Dokument avslöjar vad Xbox tycker om Last of Us 2: "En ny nivå vi hoppas nå"

De vet sin plats iaf

Och jag tyckte helt tvärtom, haha. Tyckte pangandet var riktigt trevligt! Intensivt och (relativt) realistiskt. Storyn var jag inte lika frälst i.

Här är hela dokumentet

https://storage.courtlistener.com/recap/gov.uscourts.cand.364...

"The Last of Us-tvåan blev delvis en vattendelare"

Var det verkligen det? Tycker att spelet blev extremt hyllat men en mindre skara som högljutt kritiserade spelet.

Ändå lite kul att en sådan nyanserad och välskriven liten "review" kommer inifrån Xbox-divisionen

Skumt fast roligt

Helt enig!

Du ska nog se att bägge sidor har liknande tankegångar.
Oavsett vad man tycker om spelet i sig är det bara ett spel och det är löjligt att bägge sidor kastar blaja på varandra samt beter sig som barnrumpor.

Med det sagt tyckte jag inte alls om storyn så jag slutade spela en stund in och tittade aldrig tillbaka.
Får fortsätta ha mina trevliga minnen av första spelet istället. För min del hade last of us gärna fått vara ett enskilt spel istället för en spelserie.
För få spel tillåts vara "one and done" .

Men va? Vad lever du i för värld där man inte kan (internt dessutom!) beskriva någonting på ett sådant sätt att det inte uppfattas som att "kasta blaja"?

Jag har sett argumentationen både här och på swec att alla tvister, dispyter eller helt legitim företagsintel beskriv som "pajkastning" och "sandlåda". Det är ju helt legitimt att företag som har olika produkter konkurrerar och har olika uppfattning om hur en produkt ska vara, precis som med allt annat i livet. Eller tycker du att samhället normalt kännetecknas av behaglig icke-blajrumpig enighet? Eller att vuxenhetens tecken är stor acceptans för allting som finns i världen? För att inte tala om falsk dikotomi och att det är osannolikt att de har kränkt varandra i lika stor utsträckning.

Härskarteknik att beskriva allt som inte stryker medhårs som att "kasta blaja" och bete sig som en "barnrumpa".

Jag hop

Vad blir du så upprörd av?

Det finns väl ingen som helst godkänd anledning att två sidor av myntet önskar livet ur varandra på grund av ett spel?

Det var den typen av blaja jag tänkte på.

Kanske är jag som borde lära mig att acceptera den typen av beteende. Vad vet jag.

Klart man får tycka om Last of us 2 om man vill. Och individuellt smak är ju en grej. Så vi kan ju kanske utgå från att allt vi säger speglar vår smak.

Jag förstår personligen inte varför folk dör på kullen för att försvara spelet. Last of us 2 hade sådana extrema problem i sin storyn. Det enda jag kunde se som den höjer till en ny nivå är fetishicherandet av misär-porr. Den är så fokuserad på att dekonstruera det som kom innnan att den inte förstår att det sänker båda spelen. Det är subversion utan någoting meningsfullt att säga, lidande utan syfte eller mål, karaktärer utan något hjärta.

Tycker att om fokusen i ditt spel är på att vara ett narrativt tredjepersonspangande som dessutom följer upp på ett av de mest prisade spelen från förra konsolgenerationen, ja, då kanske man ska träda lite försiktigare än vad Niel Druckmann gjort. Och det kanske ska vara en storyn som tilltalar folk, inte delar dem i två och får dem att skrika åt varandra.

Personligen tror jag mycket av författartalangen försvann med Amy Hennig. Och att Herr Druckmann helt enkelt fokuserade för mycket på meddelandet, och inte tillräckligt på att utveckla sina karaktärer och arvet från första spelet.

Utan spoilers kan jag ju säga att icke dilemmat som sitter som grund för hela uppföljarens premiss är svagt och kräver väldigt mycket efterkonstruktion.

