Dags för oss gamlingar att släppa det förflutna?
Vet inte om jag kan hålla med, i sådana fall väldigt lite.
Bär jag alltid nostalgiglasögonen? Ja. Men det kommer väl alla att göra? De extra unga som spelade/spelar LoL, CS:GO, Roblox, Overwatch, Apex Legends, etc kommer ju prisa dessa spel när de är 25+. Man kommer alltid se tillbaka på det man växte upp med som the shit, allt annat suger.
Men med det sagt så är ju väldigt många spel oerhört trasiga vid släpp nu för tiden. De försöker inte äns göra klart dem innan släppet, utan patchar klart det efteråt.
De stora spelen har blivit något man bara pumpar ut snabbt för snabba pengar, medan det är indiescenen som numera står för kvalité för kvantitet.
Det har aldrig tidigare varit så "lätt" för en indieutvecklare att göra snygga spel som nu. Unreal/Unity är långt ifrån pixligt och 80-tal. Tvärtom gör de så att indieutvecklare kan komma närmre AAA-studios. Men ja, om du menar att många nya spel vänder sig till pixelgrafik så är det en annan sak. Verkar vara en trend, som i min mening ligger rätt i tiden. Många gamla rävar känner sig hemma med den grafiken, men att det kanske förfinar spelmekaniker som inte fanns på 80-90-talen.
Där tycker jag du sätter huvudet på spiken. Jag tycker verkligen det är tråkigt att knappt någon försökte utveckla snyggare spel med pixelgrafik och med intressantare mekanik back in the day. Det är nu som först det kommer. Utan alla gick över till ful3d.
Tycker det mesta var bättre förr när de kommer till spel, visst de var inte lika komplicerade att göra mot idag. Men det finns ju några spel som är bra exempel på serier som var bättre förr enligt min mening. Allt med Tom clansy och Battlefield är några bra exempel
Desktop: AMD Ryzen 9 7950X, XFX 7900XTX, 32GB RAM DDR5 6000MHz CL36 FURY,
ASUS TUF Gaming X670E-Plus // Playstation 5 // Xbox Series X // iPhone 14 Pro// iPad Pro Air m1 // TV Vardagsrummet LG Oled 77CX Sovrummet LG OLED B7 55TUM. Övervåningen LG C1 65
Ok så ett av förra årets succe valheim ser ut som från 80talet?
Många verlar ha helt fel uppfattning om vad indie spel är.
Indie är inte per automatik pixelspel
Har inte sagt att alla indies ser pixliga ut men dom flesta gör det och inget jag kan hylla.
Det har aldrig tidigare varit så "lätt" för en indieutvecklare att göra snygga spel som nu. Unreal/Unity är långt ifrån pixligt och 80-tal. Tvärtom gör de så att indieutvecklare kan komma närmre AAA-studios. Men ja, om du menar att många nya spel vänder sig till pixelgrafik så är det en annan sak. Verkar vara en trend, som i min mening ligger rätt i tiden. Många gamla rävar känner sig hemma med den grafiken, men att det kanske förfinar spelmekaniker som inte fanns på 80-90-talen.
Battlefield 2042 var droppen för mig. Nu blir det mer utforskande utanför min comfort zone. Litar inte en sekund på vad som sägs innan ett spel släpps från de stora bolagen.
Ändå är det så få indie utvecklare som gör mer fina spel utan dom gör pixliga.
Är väl för att dom saknar kunskap och ork att fixa det snyggare.
Jag skulle älska om det kom en del spel som fanns på 80/90 men då får dom också se lite bättre ut. Klarar verkligen inte av pixliga spel och det kanske har med åldern att göra.
Jag tycker nostalgi är otroligt förrädiskt. Det är så lätt att minnas saker som bättre än vad de faktiskt var, varpå man blir besviken på ens samtid. Det gäller spel och annan kultur, men även livet i stort.
För min del är det tvärtom. Har testat äldre spel som Turok 2 b.la. och blir alltid lika förvånad över att de har tightare och bättre gameplay än de flesta moderna spel. Vissa spel var helt enkelt jävligt bra och de är än idag svåra att överträffa gameplaymässigt.
jag har givit upp på dom flesta stora speltillverkare, förutom CD projekt som fortfarande har mitt förtroende efter cyberpunk sjabblet, (för mig funkade spelet jätte bra). Men också speltillverkare som fromsoft m.m
Men Blizzard activision, och allt annat av dom där stora kan gå hänga sig dom har så bra motorer och så mycket pengar att slänga ut men dom gör aldrig något innovativt och intressant utan bara massa jävla skit.
