Kvalitet över kvantitet är Obsidians melodi för att hålla i 100 år.

De borde ta in nån schysst CEO för att klara av detta, hörde att både Bobby Kotiktok och John "Silverräven" Riccitiello är lediga.

Dan Eliasson eller Irene Svenonius, to spice things up.

Bobby Kotick är ondskan själv det enda jag kan tänka mig är att de kan ha honom som huvudskurk i deras nästa spel då jävlar har vi en lång trilogi att gå igenom

Obsidian lyckas hålla hög kvalitet samtidigt som de levererar spel i en bra takt. Ser gärna att de håller den här nivån även framåt. Jag behöver inte spel som tar 10 år att utveckla för att flytta tekniken framåt. Ge mig avstickare som Pentiment och medellånga äventyr som Outer Worlds och jag är nöjd. Jag vill helst ha ett bra äventyr som kan avnjutas på en helg eller vecka.

Ja, alla spel behöver inte vara AAA-titlar. Det finns alltid plats för mindre projekt emellan de stora titlarna. Ubisoft var duktiga på det en gång i tiden. Köra sina stora AAA-titlar, men hade samtidigt små mindre utvecklings-team som utvecklade mindre spel. Dessa är nu sedan länge nedlagda, men jag skulle älska en uppföljare till Child of Light tex. Eller varför inte mer Ray-man?

Hoppas Obisidian kan visa vägen här för hur man kan tänka runt spelutveckling...

Börjar det efter Avowed är släppt eller så kanske hur välpolerat det är inte räknas?

Avowed är ju rätt så välpolerat, är verkligen inte buggit

Kul, ser fram emot outer worlds 30.

Avowed är ju verkligen inte kvalitativt.

Jag anser att om man vill satsa på en lean och kvalitetsinriktad approach borde man ha valt något annat än Avowed, där fokus ligger på att streamlinea och skapa värld/atmosfär.

Varför inte skala ned och istället satsa på intressanta RPG-system, vilket borde vara enklare än att skala upp i world/assets? Spelet hade blivit hundra gånger bättre om det hämtade inspiration från Pillars of Eternitys komplexitet och överförde den till ett nytt perspektiv. Jag tror att det finns en marknad för spel i stil med Owlcat Games, fast i första person, men att försöken att nå en bredare publik ofta leder till att systemens komplexitet förenklas.

Jag kanske låter gnällig, men om man vill ha djupa system och intressanta val i sitt karaktärsbyggande och interaktion med världen så är man oftast tvungen att spela ett top-down-perspektiv.

BG3 är nog toppen just nu, men varför verkar first/third-person-spel alltid drabbas av en komplexitetsnedsättning på omkring 80% när det gäller dessa system?

Håller med i allt utom det sista. Börjar med att säga att jag älskar Baldur’s Gate 3. Men, BG3 är en mindre komplex version av D&D då det bygger på 5th Edition. Owlcat med Pathfinder-serien är mer komplext och således mer njutbart för egen del. BG3 är fantastiskt på många vis, men för en gammal cRPG-fantast så känns det lite förenklat. Men det når garanterat en bredare publik.

Tycker det är väldigt kul att Kingdom Come: Deliverance lyckats så bra, då det är ett RPG i första person som INTE är förenklat. Speciellt inte om man spelar på Hardcore.