Att whina med stil
När man spelar #Left 4 Dead 2, och är lite ur gängorna då man tyvärr lade ner #Left 4 Dead-spelandet trots diverse påtryckningar från vänner, ja, då är det på sin plats med lite vin och ost.
När jag vaknade imorse, med huvudet fyllt av citat från nattens spelsessioner, tänker jag på hur mycket jag själv klagade på saker. Mest för sakens skull. Lite som en regnrock som skydd mot skyfallet av insikter kring att det kommer ta ett litet tag att komma in i svängen igen.
Om man bokstavligen landar på den där skabbiga bonden, ska inte huntern bita sig fast? Vad fan är det här?
Ja, men grattis boomer ditt fläskiga missfall, jag började spotta men överlevarna är immuna mot mitt dreggel. Jag blir så vulgärt vildsint just nu.
Tack DrunkenMonkey för att du kastade en molotov på hela ditt lag och vi förlorade. Ses i helvetet!
Det var menat att jag skulle charga på fienderna. Inte in i plåtskjulet vid sidan av dem.
Men alltså, hunterjävel, om du ska hoppas så träffa fienderna. Jag tryckte rätt på musen. Och på tangentbordet. Det kan inte vara mitt fel. Buggade skit.
Jaha.... Näe, det var tänkt att jag skulle spotta sådär. Rakt på trädet. Utifall att de skulle köra en 180-graders och springa femtio meter.
Smoker, smoooooker, en smoker smaskar på mina intima delar, hjälp mig då för fan. I'M GETTING VIOLATED HERE!
L4D2 är så galet mycket mer varierat än föregångaren, bara småsaker som att de irriterande odöda kräken faktiskt "dodgar" någorlunda nu för tiden. Man blir frustrerad när man kör en chop med den dödsbringande katanan, och så duckar de. Men det är en skön version av nerdrage, går över på 2½ sekund, så man hinner sucka till över nästa tillstymmelse till irritation.
Det hinner inte bli något mer spelande för mig den här helgen, men, som vår käre spik nämnde i andra synpunkten i FZ:s recension. Det händer konstant saker som man minns efter att skärmen stängts av.
Du skapar din egna lilla zombierulle, helt enkelt.