Första spelet vaggade inte fingret emot dig och sa "Det här är bra, det här är dåligt." Saker hände. Folk var desperata. Den vare sig hyllade eller fördömde. Konversationen leddes inte av spelet utan av spelare som tolkade olika.
Andra spelet är mer intresserad av att predika för dig och är otroligt (inkompetent) manipulativt i hur den visar de olika karaktärer i olika ljus. Den har tyvärr inget vettigt att säga och misslyckas i min mening även att säga det den vill om sin egna påstådda poäng. (Cycles of violence are bad.)

Så när folk säger saker som "Det är bara x/y som gillar/ogillar spelet" så tillför man inte heller någonting till konversationen. Varför är det bra eller dåligt? Hur för det spelmediet framåt?

Själv tycker jag att utvecklare enkom ska fokusera på att skriva en story utefter deras egna vision och inte utgå ifrån vad publiken förväntar sig/hoppas på.

Din andra punkt kan jag till viss del hålla med om. Narrativet i Part 2 är givetvis en efterkonstruktion vilket innebär vissa problem då vissa nyckelscener från första spelet är så betydande.

Fair point, dock om man säljer en produkt, särskilt en som är en uppföljare så finns det en viss logik i att spela in i förväntingarna som fansen kan ha, inte bara att motsätta sig dem vid varje tillfälle. Vilket är varför jag tror en stor del av fanbasen har surnat.

Exakt. Om man bygger sin vision på en trasig premiss så bådar det inte heller gott för spelet som helhet. Det påminner om Last Jedi. Där Rian Johnsons 'vision' byggde endast på att medvetet gå emot vad som kom innan, utan att erbjuda något meningsfullt själv.

Dock tycker jag ju att det blir oundvikligt att inte utforska Joels lögn i slutet av första spelet och betydelsen/konsekvenserna som det får? Det hade inte riktigt rimmat med vad jag tolkar att många fans velat ha, en ny 'Joel and Ellie on adventure' båge.

Sen tycker jag inte alls att ND är i närheten av vad Rian Johnson gjorde, där det verkligen kändes som att han medvetet gick emot precis alla fanteorier som fanns. Där fanns ju också den största problematiken i och med att det var olika regissörer utan någon som helst övergripande arc för trilogin. Det kändes mer som "pass the story" som man gjorde i skolan. Upplagt för katastrof.

Även om narrativet är en efterkonstruktion så behöver det nödvändigtvis inte betyda att det är trasigt i sin helhet. Det blir lite problematiskt i just hur scener/personer skiljer sig åt visuellt i just det här fallet såklart, men i och med de grafiska skillnader som finns per automatik mellan generationer kan jag ha överseende med det.

Älskade personligen The Last of Us 2 och ser det som ett ut av de bästa spelen gjorda. Otroligt spännande o matigt lir. En hel del PK stuff men jag förbisåg det då spelet var so otroligt välgjort och skoj. Längtar till The Last of Us 3 och tycker det finns massor att hämta i det framtida postapokalyptiska USA.

Joels lögn är inte det mest intressanta att utforska. Och hur tvåan väljer att utforska det känns också som det minst tilltalande alternativet. Sen kan man också klaga på att ND medvetet fuckade med cutscenes för att få spelare att förvänta sig just det du beskrev. En ny Joel och Ellie adventure.

Jo. Disney vanskötte sin franchise värre. Det håller jag med om.
Men det känns fortfarande som ett sjuhelvetes snedkliv, med tanke på hur annorlunda spelet är till ton, tema och story från ettan.

Tycker inte grafiska har något med efterkonstruktionerna att göra. Karaktärer beter sig på sätt som står till tjänst för storyn, utan att det riktigt hänger ihop med hur vi känner till dem. Det känns inte som Ellie. Hon och Dina känns som identitetslösa kopior av varandra. Skådespeleriet är det inget fel på. Men dom arbetar efter ett B-manus.
Jag kan respektera att du har mer överseende med detta än vad jag har. Jag tycker dock att storyn i del två är undermålig. De bästa stunderna är de som är helt separerade från den torftiga hämndsagan som står i centrum och istället spelar vidare på styrkorna i ettan (dvs Ellie och Joel).

Samma interna team gav Quantum Break 85 i Metacritic.

Spel där man kan sätta hattar på dinosaurier är bra spel i min bok 😁