS3 också, vet dock inte när vi började med det, men det var väl strax efter.
Nu är hon 6½ och har en egen dator som hon kör Roblox på och spelar med mig även där (ganska kul om hon väljer "rätt" spel, men gå och plocka ägg tycker jag inte är så underhållande ), hon kör även Roblox på plattan men då kör hon själv.
Hennes stora idol är Youtubern Tomu som spelar Roblox.
Min grabb är 5 och har spelat i all fall ett år. Är mest PC-spelande men även ps4 tidigare. Tycker det är bättre han sitter med "riktiga" spel än med mobil eller padda.
Just nu spelar vi Valheim ihop, och det är fantastiskt roligt. Han vill att vi rollspelar och hittar på egna mål och historier i spelet.
Tycker vi har väldigt fina stunder ihop när vi spelar.
Så länge det inte blir för mycket och man gör andra saker också känns det inte som nåt problematiskt.
Man märker ju ganska fort om det blir för mycket.
Oj, Valheim är ju inte helt lätt. Bonusdottern såg att jag spelade det igår och nu vill hon också.. men jag tror det blir lite för svårt. Även om hon spelat andra spel så får vi nog vänta ett tag. Ser fram emot dagen vi kan köra shooters och survivalspel tillsammans.
Hehe återkom gärna med dina erfarenheter när du faktiskt har ett barn eller två min gode vän Uppskattar tanken här dock men vissa av ens förutfattade meningar får man lägga åt sidan när man går live så att säga.
Absolut det kommer jag göra när den dagen kommer! Vilket inte lär vara inom en allt för stor framtid förhoppningsvis.
Har du barn? För min ambition var densamma innan jag fick dem. Sen förstod man varför.
Vad förstod du?
Oj, Valheim är ju inte helt lätt. Bonusdottern såg att jag spelade det igår och nu vill hon också.. men jag tror det blir lite för svårt. Även om hon spelat andra spel så får vi nog vänta ett tag. Ser fram emot dagen vi kan köra shooters och survivalspel tillsammans.
Jag har låtit grabben utforska spel mycket på egen hand (under övervakning) på så vis har han lärt sig hur det "brukar" funka eller vad man ska säga. undviker hemska eller alltför läskiga saker såklart.
Och Valheim blev lite läskigt...
Vi blev introducerade till trollet i helgen, och det blev lite väl mycket för grabben. Planen var att hålla oss till den "snälla" skogen bara...men ja, trollet kom och slog sönder vår "sommarstuga" (med oss i)
vi får se om vi vågar spela igen.
Absolut det kommer jag göra när den dagen kommer! Vilket inte lär vara inom en allt för stor framtid förhoppningsvis.
Vad förstod du?
Att det inte är alltid så lätt att vara en "perfekt" förälder och begränsa mycket, samtidigt som man måste göra vardagssysslor/heltidsjobb och samtidigt alltid vara närvarande för sina barn.
All heder till dem som orkar. Men i ärlighetens namn så gör inte jag det. Även om jag vill det.
Absolut det kommer jag göra när den dagen kommer! Vilket inte lär vara inom en allt för stor framtid förhoppningsvis.
Vad förstod du?
Att det inte är alltid så lätt att vara en "perfekt" förälder och begränsa mycket, samtidigt som man måste göra vardagssysslor/heltidsjobb och samtidigt alltid vara närvarande för sina barn.
All heder till dem som orkar. Men i ärlighetens namn så gör inte jag det. Även om jag vill det.
Jag känner igen mig i det som beskrivs och perfekt vill nog de flesta vara men man kan omöjligt vara det jämt. Du gör nog mycket av det där utan att du tänker på det. Att ha vettiga värderingar, vara närvarande och att kunna sätta konsekventa gränser är viktigt så klart. Däremot så har jag lärt mig att det är minst lika viktigt att vara beredd att tänja på reglerna inom ramarna för sunt förnuft. Alla relationer och situationer ser olika ut men även alla barn, och vilka behov dom har, är olika. Ibland är det komplext och det finns sällan något facit över vad som är rätt eller fel. Att kunna se och uppfatta deras signaler kanske egentligen är viktigast av allt.
Som förälder tror jag man oavsett får skapa fred med känslan av "gör eller gjorde jag tillräckligt?" - något som jag inte ens reflekterade över innan jag fick barn.
Däremot så har jag lärt mig att det är minst lika viktigt att vara beredd att tänja på reglerna inom ramarna för sunt förnuft.
Att sätta en 3-åring framför en skärm är inte "sunt förnuft" i mina ögon.
Att sätta en 3-åring framför en skärm är inte "sunt förnuft" i mina ögon.
Nu var det inte bara skärmen som jag hade i åtanke när jag nämnde sunt förnuft. Samtidigt beror det väl på i vilket syfte? Det är skillnad att använda skärmen i, till exempel, lärande syfte eller som barnvakt.
Att sätta en 3-åring framför en skärm är inte "sunt förnuft" i mina ögon.
Barnen överlever, jag tror de mår mycket bättre om föräldrarna inte är sönderstressade helatiden.
Sunt förnuft är att inte ta varken eller till det extrema.
Sen säger man ju att barn inte ska se på TV förrän dom är 2 år...
"Vänta helt med TV-tittande till två års ålder, rekommenderar den amerikanska barnläkarakademien. Begränsa TV-tittandet till högst 1–2 timmar per dag för barn mellan två och fem år, helst tillsammans med föräldrarna. Det menar flertalet svenska experter även om det inte finns några rekommendationer till föräldrar."
Nu när man äntligen kan gå ut offentligt med att man väntar sitt första barn (beräknad BF 10 aug), så känns som man äntligen kan börja se fram emot en livslång dröm! Kunnat sitta hemma i soffan och spela coop med grabben/dottern. Som liten så blev ju spelandet snabbt en stor hobby. Inte till mina pärons stora förtjusning direkt, men nu när man själv kommer introducera om inte ren av uppmuntra till tv-spel, känns det kul att kunna finnas med och dela det med någon i hushållet. Sambon är inte överförtjust över tanken (även om vi har spelat igenom en del spel ihop, samt att hon gärna tittar på om det inte är för våldsamt).
Jag ser oerhört mycket fram emot detta!