Teknikens skitiga baksida och folks hyckleri

Alla gör val. Väljer man att blunda för hur telefonerna tillverkas eller var deras material kommer ifrån så har man gjort ett val. Det finns förmodligen väldigt många människor i hjälporganisationer som utmålar sig som snälla medmänniskor eftersom de gör saker som syns, men de låtsas inte om produktionsleden som inte syns lika tydligt.

Att donera pengar är som att klippa av ogräset istället för att dra upp det med rötterna. Spelar ingen roll hur mycket pengar ni ger och hur snälla ni känner er själva efteråt, grundproblemet kvarstår: vi i väst accepterar inte dyr elektronik trots att vi vet att människor får sätta livet till för att tillverka den. Men folk verkar inte ha ryggrad nog att erkänna det.

Enda sättet att ändra är att vi själva ändrar livsstil, och det är vi inte beredda att göra för att hjälpa andra människor. Vi får tillräckligt gott samvete av att donera pengar lite då och då, och sedan fortsätta köpa utan att ställa krav.

Förändring sker förstås inte över en natt. Detta handlar inte om att stoppa produktionen i Kina, det handlar om att sätta press på företagen så att villkoren för fabriksarbetarna förändras. Och man sätter inte press på företagen genom att skriva ett argt mejl som slängs i papperskorgen, man sätter press genom att bojkotta deras produkter. Men se DET är inte folk beredda att göra för att hjälpa andra människor. Här är den egna egoismen, kanske helt naturligt , starkare.

Den enda anledningen att du lägger fram argumentet att "om vi slutar köpa produkter blir ingenting bättre" är förstås för att du absolut inte vill vara utan din telefon. Det finns knappast ett tänk på andra människor i det du skriver, utan bara ett argument som utnyttjar dem. Detta handlar inte om att bojkotta elektronik heller, det handlar om att sätta press. Visa företagen att man konsumenter bryr sig om produktionsleden inom elektronik lika mycket som de gör inom mat.

Problemet är det oerhörda hyckleriet. Man vägrar erkänna att man bryr sig mer om sin telefon än om en random snubbe i Kina eller Afrika.

I början blir det säkert varsel och uppsägningar, men nu tänker du bara kortsiktigt. I längden kommer debatter att föras och företagen kommer förstå vad det är kunderna vill ha. Det är precis det som har hänt i matindustrin. Förändringen skedde inte över en natt och den var inte smärtfri. Men idag vet företagen att KRAV är ett marknadsföringsinstrument och inte bara god moral.

Varför gör du ingenting åt saken om du välkomnar en Fair Trade-märkning för elektronik? Tror du att företagen ändrar ett vinnande recept? Det tror inte jag. Konsumenterna har makten med sina val av produkter.

Hela ditt argument bygger på kortsiktigt tänkande och hade man resonerat så när det gäller mat hade vi aldrig sett någon förändring överhuvudtaget i matindustrin.

Det är VANLIGT FOLK som måste agera, företagen gör bara det som kunderna efterfrågar.

I siffror, ja. Det är många i Kina som blivit jätterika, men det finns fortfarande massor som är utfattiga. Räknar man i procent har de fattiga blivit färre, men exakt samma problem kvarstår fortfarande. Fabriksarbetarna har definitivt inte blivit rikare.

Men what? Berätta för mig då hur krav på märkt mat uppstod? Över en natt och på företagens egna initiativ? Nej, knappast.

Det uppstod genom att vi konsumenter ställde krav på företagen, och det gjorde vi genom att välja bort produkter (=bojkotta) med skitiga produktionsled. Så jo, märkning uppstod genom konsumenters val.

Om vi skulle bojkotta teknik som tillverkas av Foxconn skulle först massor av människor förlora sina jobb. Företagen skulle förmodligen först tro att produkten i sig inte var populär längre, och satsa på andra produkter. En debatt skulle uppstå om produktionsleden, Facebookgrupper skulle skapas. Förr eller senare skulle detta nå företagen. Då skulle en del testa att städa upp i produktionsleden och släppa en produkt som var "OK". Folk skulle köpa, och sedan skulle lavinen vara igång.

Långt ifrån alla köper KRAV-mat idag, de flesta väljer fortfarande efter plånboken eftersom människor drivs av egoism och girighet. Men det i matbranschen finns åtminstone ett alternativ. Människor kommer alltid att välja efter egoism och girighet, det är så vi fungerar. Det är därför folk skänker några hundralappar till behövande då och då istället för att ändra livsstil som VERKLIGEN skulle ge effekt - att skänka pengar är som att stoppa något i ett svar hål. Många kan avvara en slant utan att det direkt påverkar dem själva, men hur många är beredda att avstå mobiler för att hjälpa andra människor? Där tar "solidariteten" stopp, för där inkräktar den för mycket på vårt eget välmående.

Det är så det måste gå till. Ingenting kommer hända utan en del lidande, men att bara fortsätta i samma hjulspår, att bara fortsätta köpa en ny mobil varje år och samtidigt tycka synd om folk är sjusjungande hyckleri och det kommer ni aldrig ifrån, hur mycket ert samvete än försöker stöta bort resonemanget.