Vi vallfärdar till Baldur's Gate III i helgen, följer du med?

Trevligt blir riktigt taggad, får hoppas det kommer till Xbox snart!

Jag sitter helt klistrad framför Baldur's Gate 3. Har inte blivit så uppslukad och njutit av ett spel så mycket på många år. ❤️ Det har potential att bli det bästa spelet jag någonsin spelat. Men återkommer med en recension om ytterligare sisådär 80 speltimmar.

kan alla teleportera hur som helst? låter tråkigt.

för i nästan alla turordningsbaserade RPG's där man spelar flera så är ju ett viktigt taktiskt element att man inte vill ha en tank längst bak och en ranger längst fram för att alltid behöva flytta dom när striden börjar.

nåväl. läste att man kan välja könshår och att man kan knulla björnar. prioriteringar..

edit:
En snabb googling säger mig att du har fel.
https://forums.larian.com/ubbthreads.php?ubb=showflat&Number=...
DOS2 hade formationer, men jättedåligt gjort tydligen. Så jag antar att man istället för att fixa det dåliga tog bort det helt och hållet.
Ser även att den som är längst fram alltid är den som pratar. helt värdelöst. man vill ju ha den med högst karisma till att prata.

Kul grej ändå att 100% dom i ordning, klart ett åtagande! Hoppas resan blir väl. Själv gav jag upp på Valhalla tyvärr, tappade helt intresset i storyn, men vet att andra verkligen gillade den.

Kör hårt!

Joel Olsson "Maradona" Svanfeldt

Hahaha, dagens asgarv!

Vill gärna höra hör sammstämmiga alla är kring Baldur's Gate sedan.

Beklagar verkligen, det där är det värsta med att ha husdjur, att man till slut måste ta farväl. var i samma sits för något år sedan, saknar den vovven fortfarande ibland. Hoppas du har många fina minnen att blicka tillbaka på!

Nej det sa jag inte

Jo jag glömde av mig

Har också startat flyttfirma så blir spelpaus för mig denna helg.

Spelhelgen ägnas åt Syphon Filter: Dark Mirror, Ratchet and Clank: Rift Apart och NHL 23

Du kan byta vilken ordning dom är i teamet när alla är i en grupp. Du kan även dela upp gruppen hur du vill.

Då så. Låter ju lite bättre.

Det är sådär. Inget jättestörande, men i större områden kan det droppa i fps när allt först laddar in. Inte lika störande som Jedi Survivor, om det säger dig något

Jag börjar bli lite intresserad av spelet. Men jag tror att det är perfekt att vänta tills 1-5 dlc kommer till spelet och sen köpa det.

Jo, visst spelar jag också BG3, men det är lite för mycket smolk i glädjebägaren för mig personligen för att jag ska känna att det är ett toppenspel.

Att man totalt skiter i tidsaspekten är för mig rejält frustrerande - det går ju inte ens att pausa spelet genom att öppna escape-menyn, vilket är rent barockt i mina ögon. Inte minst i och med att allt tuffar på i bakgrunden - doppade ett vapen i eld förut, tryckte escape för att hämta något att dricka och effekten hade gått ur när jag kom tillbaka. Att det enda alternativet är att gå hela vägen in i turordningsbaserat läge för att ens kunna pausa är bara jäkligt onödigt. Baldur's Gate 2 (och andra Infinity Engine-spel) med deras RTWP var för mig klart mycket bättre. Pathfinder: Wrath of the Righteous går steget längre och har valbart RTWP eller turordningsbaserat. Båda fungerar klart godkänt, om än inte perfekt.
Spells som i regelboken för 5E har längder på en timme eller så behandlas i stället som att de räcker till nästa "long rest". Tid på dygnet är hela tiden något obestämbart eller fördefinierat för platsen/scenariot.

Inventoryt och gränssnittet är visserligen lite bättre än när jag körde early access för ett par år sedan, men att hantera vad man har i gruppen och att flytta grejer/jämföra utrustning mellan karaktärer är fortfarande jäkligt bökigt. Att gå runt och loota lådor i parti och minut (då det finns ett överflöd med sådana) känns möjligtvis hemma i ett Divinity: Original Sin-spel, men inte riktigt lika mycket i ett DnD-baserat dito. (Kul TTRPG-kampanjer det hade blivit om man ber sin DM öppna och titta i lådor i hundratal, för övrigt. ^^)

Pathfindingen och AIn är fortfarande kass, man har ingen möjlighet att ställa formationer och NPCer och partymedlemmar springer allt för ofta rakt in i faror eller mitt framför fiender.

Däremot är det ett jäkla snyggt och stämningsfullt spel, och det är en del kul referenser man kan snappa upp här och där. Men jag tycker fortfarande att Pathfinder-spelen är klart bättre än BG3 när det kommer till faktisk gameplay.

Men vafan! Stackars dig. Att förlora hund är bland det värsta som finns (eftersom det är den bästa varelsen som finns på hela jordklotet).

Kommer skaffa det vid tillfälle när den finns på rea, spelar för mycket annat just nu så att köpa spelet för fullpris för att lägga i backloggen är bara korkat.

