Att leva i harmoni
Jag vet att jag är efter.
Adult Swims webläsarspel Robot Unicorn Attack släpptes redan i januari förra året och har sedan dess hunnit växa och gro till en riktigt välgödd meme med sina egna tillhörande skämtteckningar, korsreferenser och kassa parodier.
Jag måste erkänna att jag inledningsvis inte var så imponerad av vår vän robotenhörningen. Mitt intresse för fenomenet har dock växt i stadig takt med att spelet blivit allt mer populärt bland mina vänner på Facebook (det går tydligen hem hos fler grupper än den vanliga Farmville-maffian!). Har så sakteligen börjat titta på lite bilder, men aldrig riktigt förstått vad som lockat folk att sitta ned i timmar med ett så pass simplistiskt plattformsspel som det här. Förrän nu alltså. Nu är jag fast.
Nu förstår jag. Nu har jag spelat RUA och känner mig som jag föreställer mig att double rainbow-killen måste ha känt sig den där ödesdigra morgonen i Yosemite Valley då han cementerade sitt nätkändisskap för all framtid genom att låta som någon som knarkat alldeles för mycket.
Halva grejen med Robot Unicorn Attack är nämligen musiken. Det räcker inte med att se RUA i bild. Man måste uppleva det. Soundtracket - det fantastiska soundtracket - gör nämligen Unicorn Attack till någonting mycket större än det dumma tidsfördriv man enkelt skulle kunna missta det för.
Jag ska försöka förklara storheten med det här märkliga lilla spelet i två enkla steg.
Titta först på videon till spelets enda och ack så viktiga stycke musik - Erasures 90-talsdänga Always:
Visst är det en bisarr låt (för VILKEN frisk människa skulle få för sig att penna en sådan text?) men det är ingenting mot hur bisarrt det blir när man adderar robotenhörningar, delfiner och superfart. Då får man det här:
Jag kan se varför somliga muttrar "lame".
Men då har man bevisligen inte spelat Robot Unicorn Attack. Gör man det får man nämligen en överraskning: spelkontrollen är sjukt tajt. Det här är ett bra spel. Punkt. Det kräver alla dina timmar av fritid för att du ska bli riktigt bra på det och fortsätter hela tiden att växa vad gäller utmaning. Det finns faktiskt en tillstymmelse till djup bakom den töntiga, glättiga ytan.
Och kom ihåg, som sångaren i Erasure uttrycker sig: There will be no shame.