Bland syntetfällar och ljusugnsbröd
Häromveckan var jag på marknad. Du vet, en sådan här iskall utomhusmarknad vars besökare uteslutande består av gamla gummor som tjatar på sina ännu äldre gubbar att, "men visst skulle den här fällen passa utmärkt i badrummet!". En sådan marknad där tröstlösa skäggväxter står och trampar i en vagn i hopp om att få sälja "Våra bästa år" av Lars-Ingvars, en marknad med "RIKTIGA MÄN LUKTAR DIESEL" t-shirts och melonremmar för 20kr/st.
En sådan där marknad som ingen egentligen vill vara på, men som man ändå går på.
Och där, mitt ibland barnoveraller och ljusugnsbröd, låg en äckelgrön N64-kontroll och huttrade sin
analoga spak. Det var ett bra tag sedan jag överhuvudtaget ens såg en N64-kontroll, än längre sedan en välbehållen sådan. Själv har jag två stycken, en från N64-releasen som snabbt massakrerades utav spaksnurrar-grenarna i MarioParty.
Men där låg den, grön och ful, och jag plockade förväntansfullt upp den.
Och den var -chock- helt ny och oanvänd! Den analoga spaken rörde sig inte en millimeter när jag pillade på den sådär försiktigt som använda handkontroller gör.
Jag frågar Skäggväxt60+ hur mycket han ska ha för reliken, och han muttrar "20spänn". "RLY??". "Va?". "Jag tar den."
Så gick vi båda nöjt därifrån, hand i onödig-tredje-grepplats.
Hemma väntar Control på Secret Agent.
<center>
</center>