Värsta natten i mitt liv.
Nolimitsoya, ska försöka ta till mig ditt tips och se vad jag kan göra med situationen, om mina föräldrar inte vill ha mig ska jag se till att dem inte har mig. Kanske mina föräldrar mår bättre utan mig i sitt liv, då får det bli så också, för jag mår troligtvis också bättre i så fall.
Mitt tips är att försöka lappa ihop det med föräldrarna, trots att det kan verka svårt. En familj är något som aldrig kan ersättas, och att kapa bandet från en familj är något som du kommer att tvingas leva med länge. Om du kan förhindra det genom att stanna hemma oftare och få dina föräldrar att förstå att dina kompisar är ok, är det värt det.
Ett tips till alla därute är att faktiskt lämna datorerna lite då och då. Skaffa ett arbete, eller någon form av trygghet (för alla welfarecheckare därute ;O), studera, ägna er åt datorerna sedan. Vill inte låta som någon gaggig gubbe, men det är så det fungerar. Att stänga inne sig själv är inte bra, det har jag egna erfarenheter av.
Sant, men lättare sagt än gjort, speciellt om man inte har några kompisar. Just spelberoende är jobbigt då folk inte förstår hur förödande det kan vara om man spenderar hela dagarna framför en dator.
när det gått så långt (ultimatum: släng burken och byt kompisar annars skickar vi dig till fosterhem) har föräldrarna sedan länge förlorat fotfästet.
att instabila och desperata människor sitter i den maktsituation det innebär att vara förälder är inget bra utgångsläge.
lappa ihop det kan man göra ändå, men en situation som är påväg att gå så fullkomligt överstyr måste kylas av. enklaste sättet att göra det är att omlokalisera.
spelberoende har där väl knappast varit tal om? mannen sköter ju både sig själv och sitt umgänge, enligt egen uppgift. den finns det ju ingen anlendning att tvivla på.
Time wounds all heels. /Nick Lowe
#komsi - the Quiet life.
Om du flyttar så kommer du ångra det. Att kapa alla band med dina föräldrar är inte bra. Måste gå att lösa på något sätt.
Edit: Klart de älskar dig, alla föräldrar utom psykon älskar sina barn, de vill att de ska gå så bra som möjligt för dig, de visar det på "fel" sätt bara. De är bara oroliga. Tro mig.
Om du flyttar så kommer du ångra det. Att kapa alla band med dina föräldrar är inte bra. Måste gå att lösa på något sätt.
Edit: Klart de älskar dig, alla föräldrar utom psykon älskar sina barn, de vill att de ska gå så bra som möjligt för dig, de visar det på "fel" sätt bara. De är bara oroliga. Tro mig.
Varför skulle han ångra sig om han flyttar? Bara för att man flyttar hemifrån kapar man inte alla band med föräldrarna. Ofta kan det bli tvärtom, man kan få mycket bättre kontakt med sina föräldrar efter det.
Nu vet jag inte hur gammal famest är, men jag gissar åtminstone på att han är över 15-16 år, i den åldern finns det inget skadligt med att flytta hemifrån, såvida man inte har någon sorts handikapp eller problem i övrigt.
vågar man fråga vart det är som värst?
Vart? in my fucking heart.
Jag vet hur det känns (om det är hjärtesorg). Ungefär så här: [http://x.unix.se/etc/loveishell/heartbreak.jpg]
vågar man fråga vart det är som värst?
Vart? in my fucking heart.
Jag vet hur det känns (om det är hjärtesorg). Ungefär så här: [http://x.unix.se/etc/loveishell/heartbreak.jpg]
Smärtan nu är ungefär jämnställd med den förundran man senare känner när man undrar varför och hur man kunde deppa över personen i fråga. Jag vet att det är det sista man vill höra i sin smärta men det är dagens sanning - en månad, två sedan minns du inte vad hon hette i efternamn.
My goal in life is to be the person my dog thinks I am.
