För höga krav eller tappat intresse?

Testa spelet Squad, hämtat inspiration från modden project reality till Battlefield 2.

Själv så har jag börjat uppskatta kortare spel som kan spelas under intensiva sessioner som Sierras klassiska peka-och-klicka-spel och nästintill klaras på en sittning alternativ spel som har "runs" som Enter The Gungeon där man kan spela en eller flera rundor.

Jag fyller 40 mot slutet av året och firar 30 år som spelare. Men mitt intresse har nog aldrig varit så kompakt som nu. Mitt problem är tidsbristen och att jag p.g.a. småbarnslivet helt enkelt inte alltid har ork att spela varje kväll. Det gör att jag måste exkludera riktigt stora spel eftersom jag aldrig kommer hinna ta mig igenom dem. Det gör inte alltför mycket eftersom jag alltid har och fortfarande föredrar singleplayerupplevelser på 10-15 timmar. Jag kan ta mig igenom spel som är 25 timmar långa också, som TLOU2 och Metro Exodus, men där någonstans ligger gränsen.

Så jag tar gärna ett kompakt och bra äventyr på 3-5 timmar.

Ja, DCS är ett annars ett riktigt coolt spel som både kan upplevas själv OCH tillsammans med andra när tid finnes. Om det är något som du verkar intresserad av så får du säga till 🙂

Känner verkligen igen mig i känslan som beskrivs.
Jag har själv konstaterat att om jag verkligen ska fastna för ett spel och känna ett brinnande intresse för att spela det, måste världsbyggandet i spelet vara sjukt bra. Gameplay blir sekundärt för mig.

Senast spelen som verkligen drog in mig och höll ett järngrepp om mig var Death Stranding och Control.

Grymt olika gameplay men satan vilka världar som byggs upp.

Helt naturliga känslor. Om man ständigt gör en viss sak, kommer tristessen infinna sig och det är inte kul. Ta en lång paus, läs en bok, se film, träna, gör något helt annat och kom tillbaka efter någon månad och testa då en spelgenre som du kanske inte testat på ett tag. Jag gav upp RTS-spel när Command & Conquer-spelen föll i glömska, men AoE har väckt intresset igen.

Det är ju här man hittar speltipsen som man missat. Skaffade både Edith Finch och Everquest. Sen är jag i samma situation som alla andra, ont om tid att spela... men, det är ju inte er huvudvärk. Tack för tipsen.

Känner igen mig helt och hållet, som i andra liknande trådar så känns det som att man kanske förväntar sig en spelglädje från när man var yngre när man spelar idag. Jag levde i varje fall in mig mycket mer i spel som RA-spelen, GTA-spelen, FM-serien, Black and White med flera.
Det som jag fastnade för ordentligt senast är RDR2, är 32 men fastnar aldrig ordentligt för ett spel längre. Cyberpunk2077 har jag länge velat ge en ny chans men det blir inte av, men spelet bjöd på en del dryga buggar till en början och ett kass autosikte som gör att om man inte ser fienden så dör man och det är inte enklare om man har en synskada.

Empire of sin var jag väldigt pepp på förra året också, ett nytt och modernt Gansters 2 hoppades jag på och hörde om att scenerna med skottlossningarna var turbaserade men trodde verkligen inte att det skulle vara som ett brädspel. Det man ägde saknade liv, man kunde inte vara fri och göra vad man ville. Vad går spelet ens ut på? Det finns två spel, varav ett, kommit ut på steam som verkar intressant men lägger pengarna på det när jag har de pengarna.

Assians Creed har varit lite intressanta att testa men har inte velat lägga pengarna på det, har spelet som utspelar sig i Egypten men jag fastnade inte heller för det för allt runtomkring känns som kulisser även om världen var häftig. Jag kanske är lite bortskämd med GTA och RDR2 där Rockstar jobbat stenhårt för att få världen att verka levande vad vet jag. Sedan finns det några PC-spel jag tycker verkar intressant som kanske inte funkar på min dator eftersom jag har 14mb ram och de flesta spelen kräver 15-16 mb ram. Varför jag inte tänkte på det när jag ändå trodde Asus var en bra gaming laptop. Men för att säga något mer glatt så tror jag det kan bli kul och intressant med Game Pass och de andra liknande tjänsterna där du kan streama spel och då kan jag förmodligen också testa spel jag inte alls lagt någon krona på men vill veta hur kul det är.

En grej jag saknar lite är att man förut kunde låna spel av ens kompisar, det kan man inte idag eftersom ett PS4 spel oftast laddas ned idag. Sedan tror jag en DVD-skiva blir låst till ditt PS-konto.

Känner igen mig. 32 bast. Känns som att man har mindre tålamod nu för tiden. När jag blev sjuk så hade jag verkligen inget annat att göra. Kunde inte åka och träna, var inte ute bland vänner etc. Kändes som att jag "inte hade något annat val" än att spela och då hittade jag faktiskt några guldklimpar.

Jag är 42. Väldigt få spel fångar mitt intresse numera. Men i år är det faktiskt hela två spel som förtrollat mig: Xenoblade Chronicles 1 och 2 till Switch. Annars är det glest, glest mellan spelhöjdpunkterna.

