Efter bröllop kommer..

.. dimma.

Idag bjuder jag på söndagens morgondimma som infann sig i stora delar av västra skåne. Jag gick ut tidigt med barnvagn och hund och var lite rädd att jag var för sent ut och att dimman var på väg att lätta. Men trots att vi var ute i över två timmar så höll den tjocka, grå dimman sitt grepp om parken och Malmö.
Att promenera in i det filmjölkstjocka dimhöljet... höra fåglar lite på avstånd och kondensen från träden som droppar ner genom bladverket. Det är så nära himlen man kan komma i min värld.

Akira skuttade glatt, extra glad över att få gå lös. Vi mötte knappt en människa denna tidiga söndagmorgon och för en stund kändes det som vi gick helt ensamma genom parken. Tyst, lugnt och skönt.

Några själar såg vi. Det fanns fler som njöt av morgonen. Med respekt för den tidiga timmen och en, kanske inbillad, gemensam eufori för det vackra delade vi broderligt på denna vackra morgon. En sådan känsla som kan infinna sig strax innan jul, där det liksom skimrar och pyr av renodlad glädje och tacksamhet. Långt från gågatans stressiga larm.

En sådan lycka som bara kan infinna sig i den största och ensammaste av skogar. Där du kan sitta på en stubbe i timtal utan att höra något annat än naturen som andas kring dig.

En sådan morgon var det, fast mitt i Malmö.

#blogg