Min Musikutveckling under 30 år. Del 3 Going festival.

Jaha då var det dags igen. Skriver av ren uttråkning så jag får väl se hur det blir.
1995 fyllde jag 19 år och skulle på min första riktiga festival. (jag räknar inte Storsjöyran som festival.) Min gamla barndomskompis med Herreys skivan hade varit på Roskildefestivalen året förre och var tvungen att åka ner igen, så jag hängde på vi var 4 st kompisar varav 2 jag ärvt av min storebror om man kan uttrycka sig så. Efter ha stuvat ner ett tvåmanna tält och en sovssäck för militärt bruk (ner till -25°) så bar det av. 125 mil genom Sverige. I bilen snurrade en blandcd med bladn annat Franks Zappas Muffin man och Offsprings Self esteem. Jag kommer dock i håg vilka konserter som skulle besöka. Högst på listan stod Testament. När vi väl var nere i Roskilde på Onsdag kvällen och det första 12 packet kalla Sort Guld inköpta så slog vi upp vårat tält och började planera vårat schema för helgen. I alla fall jag mina mer världsvana kompisar tog det mer lugnt och drack pilsner i stället. Det var en jävla massa band jag skulle se kom jag fram till. (Av någon anledning kommer jag inte ihåg vilka jag faktiskt såg. Undra om det kan ha att göra med det 14% festivalvinet som smakade som outspädd äppeljuice att göra.) En sak kommer jag i alla fall ihåg att det var på Roskilde 95 jag lärde mig att man alltid ska börja dagen med en öl när man är på festival. Jag gjorde inte det denna gång och var bakfull i 2 dagar tills jag tvingade i mig en öl igen. Musik var det. Torsdagen kom och jag var nykter för att gå och se band. Jag tror jag var och såg [ http://www.youtube.com/watch?v=5qD72NCJSkk The Black Crows] och Body Count. Jag tänker inte dra igenom alla band som var och såg men Höjdpunkterna detta året var D-A-D och som sagt Testament. En annan sak jag kom ihåg hur populär låten Self esteem var, så fort man började sjunga LA LA LALALAAA LA LA LALALAAA så började hela campingen sjunga med. eller så kunde dom som stod i matvagnarna sluta upp med allt och börja lala några sekunder för att sedan forsätta kränga hamburgare med rivna morötter på.
Klart som fan vart man hooked på Roskilde och var tvungen att komma ner året därpå också. Nu mer med mer avancerad tältutrustning bestående av ett militärtält döpt till M.A.S.H 4077 och ca 3-4 tält till för att kunna göra en proper campingplats. Detta år är det kanske det som jag hade som allra roligaste på en festival. Jag lärde mig att ta återställare och hålla en konstant fylla i 6 dagar så man kunde gå på konserter utan att må dåligt. Jag hade även börjat uppskatta lite bredare musiksmak mycket tack vare året före då man inte hade någon konsert att se, så kunde man strosa runt och lyssna på annat. Dom viktigaste banden som jag skulle se var så klart återföreningen av Sex Pistols och Life of Agony. Den senare hade jag just börjat lyssna på och deras senare skivor kom att stor åverkan på mitt liv. (Jag kommer till det också.) Mesta delen av festivalen gick jag bara omkring och festade och hade jävligt kul. Jag missade att se Sex pistols på grund av att jag satt och festa med ett par tyskar. dom kunde inge engelska och jag kan inte tyska men det hindrade oss inte att festa ihop i ca 3h ändå. (Jag har hörsägen om mig själv den kvällen). Det var under 96 jag insåg att det kanske fanns annan musik än hårdrock. Jag lyssnade en stund på Neil Young och insåg att det var lyssningsbart.
1997 skippade jag Roskilde och det var jävligt tur eftersom det regnade konstant den veckan. Det har bara varit bra väder när jag varit där. Men det kan ha varit 1997 som Kalle spelade Tom Waits för första gången för mig. Låtarna var Going out west och Murder in the red barn. Tom Waits var nog den person som var min första icke hårdrockande favoritartist. Det var nog runt 97 som mina depressioner började komma också. Mycket liggande i att man hade kass ekonomi och ett kasst kärleksliv. Som tur var så hade Life of Agony släppt sin skiva Ugly vilket hjälpte mig genom mycket och fick mig att känna att det inte bara var jag som mådde piss.
Under roskilde 98 var vi ett lite större gäng som åkte och jag fick inte där speciella känslan som 96 men det var bra band bland annat Black Sabbath en konsert som jag tyvärr inte orka se hela på grund av solfrossa samt Sister of mercy och Rammstein
1999 Skippade jag återigen Roskilde men flyttade från Östersund till metropolen Arvika för att läsa Teater på Ingesunds folkhögskola som låg i anslutning till Ingesunds musikhögskola. Teatern var ett sätt för mig att få en förändring i mitt liv och få bukt med depressionen istället för att tugga massa tabletter.
År 2000 var näst sista gången jag var på Roskilde det var förstås året med olyckan på Pearl jam där nio människor miste livet. Stämningen var väldigt tryckt efter det och det vart aldrig riktigt bra. Jag var mest ut och turista tror det året.

Nu får det räcka för denna gång. Kör väl en kort om dom sista 10 åren sen.

#blogg