"Våga välja easy"
Personligen så hänger det väldigt mycket på vilken sorts spel det är, och såklart hur de gör svårighetsgraden. Third person action spel skruvar jag oftast upp till högsta då jag tycker att det gör spelet mycket roligare, vill ha en utmaning, inte en sightseeing tur. De flesta FPS spelen brukar dock vara skräp på högre svårighetsgrader och där lämnar jag oftast det på normal, ett undantag är infinity wards nya Modern Warfare serie, deras realism mode är så otroligt immersive och gör inte fiender till bullet sponges om du är duktig och siktar på huvudet.
Helt enkelt, spel där högre svårighetsgrader rewardar skill och smart spelande brukar jag maxa upp på det svåraste som finns, spel som bara paddar hp/damage värden lämnar jag på normal
Så länge hårdare svårighetsgrad inte innebär att spelet "fuskar" är det ok. Svårare ska innebära att man ska behöva vara skickligare, inte att spelet utnyttjar sin kunskap om spelaren för att fuska sig till fördelar. Vilket tyvärr är ganska vanligt att spel missbrukar, fiender som vet exakt var du är i mörkret (S.T.A.L.K.E.R. Heart of Chernobyl) när du själv inte ser något, eller bakom vilken hörn du kommer fram så du direkt blir snipad (t ex gamla Jedi Knightspel och G.R.A.W.). Kanske kan det vara ett område för AI? Att göra spelen trovärdigt svårare?
Iofs har det ju kommit fram mycket hur spelutvecklare gör för att spelen ska bli roligare, som att fiender du vänder rygget till har svårare att träffa dig etc. Vi kanske vill tro att vi är oerhört skickliga och kontrollerar spelet, men vi är hela tiden i händerna på de som balanserar spelen, på sätt vi förmodligen inte har en aning om... I något spel när jag dog och laddade in senaste sparfilen var det plötsligt färre fiender att slåss mot, så det var ganska uppenbart vad de gjorde där iofs.
Helt rätt. Väljer ofta easy i den typen av spel där fiender vara blir tåligare. Känns så orimligt att det exempelvis ska krävas fem skott i huvudet på nära håll för att fälla en varg. Hellre då att de skruvar upp antalet vargar i en flock, eller ändrar hur snabba de är osv.
Får panik i spel när ett HS inte är ett HS. PANG och de ska ner, oavsett tycker jag.
Spelar ofta på Easy eller normal. Tycker det ska vara roligt att spela och när det blir omspel för att en fiende är helt omöjligt 13449 gånger blir jag inte på ett humör som är kul. Då är ju spel tråkigt. Nä, spela och ha kul. OCH kan spelutvecklare lite sluta shamea lättare svårighetsgrader?
Stötte på samma problem när jag körde igenom God of War 2 på titan mode (very hard), gick inte att använda några kul combos eller olika vapen utan det var Blades of chaos med □ + □ + △ combon som gällde 95% av spelet om man skulle ha en chans att klara av det. Är ett kul minne att jag har klarat av det men vet inte om jag hade särskilt kul under själva genomkörningen...
Supergiant games brukar ha riktigt bra system för svårighetsgrad, t.ex Bastion där man kan välja att fiender ska skada mer för att man ska få mer loot osv. Hades har liknande med sitt Pact of Punishment-system där man kan skräddarsy svårighetsgraden efter vad man tycker är en kul utmaning, dvs mer hp/dmg, debuffs osv. Önskar fler spel tog efter de systemen istället för att bara öka siffrorna.
Jag har en vän som är riktigt konstig när det gäller svårighetsgrader. Han tycker Elden Ring är riktigt svårt spel, men man är riktigt dålig om man använder summons eller magi. Utan endast melee ska man använda.
Har en del vänner som är så också. Jag uppmuntrar folk att testa olika saker, bland annat så summons och magi
Jag personligen tycker spel är tråkiga när det inte finns något motstånd, att bli bättre är vad som ger mig en "satisfaction-känsla". Därför kör jag nästan alltid på svåraste, eller näst svåraste, beroende på spel. Det gör också spelet mer immersive, speciellt RPGs som Witcher, Kingdom Come, Fallout osv, världen är farlig, du är inte en superhjälte som mördar allt med ett slag, det är vad jag gillar.
Easy är mysigt. Man ska anpassa upplevelsen efter behag. Och ju äldre jag blir, desto mer vill jag ha ett "jämnt flow" i mina spel, så jag kör medium för det mesta och easy ibland. Jag vill progressa i maklig takt, inte dö femtioelva gånger på samma boss (med undantag för Elden Ring, gud vad roligt det är).
Har spelat Project Zomboid med mina vänner på privat server i några veckor nu, och vi har skräddarsytt apokalypsen så det ska bli både lättare och roligare. Vatten och el hölls på i tre veckor efter domedagen. De odöda är långsamma shamblers som man enkelt kan slinka iväg från, men de är fortfarande ett rejält hot i grupp. Endast bett kan resultera i zombieinfektion, inte skrapsår. Respawn är helt avstängt och zombierna migrerar sällan, så man kan känna sig någorlunda trygg i de områden där man redan har varit och rensat. Och vi har skitkul.
