Den brittiska tabloidtidningen The Sun visar mästerlig förmåga att fiska läsare med provocerande rubriksättning – man menar att spel är lika beroendeframkallande som heroin.

Artikeln (ligger bakom betalvägg, kan istället läsas här) bygger på kommentarer från en doktor Aric Sigman, som förklarar att bruk av t.ex. heroin och alkohol får hjärnan att producera dopamin som gör att vi mår bra. Upprepad konsumtion får oss att förknippa välmåendet med heroinet eller alkoholen. Också spelande kan göra att dopamin produceras, och med en kvällstidnings fulla förmåga att bortse från nyanser blir slutsatsen att spel kan vara lika beroendeframkallande som knark och sprit.

Doktor Sigman adderar att våldsamma spel är särskilt dopaminframkallande hos unga, och tidningen brer på med rapporter om självmord kopplade till #Call of Duty, 5000 samtal från oroliga föräldrar per år till en beroendeklinik och ett Storbritannien på gränsen till undergång på grund av spelens strypgrepp på landets unga.

Eurogamer har gett sig i kast med att ta reda på hur mycket av artikeln som är korrekt. Man har talat med doktor Mark Griffiths på International Gaming Research Unit vid Nottingham Trent-universitetet. På frågan om rubriken stämmer säger Griffiths att det först och främst beror på hur man definierar beroende. Han menar att en form av spelberoende existerar (spel påverkar deras liv på flera plan, t.ex. att de lägger mer tid på spelande än tänkt). Men att det finns beroende-inslag som påminner om varandra i fråga om spel- och drogberoende betyder inte att spelarna är "genuint beroende".

Tidningens påstående om att Storbritannien är på väg att bli spelberoende avfärdar Griffiths som felaktigt. Han menar att det finns ett litet fåtal människor som är beroende av spel enligt hans kritierier. Att spela mycket är inte heller något han oroar sig särskilt mycket för:

– De flesta ungdomar kan kosta på sig att spela tre timmar om dagen utan att det inverkar på deras utbildning, fysiska form eller sociala kontaktnät. Ja, jag tror spelberoende existerar, och om det är ett genuint beroende kan det mycket väl vara lika allvarligt som andra, traditionella beroenden i fråga om tecken, symptom och komponenter. Men de goda nyheterna är att det är en väldigt liten minoritet som är genuint beroende av spel.

Griffiths, som medverkar i artikeln med ett tiofrågetest som ska visa ett eventuellt spelberoende, håller inte alls med artikelns vinkel att britterna är på väg mot ett brett beroende av spel.

– Det finns inga bevis för att landet är på väg att hamna "i beroendets klor". Ja, vi har flera studier som visar att en liten minoritet har problem med spelande. Men problemfyllt spelande betyder inte nödvändigtvis spelberoende. Det är två helt olika saker. Ändå tycks medierna slå ihop dem.

Han avslutar med en att ge en känga åt sensationsjournalistik:

– Varje gång min forskning kommer fram till något negativt (om spel, reds anm.), täcks det av 90 procent av pressen. Men om det handlar om något positivt, täcks det av 10 procent. 'Bad news stories' säljer.