Starcraft 2
I den långa väntan på PC-gamers recension så blev jag tvungen att göra en egen. Blev bara tvungen... "Nuf-said"
Starcraft 2
Över tio år har det tagit att utveckla och miljoner människor har väntat på denna release. Det här är kanske dagens mest efterlängtade uppföljare i strategigenren. Kommer Blizzard att leva upp till hypen och är de fortfarande en av världens mest ambitiösa spelutvecklare? Jag har spelat det!
Starcraft 2 är här och vad kan förväntas av denna efterlängtade uppföljare? Solokampanjen är en rymdhistoria fylld med spänning, action och mycket strategi. Detta är ett RTS (real time strategy) och allt utspelar sig på avlägsna planeter och rymdbaser. Spelmekaniken är simpelt uppbyggd; bygga bas, träna arméer och storma slagfältet för att ta hem segern. Mallen kan låta använd men glöm inte att Blizzard är mästare på att göra enkelt underhållande! Tidigt i kampanjen märks det på uppdragens variation och utmaning för det känns aldrig som du spelar samma upplägg två gånger. Dessutom har majoriteten av banorna sidouppdrag som verkligen kan få dig att bita på naglarna. Detta höjer spelets omspelningsvärde avsevärt! Förutom kampanjen kan du spela Starcraft 2 i flerspelarläge men först tar vi en titt på kampanjen som består av 26 delar.
Du tar rodret som James Raynor, en jagad rebell som har som mål att störta den regerande ledaren Arcturus Mengsk för att rädda människorna från hans diktaturliknande grepp. I första delen av spelet ser målet ut att vara just detta men under resan kommer Raynor i kontakt med en mystisk artefakt och mot betalning tar James uppdrag för att lokalisera delarna till den. Allt verkar harmlöst och pengarna som rullar in hjälper honom att bygga upp sin armé mot Mengsk. Allt går bra ända tills någon från hjältens förflutna dyker upp och kriget utökas till fler fronter och artefakten visar sig vara någonting av stor betydelse, ett vapen i kriget alla vill åt. Historien hänger ihop bra och jag vågar kalla slutet episkt men flera saker lämnas ouppklarade. Starcraft 2 är menat som en trilogi och de andra delarna ska enligt uppgift släppas höst/vinter 2010 så vi får förhoppningsvis hela historien då.
Kampanjen känns genomarbetad och alla uppdrag kan spelas i fyra svårighetsgrader. En stor skillnad mot seriens första del är att i tvåan får du bara spela Terran och lite som Protoss, som är en utomjordingsras med högteknologiska vapen. Har du aldrig spelat RTS förut så finns en nybörjarnivå som passar den riktigt ofrälsta strategispelaren men veteranerna har inte glömts, de riktigt kunniga kan utmanas i nivån brutal. Namnet låter jag tala för sig själv. Har du redan bemästrat första Starcraft-spelet så kommer du inte att bli besviken på utmaningen som tvåan har att erbjuda. Det finns bonusuppdrag på de flesta banor och du belönas med poäng som låser upp titlar, märken och porträtt till din användarprofil. Dessa poäng kan även samlas i multiplayer. Blizzard har lagt till en funktion i kampanjen som jag gillar och det är att samla pengar och teknik från uppdragen. Dessa kan sedan spenderas för att stärka din armé och din bas. Momentet är väldigt tillfredställande och tar bort komplicerat basbyggande. Hela kampanjen blir smidigare att spela och mer fokus kan ägnas åt krigsfronten. Dessa uppgraderingar finns inte i multiplayer och förklaringen är nog att balansen mellan spelarna kan bli för stor.
Multiplayer är en mer avskalad upplevelse än kampanjen och mitt första intryck är bara ett snyggare Starcraft 1. Du har olika spellägen som 1 mot 1 upp till 4 mot 4 och du kan spela samarbetsläge mot spelets AI. Om man tittar på skillnaden mellan kampanjen och flerspelarläget så har du mycket färre trupper att välja på men du kan spela alla tre raserna som medverkar i kampanjen. Dessa har olika fördelar och nackdelar men de är väldigt bra balanserade mot varandra. Det ska enligt utvecklaren inte finnas en övermäktig ras utan allt handlar hur bra du hanterar arméerna, basbyggandet och hur du överlistar din fiende. Spelstilen är snabb och en jämn match tar cirka tjugo till trettio minuter så det händer mycket under kort tid. Det gäller att hänga med och ha en strategi innan man börjar och förvänta dig att ändra den under spelets gång för möta ditt motstånd på bästa sätt.
Efter ett tiotal matcher börjar man sakta inse att det är något speciellt med Starcraft 2. Exakt vad som suger fast dig fast i spelet är svårt att säga och väldigt individuellt. Spelet bjuder på hög klass på underhållningen på alla fronter. För mig är det att man kan spela som man vill och på den nivå som passar en bäst. När man blir bättre märks utvecklingen tydligt. Detta är en fulländad spelupplevelse och jag förstår varför många tävlar professionellt i detta, bland annat på grund av att balansen är extremt välgjord. Är du ny i genren finns det bra sätt att lära sig och det kan vara att spela matcher mot datorn innan du går i strid mot andra spelare. Det tar tid att bli bra men när man blir bättre på att styra sin armé och kontrollera det ekonomiska systemet njuter man! En smart funktion Blizzard skapat är ett inspelningsverktyg som automatiskt dokumenterar vad du gör. Varje match du spelar kan du titta på i repris och gå in på detaljerna för att se hur du förlorade eller vad som egentligen gav dig segern.
Så hur bra är Starcraft 2? Blizzard lever upp till förväntningarna och med den starka kampanjen och det intensiva flerspelarläget så förvånas jag inte om detta spel kommer rosas långt in i framtiden, precis som Blizzards andra titlar har. Jag hade önskat mer nyheter i multiplayer men efter att jag hittade magin i det snabba matchspelandet så förlåter jag Blizzard. Balansen är för viktig att ignoreras om man vill ha ett rättvist tävlingsinriktat spel. Starcraft 2 passar nybörjaren samt den inbitna veteranen. Vad är spelets starkaste sida? Lätt att lära sig men svårt att bemästra!
Betyg 10/10