Återfunnen fiskekärlek
I min ungdom så var det få saker som jag tyckte lika mycket om som att fiska. En stor del av det hade givetvis med själva fångsten att göra men redan från riktigt tidig ålder kunde jag uppskatta att bara sitta där och titta på flötet. Det var meditativt och rogivande på något sätt. Sen när jag blev äldre så blev det också en form av umgänge med min pappa eftersom det var en intresse vi delade vilket var en stor grej för mig.
Hursom så har jag fallit ut från det där på senare år eftersom tillfällena inte har kommit lika enkelt nu. Då fans det fiskechans hos farmor och farfar, i Gumboda samt hemmavids under den period som vi hade båt. Nu är det enbart Gumboda som finns kvar av de alternativen men där har ju besöken blivit allt mindre frekventa vilket gjort att jag helt fallit ur det.
Därför uppskattade jag dagens turer ut på Skellefteälven något enorm mycket då de verkligen påminde mig om hur mycket jag saknat fiskandet och allt som har med det att göra, förutom rensandet av fisken förstås. Var ute först efter lunch och sen senare på kvällen varav det var jag, min lillebror och syssling Andreas som gav oss ut på de senare. Andreas är jämngammal med mig och vi brukade åka ut just såhär och fiska när vi var yngre så det var verkligen enormt skoj att få göra det nu igen så många år senare.
Lägg därtill att vädret var underbart och att fisken nappade frisk, fick totalt ihop 4kg aborre och de har en fiskeupplevelse av det bästa slaget. Nu är jag fast besluten om att ta alla tillfällen i akt för att få ge mig ut att fiska. Det är fortfarande kul och jag har svårt att tönka mig andra situationer som kan göra mig så avslappnad. Ute på vattnet kan jag verkligen bara släppa allt och tiden bara flyger förbi. Jag visste ju att jag saknat det men inte att jag gjort det såhär mycket...