Well, kapa band verkar vara the topic för dig också famest, låter förjävligt och jag lider med dig Hoppas det löser sig.
Själv så har jag förlorat min bästa vän, hon flyttar till England om ett par dagar och vi skilljs åt som ovänner. Det är en lång och invecklad historia och nu känns det som att det krävs ett mirakel för att lösa det. Only time can tell.
Där har ni en miljontedel av problemet.
Ont i ansiktet efter många timmars crying is teh shit btw.
[size="15"]Ugh!?[/size]
Well, kapa band verkar vara the topic för dig också famest, låter förjävligt och jag lider med dig Hoppas det löser sig.
Själv så har jag förlorat min bästa vän, hon flyttar till England om ett par dagar och vi skilljs åt som ovänner. Det är en lång och invecklad historia och nu känns det som att det krävs ett mirakel för att lösa det. Only time can tell.
Där har ni en miljontedel av problemet.
Ont i ansiktet efter många timmars crying is teh shit btw.
Fyfan! .. Nej, jag vet inte vad jag ska säga eftersom jag aldrig varit med om något liknanade.
Dr. SkruMp <3 #komsi
Smärtan nu är ungefär jämnställd med den förundran man senare känner när man undrar varför och hur man kunde deppa över personen i fråga. Jag vet att det är det sista man vill höra i sin smärta men det är dagens sanning - en månad, två sedan minns du inte vad hon hette i efternamn.
Har du så lätt att glömma någon så är du antingen grymt känslokall eller aldrig haft ett seriöst förhållande.
@Seniil: Vet inget om hela grejjen eller om du försökt lösa det, men IMO är det du ska göra svälja all form av heder du har. Se till att få prata med henne eller helst träffa henne om du kan. Säg som det är och att du inte vill att ni ska vara ovänner när hon drar. Kanske känns lite patetiskt att be henne ens lyssna på dig, men gör hon inte ens det så är hon inte ens värd dina spillda tårar och borde inte ens kallas för din gamla vän.
Kom ihåg: Varje minut du tillbringar i sorg och tårar är en förlorad minut av lycka.
Smärtan nu är ungefär jämnställd med den förundran man senare känner när man undrar varför och hur man kunde deppa över personen i fråga. Jag vet att det är det sista man vill höra i sin smärta men det är dagens sanning - en månad, två sedan minns du inte vad hon hette i efternamn.
Har du så lätt att glömma någon så är du antingen grymt känslokall eller aldrig haft ett seriöst förhållande.
@Seniil: Vet inget om hela grejjen eller om du försökt lösa det, men IMO är det du ska göra svälja all form av heder du har. Se till att få prata med henne eller helst träffa henne om du kan. Säg som det är och att du inte vill att ni ska vara ovänner när hon drar. Kanske känns lite patetiskt att be henne ens lyssna på dig, men gör hon inte ens det så är hon inte ens värd dina spillda tårar och borde inte ens kallas för din gamla vän.
Kom ihåg: Varje minut du tillbringar i sorg och tårar är en förlorad minut av lycka.
Tro mig, det är en [i][u]väldigt[/i][/u] komplicerad situation och jag har gjort allt jag kunnat för tillfället...
skruMp, that makes two of us.
tack för att ni bryr er och svarar! <3 FZ
*edit* Ja, Castor säger man sånt har man aldrig kommit någon riktigt nära.
[size="15"]Ugh!?[/size]
Varför skulle han ångra sig om han flyttar? Bara för att man flyttar hemifrån kapar man inte alla band med föräldrarna. Ofta kan det bli tvärtom, man kan få mycket bättre kontakt med sina föräldrar efter det.
Nu vet jag inte hur gammal famest är, men jag gissar åtminstone på att han är över 15-16 år, i den åldern finns det inget skadligt med att flytta hemifrån, såvida man inte har någon sorts handikapp eller problem i övrigt.
Han är 16 enligt profilen? Jag tycker att det är fel men det är jag.
