Piller och smäktande ballader
Grubblerier om min tillfälligt stympade vänsterhand har förstås stor potential att bli mer än lagom tjatigt. För mig personligen så är det ändå väldigt svårfrånkomligt att jag mist förmågan att spela de flesta spel. Något säger mig samtidigt att det är just självcentrerat nonsens som blir alla pretentiösa skribenters fall. Jag får helt enkelt låtsas som att min tumme är fullt duglig och bortse från hela saken. Faktum är att jag tumbrottats hela dagen. Jodå! Med Göran Greider och ett litet kollektiv av gnagare. Fast vi blev avbrutna mitt i akten när hon Justine Kirk från SVT och en äldre herre i hatt började kasta vattenballonger. Sedan tappade jag ena skon och alla de där viktiga pillren jag egentligen behöver. Helt galet.
Nej! "No use denying it" som Pinocchio sa när han fick wood. Tummen är ett problem. Jag får helt enkelt göra som så många avdankade trubadurer gjort med sina problem och skriva en smäktande ballad om det. Tjo frejs!