Tankar i mörkret
Det är precis innan jag somnar, då tankarna är som klarast.
Det är då allt som jag ångrat eller gjort fel kommer fram.
Svetsar sig fast på näthinnan och hindrar min sömn.
En av dessa tankar har hemsökt mig när jag är vaken.
Jag kan inte glömma, för jag blir ständigt påmind.
Det handlar om min vän...
Under två veckor har det pågått. Jag vet inte vad jag gjort
för fel men det känns som att jag inte betyder något för han
längre. När jag skämtar skrattar han inte längre. Han är alltid
upptagen efter skolan, nej inte ens ett jävla hejdå får man.
Det jobbiga är att så fort han är med någon annan så blir han direkt
sig själv igen. Så fort han är med någon annan blir jag som bortglömd, osynlig.
Och nu precis innan jag somnar.... så tänker jag inte längre på alla de gånger vi
har haft så kul utan istället knyter jag näven. Jag vill konfrontera honom.
*slap* Jag är här! Bryr du dig? *end of slap*.
Nu vet jag dock utav tidigare erfarenheter att det alltid finns någon slags
anledning och att det oftast löser sig. Men varför kan han vara normal med andra?
Jag vill få bort tankarna från huvudet. Men jag kan inte......