Inlägg av Yatagarasu

Efter att ha återvänt och granskat flera av dina svar i tråden, i hopp om att finna något mer substantiellt att bemöta, visade det sig dessvärre vara samma typ av känslomässigt laddade argumentation – inte minst det du precis svarade. Din reaktion framstår som om du tar detta personligt, och det är till syvende meningslöst att fortsätta en diskussion med någon som tydligt inte verkar intresserad av att betrakta frågan ur flera perspektiv.

"[...] Så skulle det vara jättelätt för dig att snacka omkull mig." Detta utdrag från ovan citat sammanfattar hela poängen: det handlar inte om att vinna något (att snacka omkull), för det här är inte en debatt. Det är en diskussionstråd där förhoppningen är att alla inblandade ska kunna lämna den med en bättre förståelse och, på något sätt, en känsla av personlig utveckling.

Det var bara en vägg av text baserat på känslomässiga utlägg, vill hävda på gräns till affektutbrott. Fanns inget av värde att hämta för ett vettigt diskussionsunderlag, helt enkelt. Alltså inte någon "comeback", utan bara ett bildligt sätt att förmedla samma information som detta svar ger dig.

Nöjd?

Vilket som, trevlig kväll!

Ungefär lika läsvärt som en laktos-fis

Trevlig kväll!

Att uttala sig utan förkunskap eller djupare förståelse är, milt uttryckt, riskabelt. Och skarpt uttryckt, farligt – särskilt i större sammanhang än spel.

"Jag såg en trailer för X, så nu tänker jag prata om de anställda bakom produkten, handlingen i produkten och allt möjligt annat jag kan härma utifrån en löst formad uppfattning eller vad andra har skrivit på internet."

Få saker är mer tröttsamma att läsa. Det är betydligt trevligare med en självständigt utvecklad åsikt som innehåller lite substans – även om den inte överensstämmer med ens egna synpunkter.

Tråkigt ändå!

40K-avsnittet var helt underbart. Så många misslyckas med att fånga storlek, snabbhet och styrka av en Space Marine – detta gjordes riktigt väl i SL och gav Astartes-vibbar. Även D&D-avsnittet var underhållande; mycket som lyckades förmedlas på kort tid både i karaktär, känsla och berättelse.

Pac-Mac var dock... unik. Var otroligt förvirrad tills det att jag fattade att spelet de jobbat utefter annonserades i drygt samma veva som avsnittet gick ut. Enda regelrätt dåliga avsnittet för egen del var nog Crossfire.

Beror på vad man är ute efter i ett spel, tycker de flesta ARPG-spel har sina för- och nackdelar i stora drag. Last Epochs största svaghet ligger nog i berättelsen. Däremot tycker jag spelet har en mycket god klassfantasi, varierade förmågor och ett riktigt bra crafting-system. End-game saknar lite innehåll, men det kommer en gigantisk patch (expansion-size) i April, så nästan perfekt timing att sätta igång nu om du är sugen – April-patchen kommer inte innebära en cycle reset, utan bara fortsätta kötta på existerande karaktärer

Det är ett ekande argument, framförallt då från inbitna PoE-spelare; "Det är enkelt, bara kolla några guider och videos, kopiera det dom gör". Vad är det roliga i ett spel som kräver att man följer någon annans utstakade stig?

Jag säger detta som en f.d. PoE-spelare själv; spelet är djupt, men ibland för djupt. För någon som aldrig lirat PoE nämnvärt, eller kanske är helt ny till ARPG-genren, då är PoE det sista spelet jag rekommenderar folk att kötta på med. Finns mycket bättre spel för nyare spelare – Diablo, Grim Dawn eller numera Last Epoch är spontana rekommendationsval.

Citerar mig själv från samma artikel på SweClockers:

Ser inte att det behöver vara varken eller?

Ryggdunkandet och prisutdelning är för utvecklarna, medan trailers är för tittarna (spelarna). Något för båda sidor av spektrumet att glädjas över och se fram emot

Även om TGA strävar efter, och är på god väg att bli spelvärldens Orscarsgala, så hoppas jag aldrig vi får samma torra upplägg som den faktiska Oscars – sämre TV för mig, som slutkonsument, är svårt att hitta.

