Recension – MotoGP '07

Titeln är dessvärre portad från Xbox 360 och det är framför allt i menyerna som det märks hur grovt det är gjort. När du dubbelklickar på genvägen startar en applikation där du ställer in kontroller och grafikval, för att sedan starta själva spelet. Vill du sedan, efter att ha provat dina kontroller, ändra dem får du alltså avsluta spelet och börja om. Jag har med åren vant mig vid "Press enter to Start" men i MotoGP '07 har utvecklarna till och med behållt steget där du trycker enter för att aktivera/välja en av de fyra kontrollerna. Det må vara ett behov på en konsol men på PC känns det plastigt, stökigt och billigt. Jag tror knappast vi behöver prata om förekomsten av "Saving content. Please don't turn off the PC"...

Rossi eller Pedrosa?

- Bautista är ju inte med

Men nu glömmer vi menyupplägget och pratar om själva spelet. Det mesta känns igen från föregångare och liknande spel. Välj en förare samt inställningar för hojen och publiken jublar öronbedövande. Vinster i karriärläget ger tillgång till fler banor, hojar, förare och svårighetsgrader. Och så vidare.

Spelet har riktat in sig på 2007 år säsong av MotoGP vilket gör att du får välja att personifiera förare från i år. Väljer du att köra karriärläget får du arbeta igenom alla 20 banor från 2007 och hoppas på en bra totalplacering. Går det bra i de loppen låses fler tillägg upp efterand: motorcyklar, förare, svårighetsgrader, extreme-banor (mer om dessa snart) samt karriärläge för desamma. Väljer du istället att köra enstaka lopp bjuds du på årets banor samt Extreme-banorna.

Det nya - och mest oväntade - är Extreme-läget, där loppet hålls på en avspärrad bana i någon stad, by eller landsbygd någonstans uti världen. Oväntad är också möjligheten till powerslide. Eftersom man aktiverar det genom att dubbelklicka på gasknappen ställer det till det i kurvorna om man har digitalt styrdon. Att bromsa med detsamma är inte heller optimalt då det resulterar i långa lakritsremsor. Man kan visserligen ändra simulationsgraden men det påverkar egentligen bara hur lätt man tappar greppet i kurvor.

Sammanfattning

- Gräset är grönare på konsol

Håller du tungan rätt i mun lär du dig efter ett tag att hantera/undvika powerslide-funktionen och det blir då en ganska skön känsla att köra hojen ett par varv, i alla fall i Extreme-läget. Överlag är det ganska bra grafik (förutom publiken) medan ljudet skulle kunna ha förbättrats, speciellt det öronbedövande publikjublet. Det är bara dit spelet räcker. Det märks att det inte lagts några större mängder energi på denna portning och resultatet är ett spel med tafatt känsla.

Jag får tidigt en uppenbar känsla av att spelet är roligare och snyggare på den maskin det är tänkt spelas på, och orsaken är snabbjobbet med portningen. Det flörtas med de spelarna genom detaljer som poweslide och gatulopp à la Need for Speed. Detta hör inte hemma i ett spel som säger sig försöka återge MotoGP på ett seriöst sätt. Har du ingen krysslåda och ändå vill lira hojspel, försök då att få tag på GP 500 som har bättre känsla.