Upplev Bioshock Infinite utan att spela det
Hade inga större förväntningar när jag satt mig ner ock började spela infinite. Men en sak blev klar ganska fort, det här blir den första shootern jag spelar igenom på flera år.
Handling: Ta sig till en dörr, nähä det gick inte, ta sig tillbaka eller någon annan stans, utföra ett uppdrag och tillbaka till dörren. Jag tycker handlingen är kass och slutet helt puckat med tidresor billig SF novell alá 60-tal och det som händer är att det som hänt i spelet aldrig har hänt
Du får ju filosofera lite, om något är oändligt och sedan stoppar sin egen skapelse. Har det existerat eller inte? Berättelsen är ju allt annat än billigt, annars har du inte tittat på mycket SF.
"PS: Det var ju inte tidsresor, kasta du tärning under dialogerna?".
Och I vilka traditionella shooters är inte dörr till dörr om jag får fråga? Spelet adopterar åtminstone HL2 stilen. Utvecklarna vågar ge dig uppdrag som du misslyckas eller spontant byter värld. känns lite mer vågat & fräscht.
Det har du rätt i.
Men paralella värdar kan också vara tidsresor om värdarna sedan går ihop vilket sas i filmen, host, spelet menar jag.
Jo, jag är uppvuxen med 50/60 tals SF med modersmjölken. Stiftelseromanerna av Asimov och Arthur C. Clarke som först skrev filmmanus till 2001 och efter det, böckerna. Premunerade på Sam J. Lundwalls Jules Verne-Magasinet. Bästa böckerna som skrivits tycker jag är just Stiftelsetrilogi. Lycklig är den mäniska som för första gången öppnar dessa böcker
Jo, just jag tycker storyn är billig. Inget oförväntat eller nyskapande dyker upp.
Det var detta...
Handling: Ta sig till en dörr, nähä det gick inte, ta sig tillbaka eller någon annan stans, utföra ett uppdrag och tillbaka till dörren. Jag tycker handlingen är kass och slutet helt puckat med tidresor billig SF novell alá 60-tal och det som händer är att det som hänt i spelet aldrig har hänt
Om spelet var som du beskriver så hade det inte varit en tre och en halv timme lång film om storyn. Jag tycker det är en riktigt välskriven story som kräver att spelaren är engagerad i minsta lilla dialog.
Annars står du där vid slutet och har inte en aning om vad som försiggår
Troligen rushers som inte lirat spelet utan mest inriktat sig på det negativa och vill klara det fortast möjligt, klart man missar allt om man struntar i storyn...för mig tog det ca 27 timmar på 1999, och vissa andra kör det på 8 timmar, tro fan att man har olika syn på spelet då.
Lade mycket tid i början men tröttnade på just det jag tyckte var tjatigt och började rusa. Inte 8 timmar. 10 timmar tog det
Det var detta...
Själv har jag blandade känslor inför spelet. Det är välgjort men inget mästerverk. Snarare en välregisserad och påkostad railshooter. Jag har inte hunnit spela igenom hela ännu men än så länge upprepar sig historien från Bioshock 1 allt för mycket (En galen visionär som bygger ett utopia och blir utmanad av en lika galen som bor där) Medan ettan var ett intressant ifrågasättande av extrem liberalism så står ju tvåan och hoppar jämfota på USA. Känns kanske fräscht för vissa men inte för mig.
DEVs kunde gjort själva shooter delen sååå mycket bättre allt man behövde ha gjort var att flyga in teamet som gjorde actiondelen av metro 2033 eller lärt sig av dessa...Visst forfarande en railshooter men med betydligt skönare maps och känsla i vapen etc. BSI är suverän i storytelling...men som vanligt i BS serien är action delen så jävla cartony. Synd att man inte håller hela vägen. Sen att det är samma röstskådespelare som kör flera roller (bara olika dialekt på röstskivorna" är ju också klassiskt bioshock.