Själv så tror jag inte på att endast vara "vän" mellan kille och tjej. Finns det någon som helst attraktion mellan dom två så kommer det spricka förr eller senare. Och det sjuka är att tjejer verkar fan inte fatta att vi killar också har känslor " She just throw my feeling against the wall ".
Kärlek är bara menat för vissa personer hur mycket man än försöker så går det ändå bara åt helvete. Är så förbannat less dom ser mig bara som en rolig typ som dom bara vill vara vän mer och inget mer. Näe ska dom ha en som pojkvän så har dom helt andra jävla krav då duger man minsan inte " Wake up from your fucking dream world it ant goanna happened! "
Näe I don't fucking care anymore. They can fuck off and go to hell because I don't give a shit!
Jag säger som Zak i Clawfinger säger " Love is just a four letter word "
Over and out.
Föräldrarna tycker att jag är ett problem, att jag inte är en del av familjen och att jag verkligen inte beter mig som en del av familjen, att jag förstör mitt liv för att jag hänger med polarna(JAG ÄR FAN BRA I SKOLAN KLAGA INTE ) osv.
Själv så är det ett hårt slag mot mig, men jag har vetat att det skulle hända förr eller senare. Mina föräldrar gav mig förslaget att antingen så förbättrar jag mig genom att sluta umgås med mina kompisar, aldrig sitta vid datorn(sälja den ) och plugga från det att jag kommer hem tills jag går och lägger mig, ELLER så kunde jag flytta ut, hur jag flyttar ut spelar ingen roll bara jag försvinner.
Tro mig folk, jag umgås inte med fel folk, jag pluggar, och när jag sitter vid datorn så pluggar jag också(Tacka Britannica, Microsoft Student och Wikipedia vettja!). Nä, det är mina föräldrars problem när jag lyckas i livet, att inte vilja ha sin son som man har uppfostrat och älskat(kanske) är det värsta som kan hända.
...
Första gången jag börjar snörvla lite på FZ. Det låter inte dock som riktigt normala föräldrar som ens kommer på tanken att lämna ut sitt barn, och villja att dom inte bor hemma längre. :\
Första gången jag börjar snörvla lite på FZ. Det låter inte dock som riktigt normala föräldrar som ens kommer på tanken att lämna ut sitt barn, och villja att dom inte bor hemma längre. :\
Det låter mer som ett försök att få honom att skippa datorn och "skärpa sig". Jag har svårt att tro att dom vill skicka Famest till en annan familj bara för att dom inte gillar hans vanor, dom vill ju att han ska studera och få en bra framtid.
Famest: Du har knepiga föräldrar, du får helt enkelt anpassa dig. Prata med dom tillsammans med en skolkurator eller liknande, och få fram en dialog så ska det nog lösa sig. Att sticka till soc och fly löser inte dina problem.
Jo, jag personligen skulle ha det jävligt tungt utan päron i den åldern.. iaf att vara helt utan dem. Men det är viktigt att göra det som är bäst för en, men det kan vara jävligt svårt att avgöra ibland.
Life is like a shit-sandwich; the more bread you have the less shit you eat.
Smärtan nu är ungefär jämnställd med den förundran man senare känner när man undrar varför och hur man kunde deppa över personen i fråga. Jag vet att det är det sista man vill höra i sin smärta men det är dagens sanning - en månad, två sedan minns du inte vad hon hette i efternamn.
Har du så lätt att glömma någon så är du antingen grymt känslokall eller aldrig haft ett seriöst förhållande.
Han överdrev en aning, men det är i grund och botten sant (men det kan ta långt mer än två månader och glömmer gör man aldrig - däremot kommer man över det). Det är först efteråt, när man är glad igen, som man förstår man hur vansinnigt patetisk och deppig man varit.. men det går inte att förstå från botten.
Kom ihåg: Varje minut du tillbringar i sorg och tårar är en förlorad minut av lycka.
