Comeback Kid

Jag tycker om sviter. Jag har exempelvis sprungit Premiärmilen fem år i rad (samtliga!), Göteborgsvarvet fyra, Hässelbyloppet tre och... ja, det är kul att komma tillbaka. Tyvärr blir det inget Parlopp för tredje gången. Ursäkten är mer än berättigad – den stavas E3.

Men det är synd ändå, så klart. Parloppet är det enda loppet på fem kilometer jag springer och således enda chansen att slå officiella personbästan. 24.23 blev det för två år sedan och i fjol – lite retligt – landade jag på 24.25. Det hade inte blivit snabbare i år, men med ett 27-minuterspass i benen hade jag ändå vissa förhoppningar.

Parloppet är också unikt eftersom jag springer det med Simon. Eller – mer korrekt – vi springer åt varsitt håll och möts på halva vägen. Det är lite av en tradition att mumsa kanelbulle medan jag väntar på att Simon ska ramla in i mål. I år blir det istället flottiga burgare med herr Svärd i L.A. Kanske blir det en ny slags tradition?

[ia=27114; large]
Parloppet anno 2010. Blott två sekunder från pers!

#blogg