Ryzen 9 5900x & RTX 3070 Ti | Nintendo Switch | PlayStation 5
PSN: DocPjotor | Steam: Gorrsnus
Håller helt med. När jag rekommenderat The Last of Us (första) till vänner så har jag förespråkat att inte köra på svårare svårighetsgrad pga att spelets gameplay toppar ur långt innan spelet är slut. Om jag inte minns fel så är det slut på nya gameplay-element ungefär halvvägs in i spelet, och jag började tröttna på gameplay kanske 80% in. Började dessutom på det svåraste och det tog mig 10-15h att komma motsvarande 2h in i spelet på easy. Jag hade aldrig orkat spela klart, och missat en helt makalöst bra skriven story.
För mig är The Last of Us topp 3 spel jag någonsin spelat, men det spelas bäst på easy/normal.
Jag skulle säga att båda TlOU-spelen är bäst på hard. På de normal så tål Joel på tok för mycket och dessutom strösslas det med resurser att man har fullt med ammunition och förnödenheter redan innan man hunnit ut från Boston. Det förtar känslan av att vara utsatt, i alla fall för mig. Går man över hard så blir det dock snabbt tråkigt att spela eftersom man då måste smyga och strypa nästan varje fiende och då behöver starta om så fort larmet gått. Hard är precis lagom. Jag vill inte känna mig helt oövervinnlig.
Jag skulle dessutom säga att du har fel gällande gameplayelement. Ganska nära slutet så får man spela som en helt annan karaktär som är betydligt svagare och inte har lika många vapen i sin arsenal som Joel. I det segmentet så kommer dessutom spelets enda riktiga bossfight.
I mer arkadliknande spel, som t.ex. Uncharted så spelar jag dock helst på normal.
Håller med till fullo, just herr Drake och svårighetsnivå... Jag valde hard på A thieves end och ångrade mig bittert. Pusslen och allt annat var precis samma, det var bara spelets sämsta delar, eldstriderna som blev mer utdragna. För stolt för att skruva ned så tog jag mig igenom hela spelet men suckade djupt varje gång jag insåg att det skulle bli ett långt, utdraget moment med för många fiender.
Det var nog sista gången jag valde hard. Easy vet jag inte om jag valt på något spel, det brukar oftast vara så att Normal är så pass enkelt att man i regel aldrig dör om man inte klantar sig. Det viktiga är ju att ha kul och om du har som roligast när du med minimal ansträngning dominerar slagfältet så är det väl ingen som kan ta ifrån dig din upplevelse. Har du betalt för ett spel borde man ju få välja sina egna premisser!
..:: trickeh2k ::..
Windows 11 Pro - Ryzen 7 7800X3D - ASUS TUF B650-PLUS - Kingston FURY Beast DDR5 64GB CL36 - MSI MAG A850GL - MSI RTX 4080 VENTUS 3X OC - Acer Predator XB271HU - ASUS VG248QE - QPAD MK-85 (MX-Brown)/Logitech G PRO Wireless - Samsung 960 EVO 250GB, Samsung EVO 860 500GB, SanDisk Ultra II 480GB, Crucial MX500 1TB, Kingston KC3000 2TB - Steelseries Arctic 5 - Cooler Master Masterbox TD500 Mesh V2
Tycker spel där man kan ställa in detaljer på svårighetsnivån är de bästa, då kan man skräddarsy det hur man vill. Jag gillar inte heller spel där fiender tål "för" mycket, men har inget emot om jag själv dör snabbt, så om det går t ex att ändra sådant är det nice.
Det är ju många ggr så i strategispel, inte lika ofta i fps. Skulle jag göra ett fps skulle det vara så dock.
De två första Metro-spelen har just den funktionen på sina svårighetsgrader. På easy så är både man själv och fienderna s.k. bullet spounges medan det på högsta svårighetsgraden är precis tvärtom, alla är s.k. glass cannons. Föredrar det senare.
Tycker svårighetsgrader i spel är helt onödiga, om man gör ett bra spel så behöver man inte 711 svårighetsgrader (jag kollar på dig god of war ragnarök”
Spel behöver egentligen bara två svårighetsgrader, ett för gamers och ett för journalister där fienderna dödar sig själva.
Både skrockade och kände mig lite, liiite förolämpad (men mest skrockade jag).
När jag recenserar brukar jag alltid köra "normal" då det ändå känns standard.
En Bamseponny av folket
Håller med till fullo, just herr Drake och svårighetsnivå... Jag valde hard på A thieves end och ångrade mig bittert. Pusslen och allt annat var precis samma, det var bara spelets sämsta delar, eldstriderna som blev mer utdragna. För stolt för att skruva ned så tog jag mig igenom hela spelet men suckade djupt varje gång jag insåg att det skulle bli ett långt, utdraget moment med för många fiender.
