Spelat: The Settlers II 10th anniversary

Jag spelade The Settlers på min Amiga när det första spelet gjorde entré en gång för länge sedan. Sedan dess har det uppstått en uppsjö av uppföljare, och sedan dess har jag inte spelat en enda. Förrän nu. Men jag skyndar långsamt, så spelet jag gett mig på är - taDAA - The Settlers II. Jag hittade återutgivningen av 2an för ett tag sedan och tänkte att den ju prisats som ett av de bästa i serien, och dessutom var ju ettan - vad jag minns - rätt mysigt. Så lite gammalmodig lättstrategi kände jag kunde vara kul.

Och det är det. Någorlunda. Tempot är långsamt, för att inte säga segt. Och utmaningarna är ännu så länge inte vansinnigt svårbemästrade, men de blir säkert värre vad det lider.

För övrigt kan man ge den rådgivande sminkören, musikören och administratören en klapp på axeln. De har tagit det gamla spelet och gett det en schysst totalrenovering, och resultatet är mysigt på alla sätt. Men man kan inte komma ifrån att tidens tand ändå gnagt rätt länge på The Settlers II, och det tydligaste beviset är att allt går så evinnerligt långsamt. Det är härligt att inte behöva hetsa, visst, men det blir väl segt att slå sig fram ett fort i taget. För det finns sååå många fort att slå på.

Hur som helst; min nyfikenhet är stillad. Jag gillar vad jag ser och kommer säkert att återkomma, men jag tror att jag plötsligt blev nyfiken på något annat och nyare istället.

Betyg:

Smörgåstårta
Räkmacka
Ostfralla
Smörgås
Skorpa

#blogg