För femtioelfte gången
Ta bort femtio och du har landat på det antal gånger jag vistats i Elmias hallar, till bristningsgränsen fyllda med cd-kids, wow-nötare och annat löst folk. Just nu försöker jag varva ner, det blir allt en tempoökning på hjärtslagen när det ska fixas utställarband och bäras monterkartonger. Istället sitter jag på Scandic i väntan på deras världsberömda pytt i panna och funderar på om jag ska varva mörkret på #Dreamhack med motoroljedoftande maskiner hos mässgrannen Tractor Power. Troligen inte, jag glömde min skinnväst hemma.
Från vad jag har hört från polare som är där känns det mer värt att köra miniLAN med vänner. Att varje bord är ett eget lokalt nätverk och att man ändå bara lirar med sina polare gör att det känns som man sitter på miniLAN ändå, fast man betalat en hel del pengar för det och det är en massa blinkade ljus, störande ljud och irriterande folk runtomkring en. Nämnde jag stölderna?
Neh, blir nog aldrig DH för mig.
Knalla ned till centrala Jonkopinko och handla en skinnväst.
Tractor power låter stenhårt
Du har väl vulgokameran med dig så du kan visa bilder för brorsan? På traktorerna alltså.
Haha, inte visste jag att du var traktofil. De ser så hårda ut på den sidan av fältet så jag vågar mig knappt dit med prettopistolen.