Livet som fanboy

Jag växte upp med Amiga och Nintendo i huset. Sedan var det en PS1 jag hade själv. Kände aldrig något behov av att diskutera att andra format skulle vara sämre. Nintendo hade redan då en mer barn-inriktad spelsamling i jämförelse med PS och det blev det naturliga valet för mig att fortsätta med PS. Vänner hade både Sega Mega Drive och N64 och det var kul att testa dem med. Sen kom PC också med alla spel det innebar.

Sedan tycker jag om att diskutera, generellt. Och det kan ibland tolkas fel. Då jag som alla andra såklart har en favorit.

När vi diskuterar bilar att köpa så är det väl liknande. Ställer fördelar mot nackdelar. I kompisgänget alltså. Nånstans blir det konsumentupplysning och vi alla köper den bil som passar oss bäst i slutändan. Även om jag kommer att håna min polare som köper volvo och flyttar in i villa att han nu är gubbe på allvar.

Det enda jag har av minne när det gäller fanboism är Star Wars vs Star Trek och Nvidia Riva TNT vs 3dfx Voodoo när jag var ung

Gick el på gymnasiet och vi alla var typ gamers med 3dfx voodoo. Utom jag då, som gick från 3dfx voodoo till nvidia riva tnt. Klasskompisarna skrattade åt mig när jag sade att detta är mycket bättre än 3dfx och kommer vinna

Idag kan jag både upppskatta och spy galla på Star Trek (Discovery 🤮) och Star Wars (TBoBF 🤮)

Det enda "fanboy kriget" jag kommer ihåg ifrån min skolgång var ett kortvarigt krig emellan oss som hade C64 och dom som hade NES. :'D

Vi som hade C64 argumenterade självklart för att det gick att göra så mycket mera med en C64'a än att bara spela spel.

Har aldrig förstått mig på fandoms överlag, vi hade Nintendo när jag växte upp men varken jag eller någon av mina kompisar som hade Sega brydde sig om det, vi lånade varandras konsoler och spelade spel på båda sidorna. Tycker att fandoms i det stora hela bara är irriterande, spelar ingen roll vilken sida det är. Båda ska försvara sina saker så de kan bekräfta sina köp och ska hata på de andra. Jag har kört både mac och PC, jag har kört både iPhone och Android och tycker att alla har sina fördelar och problem. Samma sak med konsoler, jag körde aldrig Dreamcast, hoppade över N64 till fördel av PS1 och PS2. Men några av de roligaste spelen jag har spelat har varit på N64, Gamecube och andra konsoler jag inte växte upp med, däremot så förstår jag mig inte på hypen över Ocarina of Time, men det är en helt annan sak, jag trampar inte eller klagar på folk som gillar det. Jag spelar Souls spel, men tycker att det är sjukt buggiga, i väldigt många fall uselt designade, men de är underhållande i det stora hela, men kollar man på fanboyism runt deras spel... OH MY GOD de är så sjukt jävla jobbiga!

Kort och gott, det är helt ok att vara ett fan, det är helt ok att ha preferenser, men undvik att bli en fanboy. Världen är inte svart och vit, våga testa saker utanför din comfort zone, det värsta som kan hända är att du får dina åsikter bekräftade och i bästa fall så upptäcker du något nytt som du tidigare trodde att du inte gillade.

PC master Race

Åhh Dreamcast. Sega var livet. Synd bara att dem inte gör så bra spel längre. En Dreamcast Mini med ethernet port/wifi med hårddisk för köp av "nya" spel från Sega skulle sälja så otroligt bra. Bra handkontroll på Dreamcast:en. Närmaste perfektion. Nu är det ännu bättre på Xbox sidan.

Sedan har vi PlayStation och den nedlagda studion Psygnosis. Wipeout och 2097. Colony Wars 1 och 2. Wow vilka spel. Synd bara att Sony inte har tagit hand om sina serier så bra.

Var dock ingen som skröt med sin pc under min uppväxt mest pga att dom som hade pc antingen hade en 386 elr 486 vilket inte var mycket att skylta med.

På den tiden var det Amiga eller Atari master race. :'D

Hahaha, jag är nog fortfarande lite av en Nintendo fanboy, även fast jag med råge är vuxen.
Ska väl sägas dock att jag som ungdom aldrig var så där "hardcore"-fanboy som krigade för "min konsol", men jag trollbinds fortfarande lite grann av en sorts gemytlig känsla vad gäller Nintendospel och Nintendoprylar, och trivs också bäst på Nintendoinriktade spelcommunitys som Nintendo Life och GameXplain. Men så är jag ju också väldigt mycket av en vanemänniska. Jag gillar inte att gå från ett bilmärke till ett annat när jag väl vant mig, gillar inte när matbutiken möblerar om, gillar inte när det byggs nya hus osv. som ändrar landskapet jag är van att röra mig i.

Okej jag håller med commander 64 ftw

Och Ps jag älskar träd fiske glada färger och naturen . Betong jungel får mig kräkas i munnen lite

Ingen fanboy. Men gillar överlag mest vad Microsoft gör denna generation. Även fast jag inte äger en Xbox.
(äger PS4. Switch. PC)

Sony och Nintendo o andra sidan har blivit så anti-consumer på sistone.

Har faktiskt aldrig varit förtjust i konsoller, Amiga/c64 all the way tills de gick under. Då blev det Pc.

Jo, jag var tyvärr fanboy ganska länge. Under NES- och SNES-erorna var jag Nintendo-fanboy. När Playstation kom blev jag Sony-fanboy. Missade därför tyvärr både Mega Drive, Saturn och Dreamcast. Får väl erkänna att Playstation fortfarande är min favorit varje generation, även om jag inte har någon PS5 än.

Kom tillbaka till Nintendo, kom tillbaka till guds ljus..

Håller helt med om Amiga. Var ljusår före de existerande konkurrenterna när det släpptes (gällande grafik och ljud) och var fortfarande långt före runt decennieskiftet 80/90. Dock tyckte jag PC kom ikapp runt mitten av 90-talet.

Ja, jo. Tror Microsoft lärde sig den hårda vägen efter Don Mattrick's härjningar med Xbox One.

För mig har det varit ganska enkelt då min kärlek legat till arkad spel, konsolerna eller hemma datorerna när jag växte upp var alla ganska lika.
Hade en sommar i LA som barn som jag spendera nästan varje dag i the Castle som var en byggnad stor som en jumpa hall med arkad spel och minigolf på baksidan.
Det var min inkörsport till allt spelande, nu så är jag till största del en PC gamer men köper lite game & watch samlar objekt.

Är absolut ingen fanboi, men spelar för det mesta på pc. Har aldrig fattat grejen med att sitta och vara dryg med detta.

Som barn kände mig sig ganska smart, bästa vännen hade redan SuperNintendo och således fållades jag in i Sega världen.
Men det var ju inte för att jag hatade Nintendo eller så, utan nu kunde man nå fler spel än tidigare.

Sedan blev det Playstation, och Xbox intresserade väl aldrig, mestadels för spelutbudet. Nu samlar man på spel istället och uppskattar allt gammalt och nytt hantverk som går ner i all denna underhållning.

Jag har kommit tillbaka till Nintendo. Switch är i princip den enda konsol jag spelar på.

Haha, härligt.

Den stora frågan kring det argumentet är alltid, gjorde du nått annat?