För ett år sedan flyttades min navel

Känns otroligt och svårt att förstå men idag är det ett år sedan jag vaknade upp på en av Akademiklinikens sängar. Anledingen till det var min bukplastik som markerade slutet på en resa och början på en annan. Trots att jag var groggy då så förstod jag att det skulle bli en fantastiskt resa. Det här var ju något som jag kämpat väldigt hårt för under en lång period, men jag hade svårt att tro att det skulle bli så här.

Men låt oss ta det från början. De som lärt känna mig de senaste åren eller följt mig på bloggen vet att jag är en person som gillar att träna och hålla mig i form. Om man kännt mig längre än så så vet man dock att det inte alltid har varit fallet. Hur svårt det än kan vara att förstå när man ser mig nu så har jag haft problem med vikten sedan jag kom in i tonåren. Det har visserligen gått upp och ner, men jag har alltid varit stor och efter studenten så eskalerade det hela. Mycket tid framför datorn innebar lite motion och även om jag inte åt så mycket snask etc så gjorde dålig mathållning att jag fortsatte upp i vikt.

I ärlighetens namn så vet jag inte hur mycket jag vägde som mest men det har uppskattas till runt 145 kg som mest. Allting ändrades hösten 2006 då jag började ändra mitt liv steg för steg både när det gällde motion och kost. Exakt vad jag gjorde kan jag ta upp vid annat tillfälle, det viktiga är att det fungerade. Självklart hade jag försökt ta tag i mitt liv tidigare men nu gick det verkligen åt rätt håll och det fort.

Till en början kunde jag bara ta promenader på 15 minuter varje kväll. Det blev snart 20 minuter, 30 minuter, 45 minuter och så vidare tills att jag började gå en dryg timme om dan. Kosten höll jag efter utan att följa någon diet. Små och lätta steg som hela tiden tog mig närmare mitt mål med ett sundare liv. Självklart var vägen inte rak, det blev ett uppehåll under ett drygt år då jag skaffade mig ett jobb och köpte lägenhet, men när när jag drog igång rejält runt årsskiftet 2010 så var det fullt ös verkligen.

Nu började jag satsa hårdare på konditionsträningen med löpning och pass på Friskis. Kosten fortsatte jag håll i lagom strama tyglar (får kanske ta det i ett separat inlägg också vad det lider) och tillsammans gjorde det att kilona fortsatte rasa. I takt med nedgången så blev det dock allt mer uppenbart att jag inte skulle kunna få bort allt med träning. Huden hängde helt enkelt inte med och jag insåg att det bara var en tidsfråga innan jag skulle behöva göra något åt det.

Tidsfrågan besvarades någon gång i januari 2011. Då frågade jag en av tränarna på Friskis om det var möjligt att gå ner mer genom träning, han tittade bara på mig, skrattade lite och sa att det nog är lite svårt att träna bort en hudsäck. Sagt och gjort, nu var det bara att ta tag i det hela och ta det där sista steget på min resa. Nu gick det faktiskt rejält fort. Lite googling ledde mig fram till ett par möjliga kliniker där jag skulle kunna göra bukplastiken och efter konsultation bestämde jag mig för Akademikliniken där jag kunde få en tid redan 23 mars 2011.

Lite nervöst blev det förstås ju närmare dagen jag kom men samtidigt så var jag betydligt mer uppsluppen och glad över att äntligen få göra det än orolig. Kännde direkt att jag var i goda händer och som det visade sig så var jag ju i goda händer. Operationen gick mycket bra. Hud togs bort, drogs ihop, min navel flyttades och när de ändå höll på sydde de ihop de nedre magmusklerna som separerats pga allt fett som tryckt ut dem. Rehabiliteringen var inte alls så farlig. Fick vara hemma från jobbet i en dryg vecka och jag fick använda en gördel i 6-7 veckor men jag hade knappt ont överhuvudtaget så länge jag inte nös. Då brände det till rejält i magmusklerna. Kanske också något att ta upp i ett framtida inlägg?

Hursom så är det här i varje fall ett år sen just idag och det känns så fantastiskt jävla stort och bra. Livet har utvecklats på ett sätt som jag inte vågade drömma om för fem år sedan och jag är en plats som jag aldrig trodde jag skulle vara på. Det var en fantastisk resa men det mest fantastiska med den är att jag är på en ännu mer spännande livsvandring nu som jag kommer leda mig till ännu högre höjder. Livet kan verkligen vara underbart, bara man tar de chanser man får. De är inte alltid så lätta att se och sannerligen inte lätta att ta, men det går!

#blogg

Tackar tackar ^^ Känns fint nu när man klarat av ett år, då känns det som att man är home free så att säga. Ingen större risk att man faller in i gamla mönster eftersom träningen och bra kost (även om man givetvis kryddar det med onyttigheter ibland) är en sån normal del av livet...

Och en bypass skulle ju inte funka för mig, jag tycker om mat på tok för mycket för det... Då är träning betydligt bättre, då får man ju så mycket annat på köpet

Kul att höra och bra att du tar ett steg i taget. Se bara till att vara medveten att det går fort i början och att det kommer perioder då det känns segt och att det inte händer någonting. Det är de perioderna då det är extra viktigt att bita ihop och följa de riktlinjer man själv satt upp. Gör du bara det så kommer det gå galant ^^