Sorg och tårar är ibland helt nödvändiga. Man måste bearbeta det som hänt och gråta som fan (om man behöver) tills man inte gråter längre för att bli glad igen så småningom.
Smärtan nu är ungefär jämnställd med den förundran man senare känner när man undrar varför och hur man kunde deppa över personen i fråga. Jag vet att det är det sista man vill höra i sin smärta men det är dagens sanning - en månad, två sedan minns du inte vad hon hette i efternamn.
Har du så lätt att glömma någon så är du antingen grymt känslokall eller aldrig haft ett seriöst förhållande.
@Seniil: Vet inget om hela grejjen eller om du försökt lösa det, men IMO är det du ska göra svälja all form av heder du har. Se till att få prata med henne eller helst träffa henne om du kan. Säg som det är och att du inte vill att ni ska vara ovänner när hon drar. Kanske känns lite patetiskt att be henne ens lyssna på dig, men gör hon inte ens det så är hon inte ens värd dina spillda tårar och borde inte ens kallas för din gamla vän.
Kom ihåg: Varje minut du tillbringar i sorg och tårar är en förlorad minut av lycka.
Tro mig, det är en [i][u]väldigt[/i][/u] komplicerad situation och jag har gjort allt jag kunnat för tillfället...
skruMp, that makes two of us.
tack för att ni bryr er och svarar! <3 FZ
*edit* Ja, Castor säger man sånt har man aldrig kommit någon riktigt nära.
Därför man inte ska ha kvinnliga vänner, blir ett sånt jävla liv så fort det händer något det är min erfarenhet dom åren jag levt iallafall lol
Har du så lätt att glömma någon så är du antingen grymt känslokall eller aldrig haft ett seriöst förhållande.
Jag tycker inte att det har med saken att göra riktigt men jag har haft flera fleråriga förhållanden och jag skulle inte påstå att jag är känslokall - däremot har jag erfarenhet och som jag skrev, det är det sista man vill höra nu men det kommer att gå över. Snabbare än man tror.
Ja, Castor säger man sånt har man aldrig kommit någon riktigt nära.
Jodå, jag både har och har haft människor i min omgivning som var och har varit riktigt nära. När de avviker på ena eller andra sättet gör det ont men... det går över.
Om detta var en kompis så borde det ju inte vara så svårt att fixa till situationen hur komplicerad den än verkar. Det är ju en kompis och då borde "hon sade" och "jag sade" inte spela så stor roll efter några dagar? England är ju inte så långt borta 2006, du kan ju flyga dit över dagen typ...
Upp med hakan.
Han överdrev en aning, men det är i grund och botten sant (men det kan ta långt mer än två månader och glömmer gör man aldrig - däremot kommer man över det). Det är först efteråt, när man är glad igen, som man förstår man hur vansinnigt patetisk och deppig man varit.. men det går inte att förstå från botten.
Precis.
My goal in life is to be the person my dog thinks I am.
men jag gissar åtminstone på att han är över 15-16 år, i den åldern finns det inget skadligt med att flytta hemifrån, såvida man inte har någon sorts handikapp eller problem i övrigt.
Tack allihopa. Kom dock precis på ett väldigt stort problem, sen jag har varit liten har jag lidit av tillväxthormonsbrist, dvs jag har inte växt(på längden) särskilt mycket. Dock så började jag med hormonsprutor redan när jag var elva år och nu är jag i normallängd och längre än många av kompisarna. Problemet är att om jag inte fortsätter att ta dessa sprutor så kommer jag antagligen sluta växa då min kropp helt förlitar sig på att jag ska ta dessa sprutor(sprutorna tas tills man är ungefär 18-19 år och det är några år till). Saken är att det är ju som sagt mina föräldrar som betalar för dessa sprutor(de hade varit satans dyra om vi inte hade bott i sverige, en ampull som räcker i 12 dagar kostar väl runt 5,000 kronor.) och jag vet inte hur det skulle bli om jag hade stuckit hemifrån.
