Datorer i trotsåldern

Min systers dator verkar ha ett eget liv, precis som min egen dator. De är som trotsiga små barn som vägrar göra som någon annan vill. Av våra datorer är min systers den mest speciella utav dem.
Ni vet hur barn i en viss ålder vägrar att vara utan mamma och/eller pappa? När päronen/et lämnar rummet eller till och med huset blir det ett sju-heliums liv. Det gapas och skriks, stortjuts och ropas efter mamma. Ingenting är bra, ingenting är roligt. Barnet ifråga vägrar samarbeta utan personen han eller hon saknar.

Ungefär så beter sig min systers dator idag. Igår funkade vi hur bra som helst ihop och hade roligt i ett antal timmar, med min syster alldeles i närheten. Det var inga som helst problem. Men idag var det inte alls lika bra. Min syster är åter i skolan och när jag skulle göra hennes dator lite sällskap och spela The Sims 2 satte trotsandet igång. Först ville den inte starta upp normalt utan uppmanade mig att kittla den lite under fötterna om jag ville fortsätta uppstartandet, sagt och gjort och saker gick smidigt fram. Jag startade upp spelet och byggde ett hus men lagom som jag skulle börja möblera slutar datorn reagera på uppmaningar. Jag ber den snällt att sluta larva sig, men nej, så det blir en time-out.
När den fått vila sig lite och tagit en middagslur provade vi igen. Åter igen behövdes lite killi-kill under fötterna men sedan gick det finemang. Mitt hus fanns inte kvar och jag fick bygga ett nytt och hade kommit halvvägs i möbleringen när jag var tvungen att gå ifrån för att skala lite potatis till ikväll. Det var dumt.
Väl tillbaka vid datorn hade den satt sig på tvären och slutat ge respons igen. Den här gången hade jag dock hunnit spara. Efter ytterliggare några meningslösa men bedjande ord om upphörande med fjanterierna blev det en till time-out. Men jag tänker inte prova att leka mer med den idag, den är uppenbarligen inte på humör och vill hellre att syrran ska komma hem.

Jag får väl leka lite RCT2 med min egen dator, det är det enda den vill leka.

#blogg