Nämnda credits har debatterats flitigt. Förutom att tjänas in genom tävlande på vanligt vis kan de köpas för riktiga pengar, och den vansinniga prislappen för spelets dyraste bil, en Jaguar XJ13 för över 1200 kronor, fick folk att tycka till. Men så här långt känns bil- och pengajakten likadan som i GT5, det verkar alltså inte vara fråga om några större förändringar för att motivera otåliga att köpa bilar för riktiga pengar. Som det ser ut i nuläget är detta betalsystem avsevärt snällare än i det oblygt giriga Forza 5 till Xbox One.
Goodwood-banan stoltserar med fantastisk vegetation som effektivt stryper frameraten.
Däremot når Gran Turismo 6 inte heller den här gången fram till Forzas grandiosa körkänsla och föredömliga bildflyt. Just frameraten blir ett allvarligt problem på vissa banor, exempelvis i Goodwood Hill Climb-racet och på undersköna Mount Panorama. Bildantalet kryper ner mot smärtsamma nivåer, ibland så lågt att körningen blir allvarligt lidande. Spelet vill mer än PS3:an orkar leverera, och medan jag hoppas att utvecklarna kommer till sans och patchar in bättre flyt gnager irritationen över att ens behöva ta upp detta. Forza borde ha lärt dem något om prioriteringar.
Men av spelets närmare 40 banmiljöer, med omkring 100 bansträckningar, ger de flesta bildflyt nog, och många ger storartade (fast ibland uttjatade) körupplevelser. Två mil klaustrofobisk Nürburgring Nordschleife dubblar de siffror hastighetsmätaren visar. Brands Hatchs böljande kullar suger i maggropen. Underbara Spa kompenserar för de lite för många sträckningarna på den överanvända och rätt tråkiga Silverstone.
Ett värdigt avslut
Med sin nedtonade, lite sterila stil blir Gran Turismo 6 en motvikt till det pubertala attitydvrålet #Need for Speed. GT handlar om bilar och körning, då som nu. Där Forza låter dig trimma beskedliga kärror till vansinne vill GT6 snarare att du hittar en annan bil, som bättre passar den egna smaken och förutsättningarna i nästa race. Ett spel för samlare och bilälskare med gott om tålamod.
Roligare än snygg. Och snygg är den, Ford GT. Objektiv sanning.
Kanske är det därför som skademodell och krockfysik fortfarande inte fungerar, kanske sätter utvecklarnas kärlek till bilar stopp. Eller är det kanske det där dna-skräpet från 90-talet som bråkar? De får säga vad de vill om ren racing, jag vill att slafskörning straffas – det ska svida att använda fordonet framför som broms när bromspunkten missas. Om inte i form av skadad bil så i alla fall med pengaavdrag eller tidsstraff. Och om inte av tvång så åtminstone som alternativ. Krockar du säger det "bonk" och den påkörda får mer fart – det är ungefär allt. Men Polyphony tycker fortfarande att skador inte hör till denna generation, trots att andra speltillverkare hoppade på tåget så fort tekniken tillät.
En tyngre känsla i bilarna och bättre respons på dina manövrar ger Gran Turismo 6 större trovärdighet. Med bra ratt tar körkänslan ett par kliv uppåt, och med rätt bil, bana och motstånd blir upplevelsen den kanske bästa som kan upplevas på en PS3:a. Det var värt att vänta på detta värdiga avslut på konsolgenerationen. Ni kapar väl de sista banden till 90-talet i #Gran Turismo 7, Polyphony?
