Thor Strindberg är ett svin. Det första som händer i inledningen av #Anno 2070:s kampanj är att jag kastas in i ett scenario där mitt uppdrag är att hjälpa till vid upprustningen av en kraftverksdamm, trots ingenjörernas varningar om att det inte kommer att hålla. Strindberg är chef för hela projektet, och när det förutsägbart nog går åt helsike, är det jag som måste plocka upp bitarna och rädda de som överlever.
Var det verkligen nån som trodde att en kille som heter Thor Strindberg kunde uppgradera en kraftverksdamm?
Så börjar alltså Anno 2070, ett realtidsstrategispel där du till att börja med jobbar åt en översittare som helst skyller allt på sina underhuggare när han tar felaktiga beslut. Som tur är behöver du inte göra så mycket till en början, utan måste mest etablera en liten koloni på en fredlig, lummig söderhavsö någonstans i världen.
Spelmekaniken är välbekant. Du klickar för att välja en enhet, högerklickar för att flytta den eller beordra den att göra något och du väljer byggnader och förbättringar i menyer på vanligt vis. Den som någon gång tidigare spelat ett rts vet exakt hur det här fungerar, vilket är tur, eftersom spelet ofta glömmer att förklara någon detalj som fick åtminstone mig att lägga pannan i djupa veck och undra vad jag egentligen skulle göra, särskilt under det första övningsuppdraget. Ett tips från Mats: hovra över ditt uppdrag för att få mer information om det och vänsterklicka för att visa på kartan var du förväntas göra vad det nu är du ska göra.
I framtiden kommer du bo så här. Nu vet du.
När det väl kommer igång är det senaste spelet i Anno-serien inte så fruktansvärt olikt de tidigare. Eller något annat strategispel sedan #Dune, för den delen. Skillnaden är främst de små storyuppdrag som dyker upp lite då och då och tvingar dig att anpassa din byggstrategi och använda enheter och byggnader på kreativa sätt för att lösa en uppgift. Men oftast leds du med vänlig hand mot ditt mål, och de flesta av scenarierna i huvudstoryn kan lösas genom att helt enkelt göra precis allt du blir tillsagd och inte ett dugg mer.
Splittrad framtidsvision
Det känns lite kluvet. Jag blir inte riktigt klok på om det här spelet vill vara ett klassiskt rts eller om det har ambitioner åt äventyrshållet. Du börjar i stort sett alltid med att bygga upp en liten bas någonstans, som du sedan har kvar i tre-fyra uppdrag i rad. Utgångspunkten är din ark, ett slags konstgjord ö som på något magiskt sätt kan färdas under världshaven för att dyka upp där den behövs – och det gör den. En ekologisk katastrof har drabbat planeten, och de tre kvarvarande fraktionerna, ekologer, industrialister och vetenskapsmän slåss lite håglöst över resterna genom att segla omkring i sina arker och bygga kolonier där det passar.
Jag har som du kanske märker lite svårt att relatera till Anno 2070:s story. Jag vet inte riktigt varför jag jobbar åt de här människorna, och det finns egentligen inga onda eller goda, bara olika sätt att lösa problem på. Vilket i och för sig känns ganska uppfriskande, särskilt när man spelar i skirmish-läget, där du spelar en enda karta och i kamp mot ai-motståndare eller andra mänskliga spelare måste bygga upp ett litet örike och nå ett visst mål före de andra.
Eve är din personliga ai-assistent, som ger goda råd och förmedlar uppdrag.
En duglig koloni kan egentligen se ut lite hur som helst. Vill du få tillgång till de bästa enheterna och byggnaderna bör du satsa på enbart en fraktion, men ibland kan du rekrytera in arbetare från de andra genom att bygga hus de gillar, så en gyllene medelväg är oftast ett realistiskt alternativ för den som inte kan bestämma sig. Även om du spelar som industrialist måste du dock ta hänsyn till miljön om du inte vill att allt ska gå åt fanders.
Med sin charmiga, lätt futuristiska stil, sin lite corny och spretiga story och standardkontroller som du greppar på en gång, är det här ett rts som underhåller under några timmar utan några större pretentioner. Det är en bagatell, men en välgjord sådan som säkerligen lär tilltala den som vill ha ett light-strategispel, särskilt om du redan är ett Anno-fan.
