"Navi... Navi, where art thou? Come hither..."
Dåså, nu är slutet nått, ondskan dräpt...för denna gång.
Men vad är mitt intryck av det senaste i den 25 år gamla serien från dom där japanerna?
Legend of Zelda: Skyward Sword
Spoilers, inga större men jag skulle inte läsa vidare om jag inte spelat spelet...
Spelet började starkt men jag hade vissa funderingar på hur designen skulle funka, den var snygg men kändes inte så som jag vill ha den, eller?
Ju mer jag spelade desto mer gillade jag dom stora fåglarna som ska vakta dom ynkliga människorna som bara springer runt och gömmer sig och gråter, enligt en källa i spelet...
Däremot var det betydligt mindre fokus på just dessa fåglar, dom används ju egentligen bara som transportmedel och är mycket mindre betydande för storyn än vad King of Red Lions var i Wind waker, vargskepnaden i Twilight Princess, till och med Epona har fått större roll i tidigare spel.
Inte för att jag direkt tycker det var dåligt, nästan tvärt om faktiskt, men jag trodde att det skulle bli mer fokus på fåglarna efter att ha sett trailers.
Skyloft då?
Jo, en trevlig liten ö i himlen, men också här känns det mindre viktigt än vad tidigare städer/byar har känts i spelen. Visst finns det mycket att göra, rädda barn från demoner, leverera medicin till strandsatta fåglar, bära pumpor, leta småkryp och flörta med butiksägare...
Samma här så hade jag en förutfattad mening om att det skulle vara ett nytt Wind Waker fast med fågel istället för fisk.
Men med bara några få andra bosatta "öar" så blir Skyloft ganska litet.
Mina första intryck var ganska blandade, det här är det mest grafiska och vackraste spelet till Nintendo Wii, ett värdigt slut för en maskin som, på gott och ont, har omformat hela spelindustrin. Med andra spel som jag ansåg vara snygga på Wii, Super Mario Bros och Donkey Kong, så kan man knappast ens jämföra dessa med Skyward Sword.
Smarta knep som att göra bakgrunder suddiga i ganska kraftig utsträckning skapar man en nästan akvarellbaserad omvärld för Link att vandra runt i. Allt är väldigt detaljerat och utan att saker upprepas mellan världarna.
Men det japanska lyser igenom mer än tidigare i mina ögon som butiksägaren vars ansiktsutryck och beteende nästan blir jobbigt efter att man tackat nej till ytterligare en sak. Karaktärerna runt Link kan vara lite väl "speciella" men det är väl så man försöker skapa en viss charm i spelet och det verkar ju gå hem.
Så, hur är kontrollen?
Wii har ju fått höra ett och annat om sin kontroll, den är inte exakt, den är värdelös med mera i absurdum. Detta är spelet som visar fördelarna med rörelsekontroller, utan att man ska behöva ha 5x5 meter fritt spelrum där man ska göra absurda rörelser för att karaktären på skärmen ska plocka upp den där saken. Nej, man kan lugnt sitta i soffan och vifta sig fram genom grottorna. Men spelet välkomnar även stora "riktiga" rörelser som säkert gör en och annan snorunge lycklig...även jag kan uppskatta det då jag misslyckats några gånger och nu sitter längst ut på soffan, svärandes för kung och fosterland och fäktandes med en gammal robotpirat som vägrar gå på plankan...
Robotar ja, är kanske bara Nintendo som kan slänga in tidskristaller och robotar i ett fantasyspel och få det att kännas så naturligt.
Visst kan kontrollen bli lite för mycket ibland men det är nog mitt hetsiga svärande ganska skyldigt till...
Det jag annars saknar är en hel del rörelser som Wind Waker och Twilight hade, visst har man större frihet med svärdet men varför kan man inte längre rulla/hoppa runt fienden på samma sätt som tidigare, jump attack är också något man ändrat en del på, den går ju att göra men har inte samma styrka längre. Och vem mer saknar inte spin attack från Ocarina där man laddade upp svärdet genom att suga upp ljuset runt omkring... Skyward Strike är helt okej men fortfarande inte riktigt hela vägen...
Något jag saknar är dom episka bossarna, visst, slutstriden är inget annat än fulländad men alla andra känns bara...jaha, next...
Dom bjuder på bra strider och hela den biten, ingen är dålig men ingen är som Twinrova, eller Volvagia. Första gången när man kom in i den där dimmiga grottan och Gohma kommer klättrandes.
Slutstriden ja, kan det bli bättre?
Säkert, måste ju komma ett till Zelda eller hur...
Och även om man kände igen vissa drag så saknar man ju den där Karaktären som man ju alltid vill sätta svärdet i.
Total speltid, dock inte 100% på alla sidequests, saknar 6 hjärtan och några andra saker: 42:45. Got a life...nej...
Så, hur ska man sammanfatta detta?
På en skala av 10...
Grafik:
10 - Helt klart, inga tvivel. Snyggaste spelet på en Nintendomaskin, någonsin?
Och enligt min erfarenhet årets vackraste spel. Alla plattformar.
Kontroll:
9 - Klockren kontroll men det finns alltid förbättringar, dock så skulle man få lov att bygga om hela hårdvaran för att göra något åt det...vissa knappar sitter helt enkelt fel från början...eller mina fingrar...
Story:
10 - ....behövs det någon förklaring?
Helhet:
10 - Ett av dom absolut bästa spelen jag någonsin spelat, Ocarina ligger stadigt kvar som det bästa. Wind Waker och Twilight är svårare att jämföra med, dom har egentligen lika många för- och nackdelar.
Spelet ger visserligen lite svar på vart allt ursprungligen kommer från men att hitta en röd tråd mellan spelen är precis på samma nivå som tidigare, vilket jag inte bryr mig det minsta om...
Next up, Assassins Creed: Revelations...