Det går helt klar stiltje till mångt och mycket i spelbranschen. Samma sak i filmernas Hollywood. Det återupprepas, kopieras, "remakas" väldigt mycket och spel släpps dagligen i ofärdigt skick. Utvecklingen går klart långsammare nu än den gjorde tidigt 2000-tal, det kan ingen förneka. Vad det beror på är svårt att säga. Säkerligen flera faktorer. Men det finns fortfarande många roliga spel att spela, även AAA-spel och indieutvecklarna bidrar så gott de kan med massvis med bra spel. Det känns som spelbranschen befinner sig i något slags mellanläge där den snabba utvecklingen och innovationen som fanns tidigare inte finns kvar (inte lika mycket) och vi väntar på nästa stora steg, vad det nu kan vara. Hursomhelst spelar jag fortfarande en massa dagligen vilket är ett gott tecken då jag trots allt blir mer kräsen med åren.
Du skriver som att alla "vi" gubbgamers lider av samma sak som du. Jag håller inte med. Nostalgi är starkt absolut, men jag tror många av oss äldre är riktigt duktiga på att våga spela mindre indiespel. Personligen har jag lltid älskat mindre spel. Många av mina bästa spelminnen är indiespel även förr, när jag satt och spelade Elastomania, Cyberdogs, Jetpak, Dink Smallwood osv. AAA-spel känns mer som en modern grej och då tänker jag mig att det är nästan tvärtom som du skriver...
För min del är det tvärtom. Har testat äldre spel som Turok 2 b.la. och blir alltid lika förvånad över att de har tightare och bättre gameplay än de flesta moderna spel. Vissa spel var helt enkelt jävligt bra och de är än idag svåra att överträffa gameplaymässigt.
Har du testat turok 2 på originalhårdvara?
min stora Nintendo64s mjöliga spelpinne
don't at me
Jag är inte Fejksson, hen blev bannad och heter nåt annat nu.
Har du testat turok 2 på originalhårdvara?
Japp jag spelade Turok 2 på datorn när det begav sig och det fungerade bra. Tyckte spelet var kul som ungdom och när det kom en remaster för något år sedan så köpte och spelade jag det också. Fortfarande jäkligt skoj spel speciellt med tanke på spelets ålder.
Har du testat turok 2 på originalhårdvara?
Jag provade turok 2 på nintendo 64... det var ingen rolig upplevelse. Klarade knappt hålla 25 fps i strider.
Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |
Nog alltid tittat framåt, ju äldre man blir för mig desto mindre tid har man till gamla spel plus jag gillar se vad som händer med ny teknik och grafik.
Även om ett spel är mer än bara grafiken så är grafiken för mig en stor del av hur jag upplever ett spel.
Med det sagt så spelar jag det mesta så länge det inte är pixelgrafik, det lämnade jag på 80talet.
quod similis saporem blandeque coruscant
Har inte sagt att alla indies ser pixliga ut men dom flesta gör det och inget jag kan hylla.
Nej jag vill inte påstå att din flesta är pixliga heller.
Är det "enklare" grafik eller vad man ska kalla det så kanske det ser tecknat ut i 2d men nödvändigtvis inte pixligt.
Många är i 3d, kanske inte mest avancerade grafiken men det har sina förklaringar.
Sen dessutom spel som är "pixliga" eller enklare grafik erbjuder ofta nått unikt endå som man inte ser i mainstream spel och avancerade funktioner som inte fanns på den tiden enklare grafik var det vanliga. Det finns många spel att hylla tack vare det och hellre hylla det än senaste Battlefield tex.
För min del är det tvärtom. Har testat äldre spel som Turok 2 b.la. och blir alltid lika förvånad över att de har tightare och bättre gameplay än de flesta moderna spel. Vissa spel var helt enkelt jävligt bra och de är än idag svåra att överträffa gameplaymässigt.