Sätter igång den budgivning direkt

Har du lust att dela med dig lite kring din gubbe, förmågor och support gems? Kanske ditt träd? Jag slutade spela min SumWitch (med RS) på level 26 och tog till och med bort gubben i ren frustration. Kändes inte som att jag gjorde någon skada, i förhållande till min Sorc tog det säkert x5 gånger tiden att ha ihjäl saker... Detta trots att jag körde ett vapen med lvl6 skelett och +56(?)% ökad skada för minions.

Din upplevelse är delad med mig och den spelgruppen jag har också; slutade med att alla just nu bara spelar SparkWall Sorc för att ta "sig igenom spelet" och farma börja gear/gems som kan poolas till andra klasser de faktiskt vill spela. Sedan om det är Sorcen eller alla andra klasser det är fel på... svårt att säga. Jag skulle säga att Sorcen är där det rimligen borde vara som en baslinje, åtminstone för de första akterna. Akterna är ju ändå "story mode", tycker personligen inte det ska vara en vägg redan där, innan man ens kommer till maps och allehanda andra end-game-funktioner.

Sedan när det gäller gearing har jag och gruppen märkt att förlita sig på drops är helt meningslöst. Man får redan under Akt 1 börja sätta sig in i att skapa de delar man vill ha genom att rulla vita till blåa saker. Vissa bossar är skoningslösa utan resistens mot element eller skapligt hög energisköld. Likaså vapen; det är otroligt enorm skillnad på ett vapen till ett annat; det kan vara skillnaden mellan att hälsoflaskan räcker genom en fight eller ej.

Summa summarum uppskattar jag att spelet är lite tufft, men just nu är det förödande för nya spelare som kanske inte spelat PoE 1, eller har större erfarenhet med ARPG-genren i bredare drag. Spelet måste (enligt mig och min spelgrupp) balansera om början, åtminstone första aktern och kanske till och med vidare in i andra.

Är försiktigt optimistisk inför detta spel!

Kommer invänta recensioner och sedan ta det därifrån

Halvvägs genom Act 2 på en Sorc och det är lite tråkigt att 3 av 4 olika testade builds med nöd och näppe duger för att elda skräp-mobs mellan eliter och bossar... Det är SparkWall eller spela Dark Souls som gäller – rull-knappen går varmare än i Souls-spelen ärligt talat.

Lekt lite med alla klasser till mellan level 12-16 utöver en Sorc, och rent krasst är ingen klassvariation förutom SumWitch ens värt att traggla sig fram med i min mening. Det tar alldeles för lång tid att komma igång med någon form av vettig skada, mobs skalar betydligt snabbare än spelaren gör nästan genomgående i Act 1.

Det finns några viktiga brytpunkter i spelet som ger stora spikes för spelaren, men tänker jag avstår att gå in på specifika detaljer nu för att inte spoila något såhär tidigt in. Men det jag kan säga är att spelet lär skruvas tillbaka innan dessa punkter nås, för det är sjukt träligt fram till dess. Jag förstår om folk slutar innan de klarat Act 1, om man säger som så

Med allt ovan sagt;
Spelet har en solid grund, det är ingen tvekan om den saken! Förmågor känns unika nog och bossfighter har riktigt läckra spelmekaniker som håller en engagerad. Kan de bara finlira balansen mellan mob-scaling och player power till en mer njutbar nivå i början av spelet ser jag detta locka fler spelare än första PoE någonsin lyckades med.

Det var min första spontana tanke också;
Har man flera hundra anställda, och kanske behöver mer därtill när man planerar flera parallella projekt, då är det ytterst fördelaktigt om man inte behöver spendera de första månaderna med att lära den nyanställda en motor. De flesta spelutvecklare har mest troligen pillat på Unreal, parallellt med Unity – särskilt om de gått en spelutvecklingsinriktad utbildning; att kunna sätta dessa personer rätt in i utvecklingsprocessen efter en kortare onboarding gynnar alla i ledet.

Kört igenom 2 - 3 timmar men tröttnade rätt snabbt ärligt talat. Finns säkert en bra story allt det där, men stridssystemet fick mig tyvärr att snarka... Betydligt långsammare än jag hoppades på och förväntade mig.

