Sedan har vi ju det där med EA, bolaget som så många älskar att hata. De har sin del i att det gick som det gick.

Å ena sidan hade Dice aldrig kunnat göra BF4 utan EA:s ekonomiska muskler. Den som tror att Dice hade mått bättre om de aldrig köpts upp av den amerikanska jätten, snackar om ett Dice som hade gjort helt andra spel än de vi sett sedan 2005 (då uppköpet skedde). Så dyra, stora och svåra produktioner som Battlefield-spelen blivit kan helt enkelt inte fristående studior göra.

"En slags best med eget liv"

Men att vara en del av ett multinationellt, börsnoterat amerikanskt bolag har sina avigsidor. Det är inte den flexiblaste tillvaron direkt. Planeringen för en så stor release som Battlefield 4 börjar i princip redan när produktionen startar. Det krävs när bolaget vill sälja de där 20 miljonerna en gång till. EA, och alla andra storbolag, har pr-avdelningar som är som jättelika maskinerier. De gör en enorm insats med stor kraft efter noggrant utlagda planer. En slags best med eget liv och som går av egen kraft. Som en oerhört svår boss ungefär.

Man behöver inte vara ett geni för att fatta att Battlefield 4 borde ha flyttats fram. Men i en organisation som EA:s är en sådan sak alltså i princip omöjlig. Och i ärlighetens namn; det duger ju heller inte att skylla på EA i det läget. Dice hade lovat att vara klara vid en viss tid. Det var man inte.

Sanning & konsekvens

Det som hände med BF4 kommer antagligen få konsekvenser för Dice. De har inte råd att förstöra sitt förtroendekapital på det här sättet. En gång är en tillfällighet, två är som bekant en vana. Nästa spel får inte ha ens tillnärmelsevis lika stora problem. Enklaste vägen dit är så klart att spela med de där säkrare korten: Fega lite mer, hålla igen, börja toppstyra hårdare. Bara för att det går att göra något bättre och snyggare måste man ju som bekant inte göra det.

Och en del av mig skriker efter just den utvecklingen. Ta det lugnt nu, Dice, uppfinn inga hjul nästa gång igen, ge mig bara ungefär samma sak som senast, putsa mer på ytan än djupet. Jag är rädd att det är vad Dice får höra från sin ägare också: Spela safe nu för sjutton, inget mer snack om socialistisk ledarstil!

Mer, eller mindre, fräsiga explosioner

Men en annan del av mig säger precis tvärt om: Fortsätt att ta risker. Fortsätt med samma dödsförakt för att allt kan gå åt helvete. En del av mig kan känna lite stolthet över att Dice fortsatte att våga, även om det nu gick lite åt skogen. Och jag önskar att de ska strunta i att förra spelet sålde si eller så många miljoner och bara fortsätt att göra samma sak som alltid, uppfinn nytt, kasta er utför backen och bara kör. Uppfinn mer, något helt annat, de där dinosaurierna kanske, kläm ur er Mirror's edge men överraska oss, ta risker med det.

För mitt i all besvikelse över hur BF4-releasen blev, är det kanske ändå bra att tänka på just detta: Vi har inte för många våghalsar i spelvärlden.

Vi har för få.