Ja det finns sjukt många gamla spel som sopar mattan med dagens AAA-spel när det gäller gameplay och spelmekanik.
Spel som dessa återkommer ofta när tänker på vad jag verkligen saknar idag...
Sedan har vi spel som Max Payne 1&2, Avp 1&2, Blood, Duke 3d, klassika Doom-spelen, SWAT 4, Unreal Tournament 1 & 2004, Tribes-spelen, klassika BF-spelen, Interstate 76, Heroes 3, Carmageddon 1 & 2 alla klassika basbyggar RTS-spel som typ inte görs alls längre, osv.
Finns vissa indie-spel som hjälpt till att fylla igen vissa hål lite grann men knappas på det sätt man hoppades på. Jag hoppas snarare på en renässans, att spelindustrin snart får en nytändning. Vi får se ¯\_(ツ)_/¯
Ahaaa Det nya är att gilla spel som är halfärdiga när dom släpps jahaaaa men då fattar jag
Men halåå spelen nu förtiden är Jipiiii du klarade av att trycka på A knappen Bra jobbat här får du en Throphy !
Sen kommer det en 10 min lång sekvens blaaa blaaa blaah blaa Tryck på Y knappen Jihooo du är fantastisk du lyckades trycka på Y knappen Tjihooo här får du en trophy Bra gjort !!
Japp det va bättre förr ! Detsamma med musiken oxå Ni 08er kan ju lyssna på Stockolms gangster rap om man ska känna sig hipp
Känner mer att det händer enormt mycket inom retro amiga, c64 mm. Nya turbo kort, hd, hdmi mm mm. På pc 2070 sen 2080. Samma cpu:er fast snabbare händer i stort sett ingenting.
Medans i retro världen är community större än någonsin, skapas nya spel, spel portas, hdmi utgångar skapas till amiga, diskdrive emuleras idag med pizero-3b. Listan är enorm med projekt som är på gång överallt.
Pc nytt gfx kort , ny cpu, ett Cod om året ihop med 1 BF. Pc marknaden har mer eller mindre haltat. Eldenring och Lost ark är väl en liten tjusning men 2 bra spel inom genen och 15år... vet inte om det är så hett.
Unpopular opinion: Själv tycker jag att gamla retrospel är skittråkigt för det mesta. Typ plattform i stil med super mario till nes. Är också helt värdelös på det. Tycker också att man inte blev speciellt immersed i gamla fps-spel från 90-talet. Intetsägande fiender som kommer emot en i fyrkantiga gångar, verkligen inget speciellt med dagens mått.
Har dock en förkärlek för endel spel som kom några år senare, BF1942 t.ex., så jag är nog också till viss mån skyldig till att gubbigt gnälla på hur det var bättre förr…
Men överlag, nä, tacka vetja nya stora open world-spel med modern grafik. Ett bra sådant är det inget som slår
Har haft många av mina mest minnesvärda speltillfällen från 2010 och framåt, och då kan det tilläggas att jag är född 89.
Som en grabb från 80talet så har man varit igenom många konsoler och datorer. Jag har en stark försmak till NES, SNES och arkadspel som gjorts tillgängliga via Mame o mister. Men jag spelar det mesta nya som kommer. Dock har jag märkt att jag blivit mycket mer selektiv. Spel som Assassins Creed intresserar mig inte då det är för likt hela tiden. Samma som Far Cry, alla fps, etc. Även Elden Ring som nu blivit ett av de högst betygsatta spel nånsin. Men i grund är det Dark Souls/bloodborne.
Men jag köpte ett nytt spel nu. Visst det är retro inspirerat men har moderna element. Det heter Infernax. Tänkt Castlevania 2 möter Dark souls. Har tänkt att utforska mer av indiespelen. Men jag har för många spel från förra julrean fortfarande ej spelade
Väldigt väldigt intressant tråd!
40-åring här. Spelat i princip alla mainstream-konsoler från 8-bit och uppåt under dess storhetstid utom första Xboxen. Hardcore Quake 3-LANare. Satt med nya körkortet och navigerade med kartbok för att hitta till Dreamhack. Hardcore-tankade i WoW i 10 år. Ledde Sveriges största Guild Wars 2-guild i 6 år (Ruthless).
