Vilka sociala ursäkter är acceptabla ?
Det finns många saker icke-spelare inte förstår ? Till exempel stirrar de fånigt på en om man tackar nej till en fika eller middag för att man bestämt med sitt guild att man ska göra Uldaman i World of Warcraft en kväll, eller att man bokat fredagkvällen för att man ska köra en match med några kompisar i Battlefield?
- Vadå det är ju bara ett dataspel, det kan du väl skippa?
Det går liksom inte in att man, när man bestämt ett möte i den virtuella världen, har bestämt ett möte på samma sätt som i den verkliga världen.
Varför skulle det vara någon skillnad?
Skulle det vara mer okej att skippa ett möte med andra människor, utan att meddela sig?
Nej naturligtvis inte! Men ? bara för att det råkar vara i en polygonvärld är det i ickespelarna ögon inte lika viktigt?
Människorna man möter i den virtuella världen är ju precis lika mycket människa som man själv, med samma känslor och tankar som du och jag.
Ickespelarna förstår nog inte att det faktiskt sitter en människa bakom en skärm någonstans i världen, bakom varje gubbe i spelet.
Sanningen är ju att sviker du dina kompisar online så sviker du dem ju precis lika mycket som en kompis i verkliga livet.
Men ickespelarna förstår inte det. För, för ickespelarna handlar nämligen inte dataspel om andra människor, de förstår inte att man inte bara trycker av allting med en knapp och lämnar det bakom sig, bara för att datorn, just då, är avstängd.
De sägs, fortfarande, att dataspelande är extremt osocialt och det dryftas om hur hemskt ensamma alla de där spelnördarna måste vara.
Och medan det är socialt accepterat (och till och med uppmuntrat) att gå ut på krogen, bli dyngfull och inte minnas något efteråt är det fruktansvärt att välja att spendera fredagskvällen med sina virtuella vänner, kanske just eftersom man då minns hur roligt man hade? Ja vad ska man annars tro?
This will not be quick, you will not enjoy this, and I am not your Queen!
det finns ett stycke i douglas couplands senaste bok "jpod" som handlar om det där.
en av karaktärerna ondgör sig över att det är ok och till och med fint och beundransvärt att lägga ett par kvällar på att streckläsa en bok men skam åt den om lägger någon längre tid på en sådan trivial och sinnesdödande sak som dataspel.
jag spelar inte online alls men jag berättar högt och tydligt att jag ska tillbringa min lediga kväll med att spela. det blir alltid iga reaktioner. man kan alltid slå folk i huvudet med att spelbranschen omsätter mer pengar än vad film- och musikindustrin gör att persnen kanske skulle ta och kolla upp varför det är så.
Inget blir någonsin bättre eller går över - du bara vänjer dig.