Med det sagt;
Gläds åt alla andra som finner spelet roligt! Med mer objektiva ögon anser även jag att det är ett välpolerat projekt i det stora hela, de har verkligen fångat atmosfären och detaljrikedomen

Och precis som du tänker är hur företag hamnar i en position där de slåss med kompetensbrist. Finns en anledning att t.ex. Northvolt önskar betala ut miljonbonusar för att behålla en rätt stor andel personal, trots att firman står inför rekonstruktion

Ett företag behöver sina anställda mer än de anställda behöver företaget.

Utöver ovan nämnda kommentar kring hårdvara finns det en annan aspekt att ta i beaktning; Erfarenhet.

Då menar jag inte nödvändigtvis att recensenten i fråga har dålig erfarenhet med spel, men kanske inte är särskilt familjär med den genre eller specifika franchise som ska utvärderas. Exempelvis blir det väldigt missvisande om en recensent som är van att spela Super Mario helt plötsligt ska sätta sig in och testa senaste Call of Duty. Det kommer bara leda till en klar dissonans mellan recensenten och de spelare som kanske plöjt tusentals timmar i föregående titel.

Ska man satsa på åldersgruppen 30-45, som har pengar och samtidigt tid/ork att spendera på spel, då är det spel som tillåter spelaren att spendera pengar flera gånger som är det bästa alternativet. Gärna spel då som tillåter spelaren att stötvis hoppa in i mån av tid.

Se exempelvis World of Warcraft; du har en löpande kostnad, sedan släpper du mounts och dylikt som kostar allt mellan 250 - 900 kronor, där det bevisligen säljer som smör. Eller Path of Exile, ett spel där åldersgruppen också klart är i den övre klassen, där skin-packs kan kosta tusentals kronor och ändå går det hur bra som helst för företaget att tjäna druvor med dollarinos.

Storskaliga öppna världar med flera hundra timmar att sänka, där man sedan som mest säljer en expansion eller ett gäng DLC-paket, det är en helt annan målgrupp. Och jag skulle hävda att det inte är den mest köpstarka av målgrupper heller, även om dessa typer av spel såklart ändå säljer i miljon-antalet.

Nja, vet inte om jag nödvändigtvis håller med att det är en sådan extrem flopp på nivån att det skulle placeras i historieböckerna.

500 miljoner kronor (47,5 miljoner USD i dagskurs) är i det stora hela inte särskilt mycket pengar sett till vad moderna spel kostar att utveckla. För att sätta det i perspektiv; Concord kostade uppskattningsvis 400 miljoner USD, och Forspoken kostade närmare 100 miljoner USD att sätta på marknaden.

Star Wars Outlaws nämndes ha haft den största marknadsföringsbudgeten i Ubisoft historia, detta nämndes under ett Earnings Call. Tyvärr nämndes mig veterligen inte några konkreta siffror, men med en utbildad gissning så tvivlar jag på att notan landar under 250 miljoner USD med marknadsföring inräknat.

Kollar man mer specifikt på "AA"-industrin så ligger Helldivers II närmare 100 miljoner USD över sina 8 år som det tog att utveckla spelet, ihop med marknadsföringskostnaden bör tilläggas. Det ändå relativt smala spelet Black Myth: Wukong hade en budget på 70 miljoner USD.

Så i det stora hela känns det ändå som att dessa 47~ miljoner USD är småpengar, en satsning som inte gick som tänkt, men knappast någon brakförlust för Namco Bandai – som sett intäkter på närmare 280 miljoner USD i år. Får såklart se hur framtida projekt som planerats utvecklas, kan mycket väl bli att några huvuden rullar. Men lär övergripande inte påverka verksamheten i någon större utsträckning.

Körde igenom första kapitlet (tutorial?), därefter avinstallerade jag spelet. Alldeles för långsamt i det stora hela, och stridssekvenserna blev snabbare uttjatade än takten de introducerades i. Fick spelet genom kod för hårdvaruköp, så tänkte att jag lika gärna kunde ge det en chans. Berättelsen verkar åtminstone intressant nog för att kolla (lyssna sig) igenom i form av en let's play som bakgrundsbrus.