/Får hoppas att det löser sig snart\
SeniiL : Jag vill inte ens veta hur det känns för dig nu, måste vara riktigt hårt. Själv har jag också förlorat en vän för inte så längesen, men jag är fortfarande ung och det är en period då massor med saker händer. Jag hoppas att allt fixas i ditt liv till slut.
men jag gissar åtminstone på att han är över 15-16 år, i den åldern finns det inget skadligt med att flytta hemifrån, såvida man inte har någon sorts handikapp eller problem i övrigt.
Tack allihopa. Kom dock precis på ett väldigt stort problem, sen jag har varit liten har jag lidit av tillväxthormonsbrist, dvs jag har inte växt(på längden) särskilt mycket. Dock så började jag med hormonsprutor redan när jag var elva år och nu är jag i normallängd och längre än många av kompisarna. Problemet är att om jag inte fortsätter att ta dessa sprutor så kommer jag antagligen sluta växa då min kropp helt förlitar sig på att jag ska ta dessa sprutor(sprutorna tas tills man är ungefär 18-19 år och det är några år till). Saken är att det är ju som sagt mina föräldrar som betalar för dessa sprutor(de hade varit satans dyra om vi inte hade bott i sverige, en ampull som räcker i 12 dagar kostar väl runt 5,000 kronor.) och jag vet inte hur det skulle bli om jag hade stuckit hemifrån.
/Får hoppas att det löser sig snart\
Hur lång är du nu då? Du kanske inte vill berätta? Jag hade en väninna som bara blev 1.53, hon tog tillväxthormoner, men det hjälpte ej.
Föräldrarna tycker att jag är ett problem, att jag inte är en del av familjen och att jag verkligen inte beter mig som en del av familjen, att jag förstör mitt liv för att jag hänger med polarna(JAG ÄR FAN BRA I SKOLAN KLAGA INTE ) osv.
Själv så är det ett hårt slag mot mig, men jag har vetat att det skulle hända förr eller senare. Mina föräldrar gav mig förslaget att antingen så förbättrar jag mig genom att sluta umgås med mina kompisar, aldrig sitta vid datorn(sälja den ) och plugga från det att jag kommer hem tills jag går och lägger mig, ELLER så kunde jag flytta ut, hur jag flyttar ut spelar ingen roll bara jag försvinner.
Tro mig folk, jag umgås inte med fel folk, jag pluggar, och när jag sitter vid datorn så pluggar jag också(Tacka Britannica, Microsoft Student och Wikipedia vettja!). Nä, det är mina föräldrars problem när jag lyckas i livet, att inte vilja ha sin son som man har uppfostrat och älskat(kanske) är det värsta som kan hända.
Jag tycker det är brist på respekt för vad du vill göra. Dessutom om du sköter läxorna så kvittar det ju.. att ställa krav på det sociala är ju något man kan glömma som förälder så länge barnen sköter läxorna.
jaja.. lider med dig.. hade aldrig behandlat mina barn så. Har ju en dotter och en son, förvisso inte gamla men en av dom går ju redan i skolan och jag försöker sätta mig in i hur det skulle vara att bete sig så och det liksom.. funkar inte.. slår slint i huvudet s.a.s..
I believe that if life gives you lemons you should make lemonade & try to find somebody whose life has given them vodka & have a party - Ron White
Jag tycker det är brist på respekt för vad du vill göra. Dessutom om du sköter läxorna så kvittar det ju.. att ställa krav på det sociala är ju något man kan glömma som förälder så länge barnen sköter läxorna.
s.a.s..
Håller med... Så länge man sköter sig och inte strular en massa så ska föräldrarna inte lägga sig i så mycket. Att försöka lägga sig i en tonårings socialliv är dömt att misslyckas och göra saken värre (såvida det inte gäller riktigt extrema fall...).
I det här fallet är det inte famest som ska behöva ändra på nånting, det är hans föräldrar som gör fel och det ska inte han behöva ta smällen för.
Fortsätt kämpa famest, och hoppas att det löser sig snart!