Numera har man sambo och radhus och ett jobb som tar mycket fokus. Superlycklig på alla sätt men det är ändå intressant att se att man förändrats väldigt mycket i sitt spelande.
Som flera redan sagt så växer man helt enkelt ifrån vissa spelkoncept oavsett om de är bra eller inte. Jag installerade WoW Classic och fick också den där "det här har jag gjort, det här är jag klar med"-känslan. Jag har märkt att jag blivit otroligt mycket kräsnare vilka spel jag lägger min begränsade tid på. I gymnasiet när det började komma emulatorer satt jag enormt mycket och spelade igenom alla gamla klassiker igen och arkadspel i MAME, när det började poppa upp retro-konsoller så tänkte jag att nu jäklar ska jag köra en nostalgi-trip igen, men det gav inte speciellt mycket, uppmärksamheten dalar snabbt.
För mig så har intresset gått från att ha varit i princip allt utom sport, till:
1. Spel som har en episk storyline (Last of Us, Assassins Creed, Cyberpunk, Final Fantasy osv) med en påtaglig "atmosfär".
2. Spel som ger PvP-spänning (3 squads kvar i Apex legends, jag och polarna svettas, skriker och garvar). Jag kommer aldrig bli lika snabb som dagens kids, men jag är rätt hyfsad iaf, känslan av att vara jagad av andra spelare och att du bara har ett liv till game over fungerar för mig. Känslan av att det sitter en spanjor någonstans och svär när min karaktär gör en finisher i spelet får dopaminet att bubbla till.
3. Mobilspel jag kan lira medan jag väntar på något, mest pussel typ Stranger Things Match 3-spelet.
Min tolerans för spelmekaniska faktorer jag inte gillar har sjunkit enormt. Back in the day hoppade man klumpigare än en elefant med Donkey Kong/Alex Kidd på plattformar och tyckte att det ändå var helt ok, nu avinstallerar jag Witcher 2 efter en timme för att jag tycker det är krångligt att använda två olika svärd och utföra trollformlerna.
Det faktum att man i vuxen ålder har mindre tid att lägga på spelandet gör enorm skillnad, jag är intresserad av Valheim men jag inser att jag kommer aldrig att ha tid för att bygga något vettigt där om jag dessutom ska hänga med i Apex legends-säsongen. Jag köpte senaste WoW-expansionen och sneglade på senaste Guild Wars 2-expansionen, men likadant där, min timme per dag kan endast läggas på det jag tycker absolut bäst om.
Om barndomen/tonåren var första "fasen" då det mesta kändes nytt och spännande (och man hade tid), vuxen ålder är den andra, kräsna, fasen, vad kommer tredje fasen bli? Kanske om man får kids och spelar tillsammans med dem att man upptäcker spelandet den vägen.
Unpopular opinion: Själv tycker jag att gamla retrospel är skittråkigt för det mesta. Typ plattform i stil med super mario till nes. Är också helt värdelös på det. Tycker också att man inte blev speciellt immersed i gamla fps-spel från 90-talet. Intetsägande fiender som kommer emot en i fyrkantiga gångar, verkligen inget speciellt med dagens mått.
Har dock en förkärlek för endel spel som kom några år senare, BF1942 t.ex., så jag är nog också till viss mån skyldig till att gubbigt gnälla på hur det var bättre förr…
Men överlag, nä, tacka vetja nya stora open world-spel med modern grafik. Ett bra sådant är det inget som slår
Har haft många av mina mest minnesvärda speltillfällen från 2010 och framåt, och då kan det tilläggas att jag är född 89.
Gamla spel är oftast bäst som ett minne.
Battlefield var bäst i Bf42 och Bf2 eran
Openworld gillade jag också men idag inte lika mycket fan.
Witcher 3, Death stranding, elden ring funkar.
Men att jag pluppar i assassins creed nej tack.
Assassins creed och farcry känner jag bara 🤢🤮
Gamla spel är oftast bäst som ett minne.
Battlefield var bäst i Bf42 och Bf2 eran
Openworld gillade jag också men idag inte lika mycket fan.
Witcher 3, Death stranding, elden ring funkar.
Men att jag pluppar i assassins creed nej tack.
