Den Ovillige Fundamentalisten
Tänkte bara skriva några rader om boken som jag läste ut tidigare i veckan - Den Ovillige Fundamentalisten. Den är skriven av pakistaniern Mohsin Hamid och handlar om Changez, även han från Pakistan, som kommer till USA full av entusiasm för att studera på det prestigefyllda universitetet Princeton. Där går han efter några år ut med inte bara ett toppbetyg utan även ett välbetalt och eftertraktat jobb på ett New York-baserat värderingsföretag. Han har dessutom inlett ett förhållande med en amerikansk överklasstjej, även om det är ett minst sagt komplicerat sådant.
Changez har helt enkelt aklimatiserat sig till livet i väst och det tycker inte bara de omkring honom utan även han själv. Allt detta ställs dock på sin ända då han den 11 september 2001 ser hur World Trade Center faller ihop under ett jobbuppdrag i Fillipinerna. Han förstår att han borde känna samma skräck och sorgsenhet som sina kollegor men istället är hans första reaktion ett leende och en känsla av belåtenhet.
[ia=24859; large]
Därefter får vi följa hur han slits mellan sitt nya liv som han lärt sig att älska och det förakt som han samtidigt känner för allt som det står för. Till en början så lyckas han avfärda tankarna genom att begrava sig i sitt jobb och kvinnan han älskar, men i takt med att även de delarna i hans liv tynar bort så förändras han allt mer och han blir en ovillig fundamentalist.
Det är en intressant historia som ger en inblick och faktiskt även sympati för huvudpersonens känslor. Handlingen förs också framåt på ett sätt som gör att berättelsen aldrig tappar i tempo. Boken utspelar sig nämligen i den pakistanska staden Lahore där Changez berättar om sitt liv för en amerikansk turist. Faktum är att den enda som egentligen säger någonting i hela boken är Changez då han kommenterar inte bara det som hänt i hans liv utan även det som händer runtomkring dem i detta nu.
Så för att sammanfatta det hela så är det här en bok som så många som möjligt borde lösa. Jag kan dessutom verkligen rekommendera den till de som normalt inte läser särskilt mycket. Det höga tempot och språket gör att den aldrig blir långrandig och som om det inte vore nog så är det också rätt tunn