Helvete
Visst är det fantastiskt hur det kan svänga? Egentligen så har ingenting förändrats mot gårdagen, men ändå så är jag så jävla deprimerad just nu att det känns som om jag vore tonåring igen. Jag har precis lika mycket idag som jag hade då. Jag har precis fått en tf-tjänst där jag får mer frihet, mer betalt och mer utmaningar. Jag har mitt på det torra med boendet. Jag behöver inte oroa mig över finanserna. Jag har fantastiska vänner och inte minst en underbar familj. Ändå så känner jag att jag bara vill krypa ner någonstans och spola fram livet tills dess att den här känslan är borta.
Jag har i ärlighetens namn det bra ställt på de flesta punkter, men självklart är det pricken över i:et som saknas och det är självklart kärleken. Detta är dock inte någon nyhet så jag förstår inte varför det tär så hårt just här och nu. Varför ligger jag nu närmast gråtfärdig i TV-soffan med laptopen och bloggar om hur jävla piss jag mår? Jag har ju egentligen inte förlorat något jag haft. Kanske skulle det vara att lite mer av hoppet har försvunnit någonstans, det har gnagts bort så sakteliga och nu brast kanske repet som höll det uppe.
Nej... vet inte riktigt vad jag ska göra nu... men känns inte som att det kommer bli bättre av att bara ligga här och tänka... om det är något jag inte behöver göra just nu så är att tänka... det leder bara in mig i mörka gränder som jag nog gör bäst i att undvika just nu... nej, måste bort härifrån nu och ockupera hjärnan med något helt annat...
Jag vet exakt hur det är, hade det tungt för några månader sen och öh, en hel lång tid innan dess också, men borde ju inte klagat, hade det också tryggt och bra, bara the love som fattades. Det kommer och går i perioder, nu har jag flyttat till Uppsala och ändrat i princip hela mitt liv (blir ju lätt så när man flyttar) och hoppet har ju liksom återtänts.
Livet är tungt men det fixar sig, det är bara att som du säger, ockupera hjärnan så det inte blir härdsmälta. Att skriva om sånt här är bra, jäkla mycket bättre än att bara sitta och tänka på skiten själv!
They went shopping, now they're rotten.
Dödstraktor. Sveriges hårdaste radioprogram. Måndagar 20 - 21.
Aww! För egen del så sket sig mitt förhållande häromdagen, så jag är inte vidare munter heller. Fast jag vänjer mig fort. Livet är rätt behagligt när man inte behöver lyssna på tjat och klagande på telefon/irl varje dag! Känns trist dock när man tänker på de bra stunderna.
Ibland kan man känna sig riktigt jävla vissen trots att allt runtomkring en är bra. Har själv, av olika anledningar, råkat ut för det till och från genom åren. Det har inte varit några problem med ekonomi, familj eller så men ändå har man mått skit. Då är det, som du själv skriver, viktigt att försöka föra in tankarna på något annat. Att ligga och älta det som gör en deppig är ingen bra idé. Då blir det oftast värre.