Hur hardcore är du?

Jag börjar alltid spel på "Normal" för jag gillar inte upplevelsen av att misslyckas för att jag inte hunnit förstå en del av spelmekaniken ännu. Sådant gör mig bara stressad och omöjligt att njuta.

Sedan vid en andra spelrunda så höjer jag svårighetsgraden och jag kan då uppskatta utmaningen mer, jag får använda vad jag lärt mig osv.

För mig beror det helt på spelet, om spelets svårighetsdesign är gjord så att fiender tex är smartare och nyttjar andra taktiker så kör jag på svåraste, om det bara handlar om att man dör av 1 skott eller att fienden får 1 miljard hp så går det fetbort.

I competetive multiplayer spel, ganska, ligger oftast i top 1% i allt jag ger mig in på. Har blivit mer och mer casual dock och tar det väldigt lugnt numera och behöver inte vara bäst i allt. Just nu tar jag det otroligt lugnt och bara chillar casual i WoW istället för att pressa hardcore raiding etc. Jag gillar dock fortfarande utmaningen så därför kör jag nästan alltid på svåraste svårighetsgraderna i single player spel, särskilt RPGs, som tex Cyberpunk, Kingdom Come: Delivarance, Skyrim osv, är det något som jag inte är jätteintresserad av men spelar av ren uttråkhet så är det ofta normal eller näst svåraste.

Inte ens på svåraste erbjuder Wildlands mycket till större utmaning, jag har kört med allting avstängt men man kan fortfarande höra ljudet av när fienderna är på väg att se en. Wildlands är inte i närheten lika svårt som första Ghost Recon är eller ens AW 1 och 2.

Jag borde kanske påpeka att jag spelar spel för mitt egna nöje, äldre spel är avsevärt mycket svårare än dagens det är även tack vare detta jag kan se hur streaming av spel och GAAS kommer förstöra den industri jag varit ett stort fan av sedan jag första gången fick spela på min brors Vic-20 efter det var jag helt fast, som tur var finns indies.

Antagligen inte hardcore. Men det är mitt största intresse. RPGs brukar jag rensa kartan men jagar aldrig troféer. Brukar inte heller nöta tills jag blir bra. Spelar ett spel så länge jag har kul med det. Så för svåra spel ger jag upp på.

Jag vill ha det soft. Brukar tweaka svårighetsgraden så det passar mig. Easy till normal, sällan hard. Men har hänt.

Jag betar av kvalitetsspel på playstation ett i taget tills jag klarat det till 100%.

Minns när "achievements" dök upp. Trodde man kunde använda dessa poäng till att få något. Så det var ju lite intressant i början. Men nu ser jag inte precis någon mening med dem.

Jag spelar för att ha en avkopplande stund. Jag Lider däremot av samlarmani 😂

Ju äldre jag blir ju mindre hardcore. Lägger mindre tid och mindre pengar. Spenderar mer tid dock på att kolla recensioner av spel jag gissningsvis aldrig kommer spela, men är fortfarande intresserad av allt.

Jag spelar på easy, gör nästan aldrig några sidequests och vill helst inte att ett spel ska vara mer än 10-15 timmar. Trophys har jag aldrig brytt mig om eller ens noterat.

Insåg nyligen att om jag vill ha det svårt då spelar jag FromSoft-spelen. Resten spelar jag ju för att njuta av story, hantverket etc. Så har nu börjat skruva ner svårighetsgraden, har inte heller tid med det (förutom fromsoft då som nämnt)

Jag ljuger om vad jag åstadkommer då jag inte åstadkommit något i livet.

= Hardcore asf

Länge sedan jag spelade något som kändes hardcore. Men att raida i Dark Age of Camelot kändes hardcore. Att vara 'completionist=100%' anser jag inte vara hardcore.

alltid hard, så det inte blir för enkelt, man ska ju dö några ggr iaf

Jag har ingen backlog. Börjar jag ett spel avslutar jag det. Brukar dammsuga kartan på alla ? och alla side missions. Lite ocd har jag när det gäller spel. Vill göra så mycket jag kan.

Har inte tid att sitta och nöta, utan jag vill att det ska hå framåt. Såbrukar lira på normal.

Är tillräckligt ”hardcore” för att ge spel 10 minuter, är de inte underhållande blir det avinstallation och återbetalning.

Spelar nu för tiden nästan alltid alla spel på hard eller svårare. Bryr mig ej om att 100% ett spel så länge det inte finns t ex ett hemlig slut eller många olika väger att gå i ett RPG. Väljer spel mycket noga då jag ej har mycket tid för spel längre tack vare familj och jobb.