Lite samma här, det blev lite nostalgitripp också även om man inte la så värst mycket tid på de spelen man lyckades få att fungera på sin dator,

Jag vet inte, jag är 33 år och är mitt i småbarnsåren med familj och allt vad det innebär. Spel är dock fortfarande mitt största intresse och när väl tid finns så är det nästan roligare att spela nu än det någonsin har varit. Skillnaden mot förr är att jag har lite mindre tid över än tidigare, och när jag spelar så har jag börjat spela färre spel men som jag istället försöker "bemästra 100%" istället för att bara varva och sen plocka upp nästa. Det senaste året har jag t ex lagt ner väldigt mycket tid på både Simcity 4 och Civilization IV och verkligen försökt lära mig spelen på djupet, särskilt det sistnämnda. Men jag menar, om du nu har tröttnat helt på spel så kanske du helt enkelt ska ta en paus på obestämd framtid? Suget kanske kommer tillbaka om en månad eller ett halvår... eller så gör det inte det, och det är helt OK. Det händer att intressen kommer och går, och bara för att du gillat att spela behöver det inte alltid vara så. Du kanske ska testa på något helt nytt?

Offtopic men jag uppfattar att allt är roligare efter man skaffat barn. Jobb, vänner, datorspel mm. Tiden blir mer dyrbar när man inte kan gödsla med den så att säga 😊

Så, att begränsa datorspelandet gemom att trycka in lite annat i schemat kanske kan hjälpa till?

Min go-to genre har alltid varit FPS men nu för tiden (nära 40) är motståndet föör svårt, KD:n ligger stadigt runt 1:1, ofta betydligt värre

Trivs bäst med multiplayer men spelar ändå helst själv (svårt med koncentrationen att hålla konversationer/spela samtidigt) och förlitar mig på spontant teamplay som jag upplever uppstod hyftsat ofta förr, typ bf4. KD:n sköts helt åt sidan när man tillsammans slogs mot ett gemensamt mål.

Har inte tålamod att ta mig an mustiga storyspel eller inlärningskurvor utan vill likt en missbrukare bara få en skön kvick fix, men fixen uteblir när man sällan lyckas med annat än att dö med ett ansiktsuttryck "HUR?"

Otroligt svårt att hitta ett lockande spel idag. Har under julsem sökt igenom både backlogg och olika "stores" utan att hitta en enda lockande titel. Hur kräsen/vilsen kan man vara?

En längre paus från spelandet låter mer å mer som en god idé trots att suget och viljan finns där, komma tillbaka lite mera klarsynt/accepterande? Ta hand om er allihopa

Haha, det där är faktiskt helt sant! Du satte ord på något jag tänkt på länge.

Minecraft tröttnar jag nog aldrig på, med alla de olika moddpaketen som kommer. Likaså de flesta andra spelen där det inte finns något egentligt mål, utan mer handlar om kreativt skapande.

Spel med story ser jag hellre på YouTube än spelar själv.

Emellanåt tror jag att intresset svalnar men så plötsligt hittar man den där rejäla spelglädjen med något igen och så fastnar jag precis som i yngre dar!

Inte så ofta numera kanske men t.ex. med Hades förra året, Demon's souls-remaken och precis nu i dagarna Life is Strange: True Colors.

Känner igen mig väldigt mycket vad andra skriver.
Är 34 och har nästan helt tappat intresset för MP och vill hellre ha en bra välskriven story. När jag var yngre så brände jag av Main questen och gjorde inga Side Quest. Nu älskar jag att göra Side questen och få upptäcka mer om vad som finns runt omkring.

Som så många här så har mitt gejmande också mitt gejmande förändrats genom åren. Tror inte det är så enkelt som att det bara har ett göra med att jag blivit äldre utan för att jag varit på olika ställen i livet och att då har smaken och behoven ändrats. När man var en liten knodd så var ju allt spännande. Född 80 så växte upp under 8 och 16-bitarseran med tillgång till både TV-spel och datorer och var det snarare kvantitet som gällde, eller kanske snarare så tycktes man kunna se kvalitet i allt. Sen i takt med internet-kulturen växte fram så hakade man på där med mycket onlinespelande, både MMOs och MP-FPS (arena shooters i mitt fall) och det var ju här under gymnasiet och tiden där efter där man skulle "hitta sig själv" som jag spelade som mest, men till skillnad från när jag var liten så var det bara vissa spel som jag nötte hur mycket som helst.

Sen när jag kände att det var dags att "bli vuxen" dvs skaffa jobb, flytta hemifrån, etc så känns det som att det gick tillbaka till att barnstadiet där jag vill spela många olika saker, men samtidigt så har jag nu betydligt högre krav samt att jag inte har samma möjligheter att spela allt. Så då har det blivit mer att jag lirat SP-spel, inte nödvändigtvis storytunga sådana, men där jag själv kunnat bestämma när jag ska spela och helt kravlöst, vilket verkligen inte var fallet under MMO och MP-eran. Då var det mer eller mindre som ett jobb sett till disciplinen. Eller helt kravlöst är det nu kanske inte eftersom jag pushar mig själv till att spela igenom de spel jag börjar lirar (förutsatt att de inte är helt hemska) vilket har varit ett rejält lyft faktiskt. Innan jag tog det beslutet så testade jag en massa men satte mig aldrig in i något vilket är dumt, speciellt med de lite tyngre SP-spelen där det faktiskt kan ta ett tag innan man sugs in ordentligt.

Sedan så vill jag också börja krydda det hela med online-spel med vänner. Tyvärr är det något som jag tappat under covid (konstigt nog) men verkligen saknar. Inget seriöst utan bara för att skratta och snacka skit, även om det såklart också blir allvarliga samtal ibland.

Antar att nästa stora förändring blir när/om man får barn. Tror väl inte att min spelsmak kommer ändras då direkt, men det blir ju återigen nya prioriteringar.

Hehe och jag som tänkte föreslå just D2R Jag har inte känt ordentlig spelglädje på flera år med få undantag men just D2R fick den där nostalgiglädjen att brinna. Och då spelar jag ensam (online men ensam) så säkert ännu roligare om man har kompisar som man lyckas tajma spelstunder med. Perfekt spel dock när man inte har så lång tid utan bara vill knäppa igång och spela lite.