Söndags-Skivan #13

Tyska thrashband del 2.

Veckans Skiva:

Persecution Mania (Sodom - 1987)

- För det otränade örat så kan Sodoms tidigare skivor låta som inget annat än distat oljud, jag dömer inte dom som tycker det. Sodom började som något slags tidigt black metalband i stil med Vemon ungefär, men längre fram i karriären (med Agent Orange skulle jag säga) började det luta mer mot thrash. Men vad är Persecution Mania isåfall?
Jag skulle säga att det är en salig blandning av båda.

Jag var aldrig något stort fan av Sodom, hade hört lite grann av Agent Orange och M16. Även fast jag tyckte det var ganska bra så fastnade det liksom aldrig, sen hörde jag Bombenhagel. Då var det precis som himlens portar öppnades med Tom "Angelripper" vid grinden, han visade mig vägen och sade: "Du gillar Motörhead, du gillar gamla Metallica, lyssna på det här!"

Persecution Mania är skivan som aldrig är direkt "lugn", med tokdistad gitarr (och bas!) som matar på i 200 km/h samtidigt som Toms sång/growl/oljud spottar ut hemska ord om död och pest så kan man inte göra annat än le.

Bästa: Nuclear Winter - Första låten som sätter tonen för hela skivan, explosioner och död. Helt underbart.

Sämsta: Procession to Golgotha - Utstickaren på plattan, någon form av instrumentalisk sololåt som i mitt tycke, inte fungerar.

Tre låtar att lyssna på:

Nästa gång kollar vi på min favorit i tyska 4:an!

#blogg

Så vitt jag vet så är den gamla thrashen en slags blandning mellan den brittiska heavy metalen och punk. Den tyska sidan var mer riktad åt black-metal hållet däremot.