Recension – Black & White 2

Nya tolkningar av gamla idéer

Utöver det rent kosmetiska - den underbart vackra grafiken som redan i originalet fick många datorer att kippa efter andan och som nu har blivit ännu bättre - är Black & White 2 under ytan ett helt annat spel än sin föregångare. Momenten som var krångliga, exempelvis att bygga hus och att träna djuret, har förenklats och snabbats upp. När ditt djur exempelvis har mumsat i sig en bybo och du bestraffar (eller belönar) honom för det får du omedelbart feedback i form av en pratbubbla som indikerar djurets inställning till att göra sådana saker i framtiden. Husbyggandet är förenklat så till vida att det nu går till som i vilket RTS som helst - välj typ av hus, drag det på plats, rotera efter behag och ställ ned. Du kan antingen bygga huset själv, kommendera ditt djur att göra det, eller vänta tills byborna gör det av sig själva.

Den viktigaste skillnaden av alla är emellertid införandet av stridsmoment i spelet. Lyckligtvis (för de av oss som gillar att leka goda gudar) är stridandet långt ifrån obligatoriskt för att vinna. Det går också bra att, på ett liknande sätt som i ettan, få närliggande städer att ansluta sig till din egen genom att imponera på dem. Att kriga är ofta ett snabbare, men svårare, alternativ. Enheter konstrueras genom massrekrytering bland det egna folket, vilket innebär att antalet enheter som går att ha i fält är begränsat av din befolknings storlek (och förmåga att producera barn). Det hela kompliceras ytterligare av att militära enheter, precis som i verkligheten, konsumerar enorma mängder mat. Har du inte ordning på produktionen i förväg så kommer fälttåget snabbt på avvägar.

Akta, han kan bitas...

Förutom svärdsmän, bågskyttar och några lite grövre pjäser kan du också ta ditt djur till hjälp i striderna. Rätt tränad dominerar han slagfältet, särskilt på de tidiga banorna. Få saker är mäktigare än att se en ursinnig, trettiometers tiger rycka upp ett träd ur marken och använda det som tillhygge mot en skock av fiendens soldater vilka ömsom flyr i panik, ömsom flyger som bortblåsta höstlöv och krossas mot marken. Att du använder ditt keldjur som levande stridsvagn har tyvärr (?) konsekvensen att han samtidigt blir genomond och börjar sprida en aura av död och förruttnelse omkring sig.

Striderna mellan ditt eget djur och andras finns kvar från ettan, men är kraftigt förenklade. Nu slåss djuret helt själv, du kan bara hjälpa till genom att kasta mirakel och se till att hålla din lille ludne vän i fysisk toppform. Du kan köpa mirakel som djuret självt kan kasta på samma vis som du köper mirakel till dig själv, borta är den segdragna "Följa John"-leken från första spelet. Dessutom dyker det upp hjälpsamma små bubblor här och var som visar vad djuret gör, vad det vill göra och vilket kommando du kan ge det. Faktum är att man kan få all möjlig information om ett föremål bara genom att hålla handen över det - dessutom finns massor av statistik att tillgå för den som vill ha en mer detaljerad bild av vad som pågår "under ytan".

Ogudaktiga göre sig icke besvär

Som läskunnig har du säkert vid det här laget förstått att Black & White 2 är ett mycket bra spel. Det enda smolk i glädjebägaren som Black & White 2 bjöd på under mitt idoga testspelande var en viss instabilitet, men Lionhead har varit snabba på att släppa en patch som åtgärdade detta och en hoper andra små problem. Patchen gör tyvärr så att man inte längre kan ladda sparade spel från innan patchen. Att man måste patcha i tid och otid är tyvärr en realitet bland PC-spel idag och inte specifikt för Black & White 2. Med patchen installerad bjuder spelet på massor av njutbara speltimmar, utan att det för den sakens skull blir segt. Man kan faktiskt i viss mån anpassa spelets tempo efter eget tycke, då flera saker - exempelvis husbyggande - kan göras på både ett "snabbt" och ett "långsamt" sätt.

Det första Black & White var begåvat med ett ganska patetiskt flerspelarläge, men alla tillstymmelser till något liknande saknas i tvåan. Lika bra det, säger jag - en kamp mellan två jämbördiga spelare i Black & White 2 skulle snabbt reduceras till ett enormt fältslag, eftersom ingen av de "goda" taktikerna fungerar särskilt bra mot en mänsklig (dvs svårimponerad) motspelare. Därmed skulle mycket av spelets unika prägel gå förlorad. Det finns redan gott om utmärkta strategispel för flera spelare, så jag ser egentligen ingen anledning att sakna flerspelarläget. Det finns dock stora möjligheter att vi kan komma att se några intressanta modifikationer baserade på Black & White 2 framöver, då spelets datafiler har gjorts synnerligen lättillgängliga. Kudos till Lionhead för det - lyckade modifikationer är ju en av de tyngsta anledningarna till att så många ännu väljer att spela spel på PC.

Kort om systemkrav

Systemkraven för Black & White 2 är förhållandevis snällt skrivna, men min tre år gamla dator hade stundtals problem att hänga med i upplösningen 1024x768 (spelet rekommenderade 800x600) och detaljnivå Medium. På högsta detaljnivå ser spelet helt makalöst ut, men på ett system såsom mitt är det en högst kortlivad njutning eftersom datorn snabbt tröttnar när många enheter finns i bild samtidigt. Den som har en äldre dator än min bör överväga en uppgradering för att få ut det mesta av spelet, men en någorlunda modern burk bör medge att spelet avnjuts i all sin prakt. En trevlig detalj är att spelet i Sverige säljs på DVD-ROM, så man slipper jonglera med CD-skivor. En annan trevlig detalj är att den svenska versionen inte är dubbad till svenskt tal denna gång.

Sammanfattning

Att Black & White 2 som allra minst var en stark fyra på FZ:s allsmäktiga betygsskala stod klart för mig redan efter de första timmarnas spelande. Efter ytterligare ett antal timmar var jag säker: det här förtjänar guldmedalj. Grafiken, som kommer till sin rätt endast med ett riktigt saftigt grafikkort, är i toppklass och bjuder på klockrena "Wow!"-upplevelser i varje ny värld. Den underbara humorn från ettan är kvar, nu med snyggare effekter. Att spelet innehåller en hel del krig och död utan att gå över gränsen till det kladdiga råvåldet är en skön omväxling som inte inverkar på dess underhållningsvärde (om man har en mental ålder över tolv år, vill säga) men som säkert gör en del föräldrar glada.

Kort summering: Black & White 2 är på nästan alla punkter en rejäl förbättring av originalet, som trots kritiken var ett mycket bra spel med otaliga nyskapande inslag. Den som älskade Black & White kommer att älska tvåan. Den som gillade grundidén men tyckte att den gick förlorad i ett hav av mindre bra idéer, ska definitivt prova tvåan. Den som bott i en grotta eller varit på annat sätt förhindrad att prova ettan ska inte se detta som ett förhinder. Black & White 2 är ett nytt spel mer än en typisk uppföljare. Det är vad Black & White borde ha varit från början. Så gå inte, spring och köp det. Dina undersåtar väntar.