FPS har inte utvecklats sedan 90-talet
[fright][eos_image="21514"]90-talsaction[/eos_image][/fright]Efter att ha läst igenom alla kommenterar kring appetizern från #Duke Nukem Forever börjar jag fundera. Ett av de stora klagomålen är att spelmekaniken kommer att vara "90-tal" och jag antar att de menar gammaldags; springa runt ocn skjuta fulingar med olika vapen. Men när jag tänker efter, vad har egentligen hänt rent spelmekaniskt på 2000-talet? Det enda jag kan komma på är fysik, som om vi ska hårdra det bara gör samma sak i realtid som gjordes i [[Build]]-motorn fast med script.
Visst, miljöerna är större, polygonerna är fler och texturerna mer högupplösta. Men kan du nämna något som revolutionerat förstapersonsgenren? Jag menar med bestämdhet att det i slutändan inte spelar någon roll om en utvecklare har den mest avancerade spelmotorn till sitt förfogande, det enda som gör någon skillnad är deras kreativitet och fantasi.
Ja, men hur annorlunda från resten av alla FPS var de egentligen?
Om jag ska nämna några spel som iaf var lite annorlunda, så får det bli The Chronicles of Riddick: EfBB, och The Darkness. Riddick hade ett väldigt intressant närstridssystem, och The Darkness hade ju alla sina härliga darkness-powers.
Jag avskyr verkligen fps som endast håller skjutandet i fokus, som tur är så finns det några få undantag:
Riddick som Zerpent redan nämnt
-Härligaste mixen av ren spelglädje som finns till pc!
Deus Ex 2
-Prata tänka samla skjuta smyga valmöjligheter, Yay!
Boiling Point
Friheten att göra vad fan man vill var ibland mäktig. Ser fram emot white gold så fruktansvärt mycket!
Portal
Man behöver inte tvingas döda för att ha kul i moderna fps.
Thief 3
Ibland smälte alla intryck ihop och man blev ett med spelet..
Stalker
Utan A-life och den helt fria världen som utlovades blev det inte alls så unikt, inget vanligt fps dock.
Far Cry 2
Kommer från vad som är sagt bli allt annat än ett fps i mängden. Hoppas bara det har massor hemligheter och detaljer som zelda till snes, då blir jag glad..
Precis som Grön innan mig sa, det finns ett par spel som stuckit ut ur mängden med något positivt avvikande. Kommer att tänka på Portal senast men även Stalker och främst Deus Ex (inte tvåan som dummades ner bortom spelbarhet imo) som är fps med en variation eller annorlunda infallsvinkel som är väldigt välkommen. Annars kan man ju också nämna Operation Flashpoint och Codename Outbreak, en som erbjuder seriös soldatsimulering och en annan som erbjuder nåt så unikt som ett co-op i kampanjläget (även om det utfördes i skrattretande b-action stil med tillhörande Schwarzenegger-brytning), mer sånt tack!
Har tänkt på det där med, de flesta prisar ju Half-life 2 som banbrytande, men det enda det i stort sett ger är ju ett vapen som man kan lyfta saker med, big deal liksom.
Men folk tycks ju gilla sådana små finesser, spelet var väl halvbra i övrigt och gav inte vidare mkt nytt till genren förrän moddarna kom, dess efterkommande episoder var dock bättre gjorda av någon anledning, men kan väl bero på att de har haft mer tid på sig att göra dem än man tror.
Sin Episodes hade ju en ny trevlig grej som tyvärr inte fungerade där AIn skulle anpassa sig efter hur man spelade genom att bli fler, få bättre skydd osv. Det buggade sig som sagt i längden och blev inte lättare för de som tyckte det var svårare och inte direkt mkt svårare för de som tyckte det var lätt.
(batsman) Det enda som är större än njutningen av ett avklarat arbete, är att skjuta upp det till morgondagen.
Det beror på vad man tycker är revolutionerande, det måste väl vara en markant skillnad? För den som inte är insatt i genren syns nog ingen skillnad på quake och riddick - det går ut på att gå runt och panga saker som rör sig. Precis som att jag är helt ointresserad av romantiska komedier så kan jag inte så någon skillnad mellan någon av dessa filmer: flicka och pojke är typ kära, något händer och dom blir olyckliga, dom blir lyckliga på slutet...
Patrick
Producer@DICE
