Arkadmässig fajting, en grabbnäve minispel och en berättelse med rollspelsinslag - där har du hörnstenarna i den senaste i raden konsoltitlar som avhandlar den fryntlige ninjaadapten Naruto Uzumakis stökiga äventyr. Spelet, vars fulla namn lyder #Naruto: The Broken Bond, är – trots att det aldrig sägs rakt ut – den Xbox 360-exklusiva uppföljaren till fjolårets actionkaramell #Naruto: Rise of a Ninja. Släktskapet går emellertid inte att ta miste på. Produktionsansvaret har för andra gången i ordningen legat hos #Ubisofts kanadensiska Montreal-studio, som i mångt och mycket valt att återanvända inslag från Rise of a Ninja.
Bekant upplägg
-Återanvänd programkod
Således känner du som stiftat bekantskap med föregångaren snabbt igen upplägget. Spelets utgångspunkt är en pseudofri spelvärld – du kan röra dig som du vill, givet att du vill gå dit Ubisoft tänkt att du skall gå. Låsta grindar och olika slags barriärer utgör hinder som undan för undan låses upp i takt med att handlingen förs framåt av de uppgifter Narutos läromästare och vänner delar ut. Även om merparten av uppdragen utgår från bakgrundshistoriens huvudspår – bottenlöst onda ninjaklaner hotar Narutos hemby – är vissa helt fristående. Dit hör bland annat infångande av förrymda brottslingar och en bisarr jakt på försvunna potatischips. Tyvärr låter det roligare än vad det de facto är. Då flertalet uppdrag är varianter på ett och samma tema reduceras återkommande moment snabbt till utfyllnadsmaterial.
Lyckligtvis utgör närstriderna ett undantag, trots att de avbryter handlingen var och varannan minut. Förklaringen är ett osedvanligt väldesignat kontrollschema. I sitt enklaste utförande sköter två knappar offensiva manövrar, en tredje knapp grepp, en fjärde blockeringar och en femte hopp. Lättsinnligt, absolut – men enkelheten skänker samtidigt spelet en precision få renodlade fajtingtitlar stoltserar med. Efter en stunds träning sitter slag, sparkar och rörelsemönster där de skall. I likhet med sin föregångare tillför de så kallade chakrapoängen striderna ytterligare en dimension. Poängen kan lösas in mot specialattacker som i själva striden utförs som minispel – huvudsakligen genom att tajma knapptryckningar. Med ett jämbördigt motstånd fångar striderna Narutos tecknade förlaga på ett utmärkt sätt.
(ovan från vänster) - Flygande vänner, piprökande jättepaddor och Naruto in-action
(nedan) - Ninjaskurken Kisame (givetvis med likblek hy) utdelar ännu ett fulslag
Faktum är att den visuella upplevelsen gång efter annan för tankarna till interaktiv anime. Med hjälp av cellshadad, "tecknad" grafik, välanimerade 3D-modeller och ett myller av små detaljer ogenerat lånade från japansk mangatradition ligger The Broken Bond i grafikgenrens absoluta framkant. Glädjande nog är musik och framförallt röster i full paritet med grafiken. Ubisoft har använt samma ensemble skådespelare som lånar ut sina stämmor till tv-serien. Resultatet talar bokstavligt för sig själv; dialogerna håller en klass långt över spelbranschens vanliga ambitionsnivå och gör genomgående det färgstarka persongalleriet rättvisa. Som extra grädde på moset har Ubisoft därtill valt att klämma in hela den japanska originaldialogen på dvd-skivan för den som vill avstå Narutos engelska tillmälen.
För de närmaste fansen
- Välgjord animefajting med förbehåll
Det tjugotal timmar den äventyrsfajting The Broken Bond bjuder på håller tveklöst en kvalité långt över den nivå licensbaserade titlar vanligtvis ligger på. Visst, något nytt #Assassin's Creed handlar det inte om. Spelet saknar det djup och den variation betydligt dyrare produktioner innehåller. Likväl går det inte att blunda för spelets genomarbetade grafik, dess välskrivna dialog, röstskådespelarinsatserna och ett tajt fajtingläge. Med en prislapp på en dryg femhundring är The Broken Bond i första hand dock en angelägenhet för Narutos närmaste beundrarskara som fullt ut kan tillgodogöra sig referenserna till animeserien. Bär du orange overall och konohagakure-pannband vid frukostbordet är köpet, priset till trots, därför närmast självklart.