Assassins creed och farcry känner jag bara 🤢🤮
Håller med. Jag älskar principen open world men det måste också vara lite sandbox så man kan göra vad man känner för den dagen. Tänk typ Fallout NV/3/4 eller Skyrim. Genren idag är generisk och urvattnad, men när det väl är bra så kan det vara hur amazing som helst
Har du testat turok 2 på originalhårdvara?
När det begav sig spelade jag det lite på N64. Hur det nu är relevant. Det är väl min upplevelse just nu som spelar någon roll. Det är samma spel, på en modern PC.
Förstår tankarna, men jag tror också det har lika mycket att göra med att man växer. Både fysiskt och mentalt. Jag har t.ex. extremt fina minnen av Ocarina of Time och Mario 64 som fortfarande ger mig mysrysningar när jag tänker på hur det var att spela dem "back in the days" (är nu 35 år). Att köpa framförallt Nintendo 64 (för egna sparade pengar dessutom) var också, i mitt minne, som att komma hem med världens superdator och verkligen leva i framtiden ett tag.
Saken var väl den att då var man typ 10-13 år gammal och upplevde världen väldigt annorlunda. Man hade inget jobb och kunde inte köpa spel på löpande band utan fick vänta i år (!) på att kunna få eller spara ihop till vad man ville ha. Nu ser det ju lite annorlunda ut. Vill jag ha ett spel köper jag det. Är det inte bra låter jag det vara. En kul anekdot här är att jag även har superfina minnen av Mission Impossible 2 till N64 (som enligt i princip ingen är ett bra spel). Men jag spenderade sjukt mycket pengar på det så jag kunde inte annat än att tvinga mig själva att gilla det av den anledningen. Älskar fortfarande piano-musiken i det
Sen tror jag att man med åldern automatiskt och många gånger omedvetet och på grund av tid omprioriterar lite vad som ger en glädje. Något som gör att kraven på allt runt om kring en, som andra också verkar skrivit, blir högre när det kommer till att faktiskt lyckas fånga ens intresse. Jag skulle troligen _aldrig_ orkat med Mission Impossible 2 om det släpptes idag. Det finns för mycket annat som måste göras. men det gjorde det inte när jag var 13.
Rent spelmässigt måste jag dock slå ett slag för två saker som faktiskt fått mig att bli sådär barnsligt glad igen på senare år. Dels första gången jag testade Beat Saber på Quest 2. Dels aha-upplevelsen efter att ha tagit mig förbi tutorial-delen av Breath of the Wild och inse att världen var så sjukt stor. Nästan exakt samma känsla som mär man tog sig ut ur Kokiri-skogen i Ocarina of Time förövrigt
För att avslutningsvis dra en liknelse med bonussonen som nu är 11. Jag kan svära på att ett av hans allra mest minnesvärda spelminnen kommer vara när Epic lät Fortnite implodera (eller vad det nu var som hände) i slutet på ett kapitel för att sedan bara inte gå att spela på typ tre-fyra dagar. Han var helt knäckt (på ett mer förvånat mer än beroende-aktigt sätt ska väl tilläggas). Förövrigt ett av de bättre marknadsförningsknepen på år och dag i min mening. (Mamma, spelet försvann!)
Har nog inget mer konkret än så är jag rädd. Men kul att dela mig sig av lite gamla och nya minnen Spela väl!
Ja mitt tips att ignorera allt från EA, Ubisoft, activision
Japp, det finns mycket mer intressanta grejer om man kollar Indie.
Känner inte igen mig när jag läser beskrivningarna, dock förstår jag att om man får familj så påverkas den tid man kan spendera på spelandet.
Jag har aldrig brytt mig om det är ett AAA, indiespel eller något däremellan. Tycker det finns fantastiska spel oavsett storleken på utvecklare/utgivare och jag testar gärna nytt om jag tycker det verkar kul. Är sämre på att spela klart spelen dock (om det är ett sådant spel)!
Föredrar förvisso en del genres, såsom strategi, RPG, simulatorer etc, men händer absolut att jag går utanför dom ramarna.
Men spelar också en del klassiker, vissa spel tycker jag är tidlösa och håller definitivt än!
Om jag tycker spelandet är lika kul nu som när man var barn? Definitivt! Ser personligen inte någon anledning varför det skulle ändras för min del.