Universum nedpressat på en dvd-skiva. Att kalla #Spore ambitiöst är en brutal underdrift, det är så omfattande att genredefinitionerna inte riktigt räcker till: strategi, socialiserande, rollspel, action, utforskande... Vi kan kalla det evolutionssimulator, ett spel som i fem faser avhandlar livets uppkomst och utveckling; från mikroskopiska amöbor i ett bubblande urhav till rymdkolonisatörer med galaxherravälde som mål (för information om faserna, se faktaruta i recensionens slut).

En skiva världshistoria

- Livet utspritt på fem faser

Bakom projektet står Will Wright, det kreativa geniet med det stilbildande SimCity och monstersuccén The Sims på samvetet. Spore hämtar inspiration från hans och #Maxis tidigare verk, men det är långtifrån en kopia - det står på ben som inget annat spel tidigare vandrat med.

Livet börjar som sig bör med ett meteoritnedslag. Som primitiv organism tar du dina första simtag i en bubblande bakteriebrygd där överlevnadsvillkoren stavas utveckling. Till att börja med väljer du om din krabat ska vara kött- eller växtätare, varpå det dels gäller att äta allt du kommer över, dels undvika att sluta dina dagar som måltid åt högre utvecklade livsformer. Genom att äta får du tag på dna-kod. Med den förbättrar du din varelse; bättre simförmåga, starkare försvarsmekanismer och kraftigare käftar.

Tre av (i skrivande stund) drygt 3,5 miljoner användarskapade varelser

Efter ett par miljoner år i bakteriehavet är det dags att förse varelsen med ben och kravla dig upp på landbacken. Dna-jakten och valet mellan att äta kött eller grönt finns kvar (plus alternativet allätare), men sociala aspekter tillkommer. Dels umgås du med artfränder, dels kan du, om du vill, socialisera med andra arter och därigenom skaffa erfarenhet. Det gör du genom att välja delar som gör din varelse bra på specifika områden, till exempel sång.

Ensam var stark

- Utvecklingen tvingar fram samarbete på flera plan

Men om det här med umgänge känns blekt kan du istället välja jägarvägen och leva på att käka upp andra arter. Då utrustar du istället din varelse med kraftiga käkar, horn och andra ickesociala egenskaper. Vilken väg du än väljer kommer varelsens hjärna utvecklas och med det dess sociala förmåga; i början kämpar den på ensam, i slutet med flera följeslagare till sin hjälp.

Nästa steg är stamliv och här övergår Spore till lättare realtidsstrategi. Din lilla grupp ska ta över eller bli vän med byarna i närheten, antingen genom socialiserande eller våld. En enklare sorts resurshantering (fiska, samla prylar, jaga) ingår. För varje by du erövrar/samspelar med ökar din egen i invånarantal.

Tribe-stadiet inför en lättare form av RTS

Delen därpå - civilisationsfasen - kretsar också kring strategi, fast på en större skala. Kameran flyttas upp en bit i luften och du lämnar definitivt individperspektivet. Du tävlar om ekonomiska resurser och med dessa bygger du landfordon, fartyg och flygfarkoster. På sant RTS-manér finns en gräns för hur många enheter du kan bygga och det antalet ökar i takt med att din värld växer; dels bygger du fler hus i städerna, dels tar du över andra städer och civilisationer.