Det var nog sista gången jag valde hard. Easy vet jag inte om jag valt på något spel, det brukar oftast vara så att Normal är så pass enkelt att man i regel aldrig dör om man inte klantar sig. Det viktiga är ju att ha kul och om du har som roligast när du med minimal ansträngning dominerar slagfältet så är det väl ingen som kan ta ifrån dig din upplevelse. Har du betalt för ett spel borde man ju få välja sina egna premisser!
Japp, har också en "svårighetsgradshistoria" med Uncharted 4. Fick för mig att också välja hard, då jag ändå kände att det fanns Uncharted-rutin i blodet. Men nä, sänkte i två omgångar. Blev så jäkla mycket roligare. Och som du säger: har man betalat för spelet kan man lätt unna sig att välja sina förutsättningar.
En Bamseponny av folket
Jag är uppväxt med Mega Man och Ghost n Goblins, jag vet inte vad easy betyder
Men som nån annan nämnde jag spelar allra oftast i normal i moderna spel då jag ser det som utveklarnas vision för spelet
“People shouldn't be afraid of their government. Governments should be afraid of their people.”
Då min backlog växer i en oroväckande takt så har även jag börjat köra en del spel på lättare svårighetsgrad för att köra klart dem lite snabbare. Sen kan jag uppskatta spel som är svåra, men på rätt sett, Elden Ring t.ex.
En annan sak som har smugit på mig är att det inte hjälper att bli äldre.. nu senaste känner jag mig rätt gammal när jag skulle göra "Spinespark"-pusslen i Metroid Dread. Reaktionstiden är helt klart inte riktigt vad den har varit när man börjar närma sig 40.
Grymt som vanligt!
Jag tycker att det är kul med en utmaning, men då får det göras med finess. Spel där fienden bara kan ta mer stryk och gör mer skada är helt ointressant för mig, stör mig också en aning på storydrivna spel där man måste tömma ett magasin i vanliga människor för att de ska dö. Rimmar liksom inte alls och det stör ärligt talat spelupplevelsen för mig.
Spelar just nu igenom Dark Souls för första gången och jag älskar det, för första gången så har liksom poletten trillat ner för storheten kring de här spelen för mig. Blir fortfarande galen ibland men där jag innan kände frustration över spelet märker jag nu mer och mer att det faktiskt är mitt eget fel att jag dör. Blighttown kan dock dra åt helvete! 😬
Jag tyckte Ghost of Tsushima blev ett bättre spel med högre svårighetsgrad. Där blev fiendernas attacker dödligare, så att Jin dog efter ett par svärdshugg. Samtidigt var fienderna lika sårbara. Jag tyckte det var klockrent och gav en härlig känsla för hur dödligt svärdet är som vapen och varje strid blev spännande.
Sedan har jag för mig att detta inte applicerades på samma sätt när det kom till bossarna.
GoT ligger nära i framtiden för mig så det här var ett intressant inlägg! På vilket sätt menar du att svårighetsgraden inte appliceras på samma sätt när det gäller bossarna?
Konsolgubbe
Jag brukar välja Normal första genomspelningen. Easy är oftast för lätt och det känns som jag fuskar mig igenom spelet. Hälsa och ammo ligger alltid på topp och man blir ju själv svampen som suger åt sig kulor och explosioner. Tar lika mycket av upplevelsen det.
Väl skrivet. Balans är det bästa.
Man somnar ju när det inte finns någon mening / utmaning.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Väljer alltid normal för tänker att det är utvecklarens vision hur spelet ska upplevas.
Har många vänner som skriker ''svåraste eller inget, allt annat är dumt'' men tycker oftast att ökade svårighetsgrader görs på dåligt sätt. Som bulletsponges osv.
Helst föredrar jag dock spel utan svårighetsgrader. Då är det som det är.
Kändes som du tog orden ur min mun. Har exakt samma historia som du. Många bänner som är kaxiga som spelar på svåraste och trögar sig igenom spel o sen säger "ähh det var ett tråkigt spel, helt obalanserat o långsam story!"...sen visar det sig att de dött hela tiden. No shit man blir uttråkad då liksom.
Själv kör jag alltid på normal av precis samma anledning som du. Den enda spelet som jag ändrat till easy var Callisto Protocol för jag dog hela tiden där, orkade inte med att börja om där autosave sparat fel. Störigt spel!
Detta är faktiskt lite intressant. Valde alltid HARD eller Normal förr. Nu kan jag välja Easy på vissa spel som jag inte är så passionerad över men som jag vill prova på game pass för annars tar jag mig inte igenom den första timmen.. Vissa spel passar mig bättre att spela på easy
Får panik i spel när ett HS inte är ett HS. PANG och de ska ner, oavsett tycker jag.
Spelar ofta på Easy eller normal. Tycker det ska vara roligt att spela och när det blir omspel för att en fiende är helt omöjligt 13449 gånger blir jag inte på ett humör som är kul. Då är ju spel tråkigt. Nä, spela och ha kul. OCH kan spelutvecklare lite sluta shamea lättare svårighetsgrader?
Haha det är ju klassiskt dock
