Super Mario Bros. Filmen
Såg den idag med dottern (på svenska) och den var precis vad jag hade förväntat mig! Simpel handling och fullt med referenser/easter eggs från spelen. Allt från väldigt tydliga inslag från Mario kart till en människa som spelade första Donkey Kong på en arkadmaskin, hela ensemblen från DK 64 i publiken vid arenan eller King Bob-omb som satte sig på en sköldpadda och började studsa fram och tillbaka på bänken. Gillade framförallt hur ett café de gick förbi såg väldigt snarlikt ut ett visst slott från Super Mario Bros 🙂 Kort och gott, jag uppskattade filmen, skrattade till och från och dottern ännu mer 🙂
Låter på recensionen som att jag kommer att älska filmen. Att den är trogen spelen och är spelig, med resultatet att somliga verkar tycka att manuset är bristande, ser jag som en fördel. Jag vill se en tv-spelig film och det verkar vara precis vad jag får.
Ett exempel på att något kan vara underhållande utan någon vidare story eller handling är nedanstående klipp. Om jag vill se Superman så är det inte alla gånger ett långt drama jag är ute efter utan ibland räcker det med att se honom vara stark och nyttja sina krafter. En powertripp i all sin enkelhet. Och det är precis vad jag verkar få i denna filmen fast inom Marios ramar då.
Ännu en dag i paradiset.
Sparar recensionen till efter morgondagens visning. Men skönt att se att det inte bara är ris.
Edit: Min uppfattning om filmen överensstämmer rätt bra med recensionen. Att det gick lite väl hastigt fram i kombination med de närmast ändlösa filmiska action-scenerna lämnade mig något matt. Men som sagt, oerhört charmig på många sätt. Hade gärna sett lite mer av Brooklyn...
Jag hängde upp mig lite på momentet där Mario kommer till Mushroom Kingdom. Jag upplevde att hela relationsuppbyggnaden mellan hjältarna gick lite för fort samt att Mario är lite för ok med att kastas in i en främmande dimension. Men filmen var superbra tyckte även jag! Karaktärerna känns mera levande och Marios universum lite mer logiskt.
Jag hängde upp mig lite på momentet där Mario kommer till Mushroom Kingdom. Jag upplevde att hela relationsuppbyggnaden mellan hjältarna gick lite för fort samt att Mario är lite för ok med att kastas in i en främmande dimension. Men filmen var superbra tyckte även jag! Karaktärerna känns mera levande och Marios universum lite mer logiskt.
Tänkte också det, men sen så började jag tänka efter och alla barn och familjefilmer har väldigt haltade relationsuppbyggande. Barn är väl lite så också, accepterar situationer snabbare än vuxna.
Jag gillade filmen för all nostalgi och barnen var också nöjda. Så då har de lyckats
"Writer and Fighter"
100 gånger bättre än den gamla Mario filmen.
Finns förstås vissa som tycker att den gamla filmen var inte SÅ dålig... Men jo, det var den!
Finns förstås vissa som tycker att den gamla filmen var inte SÅ dålig... Men jo, det var den!
Tycker den nästan hamnar i samma fack som SF-filmen. Är så fruktansvärd att den ramlar ut på andra sidan och blir underhållande så här i efterhand. Det är ju något med den som bara skriker 90-talet också vilket känns lite charmigt idag. Sen är det ju förstås inte en bra film, men kan ändå tycka den åldras bättre än den kanske förtjänar.
Roxettes soundtrack till den var riktigt bra för övrigt (RIP Marie).
"Writer and Fighter"
Tänkte också det, men sen så började jag tänka efter och alla barn och familjefilmer har väldigt haltade relationsuppbyggande. Barn är väl lite så också, accepterar situationer snabbare än vuxna.
Jag gillade filmen för all nostalgi och barnen var också nöjda. Så då har de lyckats
Jo det är ingen deal breaker på något sätt!
Jo det är ingen deal breaker på något sätt!
Nä precis, och vissa filmer ska inte överanalyseras heller. Mario är Mario, inte så vi har något djupare källmaterial där att gå efter.
Vi ska gå och se DnD-filmen i helgen och det är väl lite samma sak där. Se den utifrån perspektivet att ha spelat pen'n'paper-spelet, men jämför inte med typ Sagan om Ringen.
"Writer and Fighter"