Shit, hade inga speciellt höga förväntningar på det här spelet - men det bräcker ju typ alla föregångare i typ "subgenren" som gjorts.
Dom har verkligen lyckats typ uppnå det som den här typen av spel alltid har handlat om.

Allt spelar roll.

Inte ens dom bästa och dyraste i genren tidigare (BioWare, CDPR, Black Isle, Obsidian osv) har haft så här många val, origin stories, klasser, attributer osv osv som är såhär legitima och unika och djupa.. Tidigare.

Sen är jag "inget jättefan" av den här typen av rätt generiskt fantasy miljö.
Känns inte som universumet blir förankrat i någon sorts trovärdig verklighet när alla raser och typer av magier och dimensioner och satan och hans moster inte bara existerar i universumet - men dom är precis överallt.

Game of Thrones satte det där så jävla bra på så vis att fantasy elementen verkligen kändes "fantastiska", för universumet kändes grundat och trovärdigt.

Här är det ju lixom "all bets are off".
Känns nästan som typ Iron-Man eller vaffan som helst skulle kunna dyka upp till slut
Inget av det "fantastiska" känns typ minsta unikt eller impaktfullt.

bg3.

Känns det som att det dröjer för länge innan man får levla? Eller blir det en härligt jämn ström av levlingar över de olika karaktärerna så att det aldrig känns som att det är två spelsessioner bort innan någon levling får ske?

Om vi säger att man liksom inte orkar tänka ut något finurligt inför striderna, funkar det ändå? Lyckas man vinna av att bara "slå med svärdet" eller "kasta eldbollen såsom gud skapade den"? I Divinity 2 så körde jag mycket så och det funkade väl för det mesta. Men det är kanske ett stuk som passar BG2 och dylika RTWP-spel bättre, då man, om man vill, bara kan kötta och en strid tar 5 sekunder i stället för 5 minuter. I långa utdragna turbaserade strider så kanske man för sitt eget vetts skull liksom vill komma på underfundiga grejer bara för att det ska kännas som att tiden inte går så långsamt.

Nu är ju DnD (som WotC "skapat" och utvecklat miljön) tämligen gammalt, och det har lagts till mer och mer aspekter genom åren - ibland känns det som att det blir kaka på kaka för att försöka bibehålla någon slags relevans. Men pushar gränserna för att försöka ligga i någon slags abstrakt framkant.

Kan känna att det är lite samma sak med exempelvis Warcraft - saker läggs till "bara för att", snarare än att det faktiskt ska passa in bra. Kvantitet är inte alltid kvalitet.

DnD är väl traditionellt ganska seglevlat, och varje nivå brukar betyda hyfsat betydande karaktärsförbättringar (level 20 som är maxnivå i DnD5E kan vara rent trasigt om man bygger sin karaktär bra) - sen kan det skilja lite i hur det implementeras, men med tanke på att Larian satt maxnivå till 12 för stunden är det inte så många gånger man får levla innan spelet är slut, det är ju dessutom ett hyfsat långt spel.

Personligen känner jag att det finns för- och nackdelar med det konceptet.

"Nästan så att Iron Man kan dyka upp", haha.

Du har så bra takes, Anton.

Ja, det är synd när magi, blixtar och dunder blir så vanligt att man till slut inte höjer ögonbrynen för något.

Game of Thrones är å andra sidan en extrem åt andra hållet, verkligen low fantasy (nästan för low eftersom det i serien känns så uppenbart att författaren är en ateist som bara ser religion som vidskepelse, manipulation och förtryck).

Tycker du?
Det känns ju typ etablerat att iaf vissa gudar existerar iaf i viss mån i Game of Thrones.
"The Lord of Light" tycks ha påtagliga krafter osv.

Sen "The Old Gods" och det där känns ju också som det finns och iaf är guda-likt.

"The Seven" och hela den religionen känns som den halvrakt speglar ortodox/katolsk kristendom, där "The Sparrow" och hela hans värv agerar Luther/Protestatism... Och jag tror inte att författaren tror på någon av dom
Men tycker om det finns rätt gott om relativt faktiska och påtagliga religioner och gudar i "Ice and Fire"-universat.

Tror det är fel approach att se på det på det viset... Att man lixom "ska levla".

Om man går in i det med typ ett Diablo-mindset så blir det nog mest bara fel.

Sen känner iaf jag att överlag så är det mer saker man behöver fatta eller förbättra i sin approach/spelstil/build/party build/gear/allmän förståelse som begränsar en från att pwna. Och mindre att man behöver mer levels.
Finns hur mycket som helst man kan och bör göra för att kunna pwna hårdare... Och som sagt att ha fler levels känns som en relativt liten del av det.

Inte provat eller något sånt, men kan tänka mig att även om man är maxlevel så skulle man få rätt mycket stryk om man inte har så bra koll.

Jo kan tänka mig det, tyckte det var en rätt härlig takt på levlingarna i BG2 men i NWN kunde man ibland misströsta för att det gick så lång tid. Oavsett hur mycket bättre man kan bli i detta nu så är det svårt att hålla sig från att sukta efter de spells och förmågor som man ser komma skall

Du missförstod.

Ja det finns religioner, precis som på verkliga jorden i alla kulturer genom alla tider, men det porträtteras som vidskepelse. Världen har väldigt lite övernaturligt, lite spritism, lite magi.