Kotaku: "Blast Pit är den bästa Half-Life-banan"
Skribent på spelsajten menar att moderna spel har mycket att lära från spelets sjätte bana.
Håller helt med. När man närmar sig och hör klonkandet och tänkte "vafan är det nu på gång?" Att första gången klura ut, tillsammans med storebrorsan, vad det var som man skulle göra, följa de röda och blåa rören för att hitta rätt. Att till slut få trycka på knappen som tillintetgjorde denna best, som fått en att trycka f7 så många gånger, var en ren fröjd för själen. Gåshud var det
Blast pit var bra. Men jag tycker nog "Weve got hostiles" var bättre. Soldaterna, som man först mötte på det uppdraget, var de intressantaste motståndarna och att höra deras radioprat när man hade dålig hälsa och lite ammo i hagelbrakaren var läskigt.
Soldaterna i Half Life var första gången jag fick stryk av en AI.
Man var ju van stendumma monster men soldaterna tpg skydd. Det fixar jag lät med en granat tänkte jag... men de asen såg den och sprang. Sen dog jag om och om igen. Klart min favoritlevel i HL.
Annars har man ju mångas favorit: Sniperbanan i Tjernobyl i CoD MW. Även den var något nytt och stack ut. Eller för den delen början av Doom 3. Aka den delen av spelet när det fortfarande var läskigt och man inte insett hur billiga och fula jumpscares det byggde på och som dök upp om och om och om igen.
Jag kanske är en sucker för nya grepp helt enkelt.
Blast pit var bra. Men jag tycker nog "Weve got hostiles" var bättre. Soldaterna, som man först mötte på det uppdraget, var de intressantaste motståndarna och att höra deras radioprat när man hade dålig hälsa och lite ammo i hagelbrakaren var läskigt.
Soldaterna i Half Life var första gången jag fick stryk av en AI.
Man var ju van stendumma monster men soldaterna tpg skydd. Det fixar jag lät med en granat tänkte jag... men de asen såg den och sprang. Sen dog jag om och om igen. Klart min favoritlevel i HL.
Annars har man ju mångas favorit: Sniperbanan i Tjernobyl i CoD MW. Även den var något nytt och stack ut. Eller för den delen början av Doom 3. Aka den delen av spelet när det fortfarande var läskigt och man inte insett hur billiga och fula jumpscares det byggde på och som dök upp om och om och om igen.
Jag kanske är en sucker för nya grepp helt enkelt.
Är likadan som dig, dock gillade jag inget som fanns i doom 3, var timmar med gäspande för min del och jag var dum nog att inte sluta tidigare när jag ändå blev uttråkad.
Tror jag ville se om jag skulle tycka det blev mer intressant längre in, slutade dock spela efter ett tag och tog aldrig upp tiden att ge det en ny chans.
Ravenholm i HL2 och slutstriden i Episode Two är fantastiska.
Minns fortfarande hur husen exploderade och det flög brädor överallt, det var jävligt maffigt!
ASUS Z87 Deluxe - 4770K 4,4GHz@1,25v - Noctua NH-D14 - GTX780 DCII@1241 - XMS3 8Gb 1600MHz - Asus Xonar Phoebus - OCZ Vertex Max IOPS 240Gb
Jag måste rekommendera Black Mesa, grymt bra spel om man vill uppleva HL1 igen men i lite nyare kläder. Mycket bra!
Text does not represent Mozart's life.
Jag tyckte bäst om kontorsdelen i Opposing Force. Synd att den expansionen sällan nämns. När man sprang i kloakerna första gången och hade nightvision på.
Och va fan säger han? Menar han att vi tycker det är roligt att bara hålla skjutknappen ner tryckt och det händer inget?
I Blast Pit sköt du inte ett skott mot "bossen" mer än att få han att dra sig tillbaka en kort stund och nån enstaka headcrab kanske. Jag minns precis hur man gör för att ta sig förbi bossen. Jävla skitsnack dessa "journalister" klämmer ur sig
Jag tyckte bäst om kontorsdelen i Opposing Force. Synd att den expansionen sällan nämns. När man sprang i kloakerna första gången och hade nightvision på.
Och va fan säger han? Menar han att vi tycker det är roligt att bara hålla skjutknappen ner tryckt och det händer inget?
I Blast Pit sköt du inte ett skott mot "bossen" mer än att få han att dra sig tillbaka en kort stund och nån enstaka headcrab kanske. Jag minns precis hur man gör för att ta sig förbi bossen. Jävla skitsnack dessa "journalister" klämmer ur sig
Du ska nog läsa artikeln en gång till:
"Han drar paralleller till Destiny där han, liksom vi, klagar på att många av spelets bossar INTE kräver mer finess än ett par tusen skott i huvudet för att klara."
Han menar precis tvärtom än vad du tror.
Men ja man kan väll säga att man är lite besviken på Destiny och många av dagens "bossar" att de oftast är ganska simlpa. Iof. så är jag mer av en Dark/Demon Souls människa när det gäller bossar.
Ravenholm var riktigt dåligt. Men så var hela HL2 fylld av dåliga idéer genomförda med hög budget och imponerande teknik.
Dåliga vapen, utdragna fordonssekvenser, flera timmar av dialog där Gordon står som ett fån och bara nickar med, och mitt i allt så slängde de in en by som ser ut som hämtad från en Draculafilm fylld med zombies.
Ravenholm var riktigt dåligt. Men så var hela HL2 fylld av dåliga idéer genomförda med hög budget och imponerande teknik.
Dåliga vapen, utdragna fordonssekvenser, flera timmar av dialog där Gordon står som ett fån och bara nickar med, och mitt i allt så slängde de in en by som ser ut som hämtad från en Draculafilm fylld med zombies.
Låter mer som du jämför dagens mått med HL2. Minns att jag tyckte det var helt otroligt att just kunna färdas långt i bil i ett FPS. Bidrog även till att världen kändes stor och realistisk. Att du klagar på Ravenholm är på gränsen till blastfemi. Skäms!
Ravenholm i HL2 och slutstriden i Episode Two är fantastiska.
Usch ja. Jag var ung när jag spelade HL2 första gångerna, och efter första gången genom ravenholm började jag använda konsollen för att skippa. Även nu många år senare är det obehagligt.
Du är långt ifrån ensam. De där snabba, klättrande zombierna på taken blev för mycket, men Ravenholm är ändå den mest minnesvärda nivån i Half-Life 2.
Ryzen 9 5900x & RTX 3070 Ti | Nintendo Switch | PlayStation 5
PSN: DocPjotor | Steam: Gorrsnus
Låter mer som du jämför dagens mått med HL2. Minns att jag tyckte det var helt otroligt att just kunna färdas långt i bil i ett FPS. Bidrog även till att världen kändes stor och realistisk. Att du klagar på Ravenholm är på gränsen till blastfemi. Skäms!
Nej, nu är jag väl spelvärldens ärkehipster här men jag har aldrig gillat HL2. Jag älskade HL1 och jag tyckte 2:an var fruktansvärt överskattad.
Black Mesa var kanske inte stort men i HL1 så kändes det som om jag utforskade en plats. I HL2 så kändes det mycket mer som om allting gick på räls. Det hjälpte heller inte att Gordon reducerades till en korkad soldat som enbart lydde order i 2:an. I HL1 är Gordons mål att överleva. I HL2 är Gordons mål att... , ja, ingen vet egentligen så han kan lika gärna lyssna på första bästa person som vill skicka iväg honom på ett självmordsuppdrag.
Och Ravenholm är bara så korkat så jag saknar ord för det. Det var som om de hade lyft in en bana från ett helt annat spel.