Skuggigt komplex
Saker som gör mig glad just nu: Blogemup-Jimmy skriver om Shadow Complex, fördömer det för sin arkaiska kvinnosyn, skjuter ner Orson Scott Card för sina åsikter om bögar och avslutar sin text med att konstatera att han älskar spelet.
Det är så man skriver en recension, för bövelen! Man skriver om det som är intressant. Pikanta detaljer is the shit. Kontraster är inte heller fel. Visst, det är klart att det är intressant att veta vad för sorts spel det handlar om, men i det här fallet kan Jimmy i princip summera spelet med orden "värsta Super Metroid-rånet". Det räcker för att vi ska veta att vi kommer att älska det. Och istället kan han koncentrera sig på att hitta en bra story.
Visst, själv är jag ganska kass på sådan här research och försöker komma undan med färgstarka liknelser och andra formgrepp men jag önskar faktiskt att fler recensioner såg ut som det här exemplet och inte bara när det gäller tv-spel.
Det, det är framtiden.
PS: Precis börjat plugga journalistikvetenskap och har glömt hur man gör. Några tips?
Åh, så mycket kärlek!
Jag blir rörd. =D
Ps. Något som däremot är lite frustrerande med spelet är att man inte kan teleportera sig från en del av kartan till den andra (det kanske man kan senare iofs, men inte där jag är nu).
Gummikyckling: Jag kan inte gå i ed på det men jag har hört att Shadow Complex ska ta kortare tid att klara än Super Metroid. Men om det beror på mindre karta eller mindre backtrackning vet jag inte. Just nu har jag tyvärr fastnat på helt fel ände av kartan. Och eftersom det inte finns något smidigt sätt att förflytta sig från tex en sparplats till en annan så blir det en hel del backtrack för mig.
1: Ryck ur internet-sladden
2: Gå hemifrån och hitta ett ställe som fungerar som arbetsplats.
3: Skriv ned allt du ska komma ihåg för hand.
4: Gör ett schema över hur många timmars lunch du egentligen får ta.
5: Sluta spela Trials HD.
6: Ryck ur internet-sladden.
- Ät mig levande.