Helgdiskussion - vilken rollspelskaraktär är du?

Haha klockrent!

Blir ofta nån bepansrad sak, då jag blir ledsen när jag hittar en skinande rustning eller en gigantisk stridsyxa och så får jag inte använda den!

Gillar inte att bli bossad heller, och tar inte skit från många så det tenderar mer åt chaotic neutral/good. Kanske råkar låna saker som inte är mitt då och då med.

Men det är en svag preferens, uppskattar alla möjliga klasser och spelstilar, det ända som håller sig någorlunda konstant är väl just just balansen mellan chaotic good och neutral.

Beror jävligt mycket på vad spelet har att erbjuda med, och vilket perspektiv man lirar!

Min favorit var nog min första karaktär i Skyrim, som jag rent spontant kom fram till såg ut som en vilsen tonårstjej, och spelade henne därefter. Med goda val i åtanke men ingen tanke på konsekvenserna på grund naivitet och avsaknad av erfarenhet. Fullrustad med gigantiska vapen som kontrast bara för att jag tyckte att det inte passade alls.
Eller kniv styckmördaren med housewife utseende i fallout 3 vegas, det var många skratt det.

En kaotisk god barbar/vilde med förmågan bärsärkargång. Ej att förväxla med krigare, soldat, riddare, gerilla eller annat. Sedan så gillar jag passiva färdigheter.

listig ful dvärg som alltid svarar clever..drämmer folk i skallen med min knölpåk och allt som inte är fastlimmat hammnar i mina fickor

När jag kör spel som PoE, BG eller liknande brukar jag köra igenom spelet en gång med en Fighter eller en Rogue, beroende på vilka tidiga companions man kan få med sig. Sen testar jag andra klasser och andra dialogval och svårighetsgrad.

När det gäller MMO's är jag nästan alltid någon form av caster. Jag är alldeles för vimsig för att kunna köra tank, men healer eller caster dps är sjukt kul.

I början, som nybörjare kan vara, spelade jag ganska tråkigt. Hjälte-typ som var rättvis som enbart agerade efter min egen progressiva morala kompass. Kort sagt, alla mina karaktärer var den jag vill vara. Sedan har jag lärt mig att det är roligare att utforska andra typer av personligheter och det är DEFINITIVT roligare att utforska fler sorts personer än krigare/offensiva magiker, rangers etc.

En av mina favoritkaraktärer för tillfället är en föredetta kapten i ett stadsgarde som blivit satt i exil efter att ha brutit för många lagar av anledningar som hon själv ansåg nödvändiga men som väckt många politiska problem för riket. Och vad värre är så sattes alla som var lojala till henne också i exil och det tär på hennes samvete särskilt då vissa dem fått sätta livet till, däribland en mycket ung man som hade så stora ambitioner med livet. Just nu försöker hon bara finna förlåtelse för att ha slitit sina vänner från sina familjer, något som kanske inte är helt lätt då skeppet de färdades på blev överfallet av pirater och vi nu befinner oss på en öde ö.
Det allra sista har nu en romans blomstrat lite vilken är en ljus stjärna på en nattsvart himmel.
Vi får se hur det går.

Så ja.. jag föredrar alltid att foksura på rollspelet framför strider och framsteg. Personutveckling och relationer, DET är vad rollspel handlar om. För mig i alla fall.

I ett annat spel jag har igång är jag tjuv som mer elle rmindre saknar moralisk kompass helt och hållet.. eller ja.. inte så illa kanske, men jag är en taskig jävel som inte bryr mig om skuldkänslor även när jag satt en stackars dvärg i fattighuset. Klänningar med massor av lönnfickor är förövrigt ett ypperligt tillbehör för en tjuv, rekommenderas varmt.

Allt detta har varit mitt rollspelande i bordsrollspel, men vad jag gillar i digitala rollspel är samma grej.. de som låter mig spela ut de saker jag finner viktiga. Kort sagt <3 Mass Effect

<3 Garrus <3

Testade en såndär Cipher, blir inte riktigt klok på om det är en fighter eller caster. Rasen blev en sån där Katt/tvättbjörnsliknande dvärg (kommer inte ihåg rasens namn)
Inte spelat så mycket än men spelet verkar fantastisk roligt.

Brukar hålla mig till en som gör skada med vapen. Ofta är NPC hjältarna man får med sig rätt o-optade och inte tillräckligt bra. Men klasser som Priest/Cleric har alltid sina spells vad de än gör så de kan åka med vilka stats de än har :)!

Kleptoman med avståndsvapen

... God människa? Någon har nåt du vill ha så är de ditt byte, och du drar dig inte för att begå mord. Och detta rimmar med god människa?

*går och gömmer sig för Bennii*

Human Paladin startar vi med.

Givetvis är man en exemplarisk kämpe för rättvisan!
Smyger sig fram bland elakingar och fulskurkar och undsätter dom svaga och utsatta, funkar inte sneakypeakyapproachen så går man in swords blazing!