Recension – Titan Quest

Skaparen av Age of Empire-serien, Brian Sullivan, startade för några år sedan arbetet med Iron Lores första spel, Titan Quest. Sullivan visste vad fansen gillade och började skissa på sin nya skapelse. Snabb action och enkelhet har alltid gått hem i väst. I Asien har dock de mer traditionella rollspelen alltid varit betydligt populärare än de mer fartfyllda europeiska och amerikanska produktionerna.

I ett försök att vara lite annorlunda har handlingen förskjutits från den uttjatade medeltida fantasy-inspirerade världen till den antika mytologin, med allt vad det innebär. Titanerna har börjat härja på Jorden och det är nu din uppgift att rensa upp i träsket. De miljöer som bjuds inkluderar pyramiderna, det antika Grekland med mera. Beslutet att förlägga spelets handling till en mindre exploaterad tid i historien är en aning riskfyllt, men min skepsis mot det nya uteblev då jag lirade igenom de första delarna. Miljöerna känns till min förtjusning väldigt originella och fräscha. En kul detalj som förgyller spelet ännu mer är skiftandet mellan natt och dag.

Klassiskt? Det är frågan

På pappret är Titan Quest ett typiskt hack 'n' slash av den gamla skolan, fast tittar man under huven hittar man ett par trevliga överaskningar. Grafiken har alltid varit ett kapitel för sig i den här genren. Titan Quest är dock riktigt trevligt att titta på. Animationer är mjuka och fina, monster och omgivningar är genomarbetade till den grad att det märks att utvecklarna verkligen lagt ned möda och omsorg på den biten. Blod är något som saknas helt. Jag var till en början väldigt skeptisk, men efter några timmars spelande är det inget jag stör mig på - tvärtom har det blivit något jag börjat att uppskatta då utvecklare idag generellt släpper allt våldsammare spel.

Spelupplägget är precis som i ett valfritt hack'n'slash, det vill säga att det blir en hel del musklickande. I övrigt är Titan Quest väldigt enkelt att komma in i. Menyer över utrustning, erfarenhetspoäng och magier innehåller inga konstigheter och är väldigt tydligt uppbyggda.

Istället för förutbestämda klasser i spelandets inledningsfas fungerar Titan Quest lite annorlunda jämfört med sina kollegor. Till en början är du ganska begränsad i dina val att utforma din karaktär efter eget tycke och smak. Du kan nämligen bara välja kön och färg på din dräkt. När du börjar komma upp ett par nivåer kan du, förutom de klassiska attributen som styrka och intelligens, välja mellan åtta olika inriktningar som du vill att din karaktär ska specialisera sig på. Dessa åtta färdigheter är defense, rogue, earth, nature, storm, warfare, hunting och spirit. Vill du inte lägga dina surt förvärvade erfarenhetspoäng på någon av dessa förutbestämda inriktningar finns möjligheten att fritt bestämma hur du ska placera dem.

Viktiga ingredienser

En av den främsta orsakerna till denna genres framgång är flerspelarläget. Titan Quest kommer naturligtvis skeppat med ett sådant. Tyvärr är det en lite halvbuggig och begränsad historia. Bristen på PVP är också störande med tanke på resten av spelets kaliber. Tittar man tillbaka i tiden så hade de tidigare versionerna av Diablo 2 också vissa problem med flerspelarläget. Det är alltså bara att hoppas att Iron Lore är lika trogna sina fans som Blizzard då det gäller att släppa uppdateringar.

Så här sammanfattningsvis är frågan om Titan Quest är ett alternativ till ett spel som till exempel Diablo 2? Spelet har potential att bli ett sådant, eller åtminstone ett väldigt bra komplement. Då det gäller grafik, spelkänsla och presentation har denna titel utsökta kvalitéer, fast ett par brister i det så viktiga flerspelarläget. Är Iron Lore flitiga att fixa till ett par missar finns det stora möjligheter att Titan Quest stannar på mångas hårddiskar väldigt länge.