Kör spel för att njuta av en fet berättelse, brukar börja på hard, dör man för många gånger på samma strid sänker jag, brukar prova att höja igen längre fram i spelet när man är lite mer varm i kläderna. Kör för det mesta klart det jag påbörja då jag läser på en del innan inköp. Vad jag tydligen inte haft tålamod med är Dark Souls och nioh, hade gärna velat gilla dom men inte den tiden/tålamodet att dö femtioelva tusen gånger. Så är väl ingen hardcore gamer men gibbar på en hel del!

Beror på spelet osv, börjar oftast på normal och växlar upp svårighetsgraden efter första genomkörningen i shooters, i rpg's så brukar jag börja på easy och köra samma visa där

Klarar alltid main story och spelar alltid på normal.

Tror faktiskt att jag har lagt mer tid på att modda spel för inlevelse, pilla i .ini-filer och skapa kaos i BIOS än vad jag har spelat genom åren.

Är det hardcore nog?

Det beror väl på vad man spelar. Eller, det är kanske snarare så att jag har mina favoriter som jag spenderar mycket tid och möda i där mitt intresse kan kallas "hardcore" (lite larvig term f.ö. ). Tidsdödande "öppna" (dvs sandlådespel i kontrast till linjära eller storybaserade) spel med mycket djup. Football Manager, Dominions, Tales of Maj'Eyal och så vidare. Sen har man ju allt annat som spelas, där det inte är samma fokus på att bli så bra som möjligt och/eller göra allt.

Pratar vi bara om svårighetsgrad så kör jag i regel på "hard" eller motsvarande, för att sedan uppa svårighetsgraden om det är ett spel jag spelar fler gånger. Skulle dock aldrig falla mig in att köra permadeath-liknande grejer där man bara har ett liv i spel som egentligen inte är designade för det (dvs inte roguelikes utan "vanliga" spel som Dark Souls eller Witcher).

Jag är hardcore i den utsträckningen att jag är väldigt glad för oförlåtande spel, spelar väldigt mycket Escape from Tarkov och är väldigt glad för Dark Souls/Bloodborne osv. Gillar när jag faktiskt får skit för att jag dummar mig och inte bara kan rycka på axlarna och köra igen. Lagom med masochism helt enkelt.

Normal / mittemellan brukar köras oavsett genre. Tröttnar ofta på spel nu för tiden och det är sällan dom körs igenom. Sen hänger händerna inte riktigt med längre i pangpang märker jag och jag undrar om det inte är samma med huvudet.
36 åring med förstadie av reumatism i händer och demens i knoppen hehe

Svårt, God of War (det första) på God var mitt första hardcore-spelande. Men det var helt sjukt... tror jag försökte rädda frugan å ungen 100+ ggr innan det gick vägen.
Att lära sig spelmekaniken blir man tvungen till på tyngre svårighetsgrader. Last of Us på Grounded blev enligt mig ett bättre spel dessutom där man verkligen får tänka på resurser och taktik.
Sekiro var för mycket dock... tappa intresset precis innan sista bossen.
Skall ge Ghost of Tsushima ett försök på Legend.

Ger spelen mer nerv helt enkelt!

Väljer alltid easy på alla spel. Ganska kass spelare generellt. Är nästan alltid bara ute efter storyn/upplevelsen. Dock alltid haft stort intresse av spel, hänger med i nyheterna och äger både Series X, PS5 och Switch - jobbar dock mer än heltid och har familj, vilket innebär att jag kan få någon eller några få h till spel de helger jag inte jobbar. Landar nog i snitt på 3-5h speltid per månad. Ser mig såklart inte som hardcore, även om jag tycker spel som nöje är fenomenalt

Jag är lite completionist när det gäller achievments, sålänge de inte är otroligt svåra. Spelar dock oftast på Normal.

Är väldigt långt från hardcore om man går efter den här definitionen om att man ska "completa" spel och lira på högsta svårighetsgrad. Ser ingen större poäng i att spela om ett spel flera gånger för att låsa upp allt när jag istället kan ta mig an ett helt nytt (för mig) spel som bjuder på nya upplevelser. Däremot så kan jag när jag väl är igång med ett spel jaga achivements/trophies/side quests så länge det känns som att det faktiskt ger någonting, inte för att nå 100%. Vad gäller svårighetsgraden så har jag fått för mig (rätt eller fel vet jag icke) att normal är det som utvecklarna rekommenderar för en bra balans. Ibland kan det bli hard om det är en spelserie jag kan sedan tidigare och vet att jag klarar av. Drar aldrig ner till easy. Är nog någon löjlig form av stolthet.

Handlar helt enkelt om att prioritera sin speltid och jag prioriterar hellre den tiden jag har att tillgå på något nytt istället för att nöta något "gammalt".